Välkommen till min hemsida!
Jag heter Pia F Davidson och är författare. Förutom skrivandet gör jag författarevent, håller skrivkurser och föredrag om skrivande, arbetar med en dokumentär om min kollega Birgitta Backlund, samt leder ett författarnätverk vid namn Sverigeförfattarna. På den här hemsidan finns information om alla mina projekt. Om du tycker om citat, ordspråk och skrivtips, har jag en samling under fliken Citat/skrivande.
Det är med stor glädje jag kan meddela att det nu går att förboka min nästa bok (som är en självbiografi), Min man försvann - Med is i magen genom helvetet.
(Text ur boken samt länk till näthandeln längre ner på sidan!)
Steg för steg förvandlades min stora kärlek till en främling. Små tecken jag tidigare bara noterat blev gradvis omöjliga att ignorera, som självförhärligandet, narcissismen, bristen på empati och ett tilltagande kroppsligt förfall. Vanföreställningar och aggressivitet kom senare.
Jag fick själv finna förklaringen i en ovanlig och svårdiagnosticerad demenssjukdom, som bit för bit tog min tidigare levnadsglade och kraftfulle man ifrån mig.
I dagboksanteckningar skildras den tunga perioden från sorg och insikt till hur rollen som maka blev till hushållerska, städerska och vårdare. Roller jag blir alltmer ensam i, då andra närstående varken kan acceptera min insikt eller sjukdomsförloppet.
Boken skildrar hur jag finner styrkan att vara ett stöd och en hjälp för min make så länge det går. Men också hur jag till slut inser att det är dags att ta ett steg tillbaka, rädda mig ur en tillvaro med psykisk och ekonomisk misshandel, nedslitning och ständig oro. En plågsam process, där tidigare vänner och familjemedlemmar väljer sida, medan nya vänner stiger fram.
Min man försvann är en unik berättelse om ett obarmhärtigt sjukdomsförlopp, men även om hur kärlek kan få dig att sträcka dig så långt att du riskerar att förlora dig själv.
Boken skildrar även hur jag gick styrkt ur ett flerårigt inferno, hur jag fann styrka i min andlighet, genom vänner och i meditation och affirmationer.
Berättelsen är en vägledning, tröst och inspiration för den som befinner sig i liknande situation och för den som vill förstå hur en demenssjukdom kan påverka den drabbade och omgivningen.
Detta har hänt och är på gång 2025!
- Har påbörjat redigering med redaktören Tina Jobs, för manuset som handlar om hur det är att leva med någon som har frontallobsdemens. Boken beräknas komma i vår.
- Den 19-22 januari hade jag skrivretreat tillsammans med kollegan Carina Aynsley.
- Den 20 januari, höll jag möte med Sverigeförfattarna för att planera årets event.
- Den 23 januari, gick min bok Min man försvann - Med is i magen genom helvetet, att bevaka i näthandeln.
- Den 8-9 februari var jag i Götebort för reseach.
På gång!
- Den 21 februari håller jag i Rundabordetsamtal på Tranan i Stockholm.
- Jag finns på 60+ mässan i Uppsala 19-20 mars.
- Den 24-27 mars har vi i Sverigeförfattarna skrivretreat på Järvsöbaden.
- Den 12 juli finns jag på Grisslehamnsdagen.
- Den 16 juli finns jag på Rådmansö bokmässa.
- Den 24-26 juli-25, håller jag och Carina Aynsley skriv och inspirationsdagar i Gävle i samarbete med HälsingeGuide, GästrikeGuide och Sverigeförfattarna.
En stor samling event ligger under planering.
Följ med mig och Sverigeförfattarna på skrivretreat till Järvsöbaden den 24 - 27 mars!
Program för Sverigeförfattarnas skrivretreat på Järvsöbaden den 24-27 mars-25
Arrangör Sverigeförfattarna och Pia F Davidson.
Måndag den 24/3
17.00 – 18.00 Välkomstmingel i baren med praktisk information och presentation av deltagarna och våra pågående manus.
18.00 Gemensam middag i matsalen.
19.00 Informationsutbyte om branschen.
Tisdag den 25/3
9.00 Gemensam frukost.
10.00 Skapa ditt recept för att bli framgångsrik som författare genom att fastställa dina mål för skrivandet.
11.30 Individuellt författande.
12.00 lunch på stan eller på hotellet för de som så önskar.
14.30 kaffe och individuellt författande.
17.00 – 18.00 Redovisning och feedback av dagens arbete.
18.00 Gemensam middag i matsalen.
Onsdag den 26/3
9.00 Gemensam frukost.
10.00 Samling och rockad av tio sidor manus som läses av kollega med påföljande feedback.
12.00 Lunch på stan eller på hotellet för de som så önskar.
13.30 Gemensam övning av och redovisning av manuspitchar med feedback.
14.30 Kaffe och individuellt författande.
17.00 Redovisning och feedback av dagens arbete.
18.00 Gemensam middag i matsalen.
Torsdagen den 27/3
9.00 Gemensam frukost.
10.00 Samtal om skrivkramp, dess orsak och verkan samt hur man tar sig ur den.
12.00 Lunch på stan eller på hotellet för de som så önskar.
13.00 Avslutning.
Pris för arrangemanget är 500kr för icke medlemmar och gratis för medlemmar. I priset ingår deltagande i programpunkterna. Kost, logi, dryck och övrigt ingår ej.
Du bokar själv via länken nedan, och väljer om du vill ha hel eller halvpension. Vi blir få deltagare och för att hålla kostnaden nere har vi inget konferensrum. Dock finns gott om sällskapsrum där vi träffas för programmets punkter. Tåget går hela vägen och parkering finnes. Rummen har skrivbord och wifi. Boka ditt deltagande i programmet via länken nedan.
Länk till Järvsöbaden:
https://www.jarvsobaden.se/
Skriv! Inspirations- och Kulturdagar i Gävle 24-26/7 2025
Program
- Dag 1 samlas vi klockan 11 i vår skrivarlya på Elite Grand Hotel, beläget endast några meter från Centralstationen. Efter en kort presentation av dagarna och oss själva tar vi med picknickkorgar för en utomhuslunch i närheten av Agnes von Krusenstjernas allé. Efter lunchen bjuder auktoriserade Hälsingeguiden Carina Aynsley på stadsvandring på temat Elden är lös!, om den förödande branden år 1869. Väl tillbaka i skrivarlyan ger författaren och skrivcoachen Pia F Davidson konkreta råd och enkla verktyg för att komma igång med skrivandet. De som vill äta en gemensam middag samlas på Steakhouse Blackstone runt det runda bordet, ett par minuters promenad från skrivarlyan. Där vi förutom att äta en god måltid ägnar oss åt kreativa samtal och skvaller om bokbranschen.
- Dag 2 samlas vi i skrivarlyan klockan 9.00. Under förmiddagen håller Pia workshop om att bygga upp spänning i sitt manus och hur man skapar sin egen dramaturgiska kurva. När det är dags för lunch tar vi en kort promenad till Söder och 50-talsfiket Café Lido. På väg tillbaka till skrivarlyan får vi ännu en guidad tur med Carina där vi besöker den svensk-amerikanske fackföreningsaktivisten, diktaren och sångaren Joel Hägglund, alias Joe Hills föräldrahem och får oss till livs hans spännande liv och tragiska öde.
Innan vi slutar för dagen hinner vi med ytterligare ett par timmar i skrivarlyan. De som vill äter gemensam middag på Elite Grand Hotels restaurang, Grands Veranda.
- Dag 3 samlas vi klockan 9.30 för nya kunskaper och intressanta skrivpass där Pia delar med sig av skrivandets hjälpmedel. Vi äter en gemensam lunch, kanske på Gävles nya stolthet Agnes Kulturhus, namngivet efter Agnes von Krusenstjerna som under ett antal år var bosatt i staden.
Vid 14.30 säger vi tack och hejdå för denna gång, förhoppningsvis fyllda med inspiration, skrivarglädje och nya bekantskaper att bolla idéer och texter med!
Välkomna till tre dagar fyllda med kultur, gemenskap och inspiration!
Pia och Carina
Begränsat antal deltagare
Pris för 3 dagar: 2 750 kronor
Bokning samt avbokningsvillkor:
Följande ingår i arrangemangets pris:
Dag 1: picknicklunch, guidad stadsvandring, skrivpass och workshop, konferenskaffe i skrivarlyan, ett glas välkomstbubbel
Dag 2: skrivpass och workshop, guidad vandring på söders höjder, lättare lunch på Café Lido, konferenskaffe i skrivarlyan för- och eftermiddag
Dag 3: gemensamt skrivpass, lunch på Agnes Kulturhus
(samt en och annan överraskning)
Vad ingår inte? Middag dag 1 och 2, logi och frukost
Anmälningsavgift: I samband med bokningstillfälle skall 100 kronor i anmälningsavgift betalas in för att garanteras plats. Vid bokning får du uppgift om vart anmälningsavgiften skall betalas.
Anmälningsavgiften återbetalas ej vid eventuell avbokning.
Early Bird: Boka och betala anmälningsavgift 100 kronor senast 28/2 2025 så får du 250 kronor rabatt på skrivardagarna.
Anmälningsavgiften (100 kr) dras av på slutfakturan som ska vara betald senast 15/6 2025.
Early Bird-rabatten (250 kr) dras av på slutfakturan som ska vara betald senast 15/6 2025.
Vid eventuell avbokning gäller följande:
Vid avbokning före 17/7 2025 återbetalas hela beloppet förutom anmälningsavgiften på 100 kronor.
Vid avbokning från och med 17/7 2025 sker ingen återbetalning.
Anmäl intresse här!
Sex böcker, en novell samt två skönlitterära manus har det blivit sedan jag tog tag i skrivandet på allvar 2011.
Så tuktas en svinpäls, I likets vänkrets och Vänner i nöd, vänner i död, är en trilogi som handlar om tre kvinnor som träffas av en slump på ett kolloniområde, tar några groggar och berättar för varandra om sina eländiga liv. De bestämmer sig för att ta tillbaka sina liv och skapar tre projekt, ett för varge svinpäls som ställer till det för dem.
- Astrids resa, är en romantisk komedi som utspelar sig 1893 i Stockholm och London. Läs gärna en intervju om boken på förlagets hemsida. Du kan köpa boken i min butik eller i näthandeln, här kommer du till Bokus, och här till Adlibris.
- Min bok, Thoras arv kom i november-20 på Ordberoende Förlag. Boken utspelar sig i Danderyd och nutid samt 1944 i Charlottenberg vid norska gränsen. Ljudboken släpptes i mitten av december-20 med Gunilla Leining som uppläsare. Thoras arv nominerades till Storytels Awards. Pocketten släpptes den 12 maj-21.
- Under flik Böcker, berättar jag om mina tidigare böcker.
- Min senaste bok heter Konsten att bli lycklig, med undertitlen Att beställa en karl. Boken släpptes i oktober-22. Ljudboken kom den 7 juli-23 med Anna Maria Käll som uppläsare.
I augusti kommer min nästa bok med titeln, Min man försvann - Med is i magen genom helvetet. Den går att förboka i näthandeln.
- Jag arbetar också med nätverket Sverigeförfattarna. Här kommer du till Sverigeförfattarnas hemsida.
- Mitt pågående manus går under arbetsnamnen Hedvig och Sofia.
Klippt ur min kommande bok Min man försvann - Med is i magen genom helvetet.
Observera att texten inte är färdigredigerad.
Mitt i sjukdomsförloppet från slutet av 2017 till november 2019
Allt eftersom Max personlighetsförändringar fortskred blev tillvaron allt mer surrealistisk och jag började ifrågasätta mitt förstånd. Samtidigt var det under den här perioden som jag i stort sett avslutade min mentala skilsmässa från Max. Det var en av de svåraste saker jag varit tvungen att göra. Nästan varje gång jag tittade på honom påmindes jag om de goda åren. Det var ytterligare något som gjorde vandringen genom helvetet svårare – att hela tiden åka berg-och dalbana känslomässigt. Jag levde i ett kaos bestående av sorg över att Max höll på att försvinna och ledsenhet över hans aggressivitet, märkliga uppförande och vanföreställningar.
Visst kom ibland tanken att jag skulle lämna honom och det innan det blev värre, men jag kunde inte. Det skulle vara som att överge honom när han behövde mig som mest. Och jag ville att hans sista tid skulle bli så bra den kunde.
Allt eftersom tiden gick blev det tydligt att han uppvisade två olika personligheter. En som var briljant med siffror och kunde föra intelligenta samtal om börsen, affärer, politik och inte hade något problem med minnet. Den andra personen tappade bort saker, hade samlarmani, problem med datorer, mobiler, att köra bil och var elak och arrogant.
Jag hade nästan förlorat min man och bäste vän och förberedde mig på att jag förmodligen också skulle förlora en trygg ekonomi och mitt hem.
Fortfarande hade han dagar och stunder när han var sitt gamla jag. Men balansen skiftade mot att bli mer vansinne.
Jag vågade fortfarande åka bort några dagar. Visserligen visste jag att det skulle bli flera timmars städande när jag kom hem igen, men det var hanterbart. Kärleken fanns också kvar och när jag var borta saknade jag honom och jag tror att han saknade mig. Kanske var det också lättare att älska honom när det fanns ett avstånd mellan oss.
Att dela med mig om hur jag hade det, gick ju inte utan att också avslöja hur illa ställt det var med Max. Till en början förde jag långa samtal med mig själv i dagboken, men med tiden även med några väninnor som inte kände Max. Det var av hänsyn till Max och sprunget ur min vilja att han skulle bli bemött som vanligt av familj och vänner. Jag berättade inte heller allt eftersom jag tyckte att det kändes som att jag utlämnade honom. Inte förrän i slutet av den här perioden och då hans tillstånd blivit tydligt för andra, berättade jag – eller mer som att jag tog på mig uppgiften att förklara varför han var som han var. En av svårigheterna var att de som umgicks med honom inte förstod hur hans demens fungerade och jag fick ofta höra att han inte kunde vara drabbad av demenssjukdom för han hade ju minnet kvar. Och det trots att jag förklarat hur just hans demens yttrade sig.
Och ibland fick jag också känslan av att det uppfattades som att jag hittade på.
En och annan frågade också ”men hur står du ut?”. Då kände jag mig elak och önskade att jag inget sagt, trots att jag bara berättat om en bråkdel av hans egenheter och inte alls hur mycket hans tillstånd påverkade mitt liv. Det värmde i hjärtat när någon ändå förstod – de gångerna var jag tvungen att byta samtalsämne eftersom jag var rädd att jag skulle bryta ihop och börja gråta.
Det här ledde till att jag tystnade allt mer.
För att kunna vistas i samma rum som Max var jag tvungen att skaffa ett par rejäla hörlurar som dämpade tevens höga volym samt hans högröstade och ständiga telefonsamtal. Själv vägrade han använda hörlurar när han pratade i mobilen eller tittade på teve. Om jag gick undan till ett annat rum blev han upprörd. Dessutom var han så högljudd att jag hörde både det han, och vad den han pratade med sa, även om jag befann mig i arbetsrummet en trappa upp och hade stängt dörren.
Min sömn blev allt sämre. Max var en stadig man och när han slogs i sömnen hände det att jag fick ta emot smällarna. Titt som tätt blev jag väckt av slag eller höga rop. Jag pratade med honom om att jag skulle sova i gästrummet men han blev så arg att jag inte nämnde det fler gånger. Dessutom låg det rummet i källaren och med tanke på att han ofta glömde att låsa ytterdörren, skulle det kännas som att jag var instängd och inte kunna ta mig ut om någon tog sig in. Jag föreslog att vi skulle ta varsitt rum på övervåningen som kombinerade sovrum och arbetsrum, men det gjorde honom också ilsken.
Han hade svårt att anpassa sig efter andra som vistades på samma yta eller rum. Om jag till exempel lagade mat och han också ville göra något i köket lärde jag mig att det var lika bra att stänga av spisen och lägga ner det jag höll på med tills han var färdig med sitt. Det var uthärdligt, värre var det med hans bilkörning. Det var en utmaning att sitta bredvid och inte visa att jag var rädd när han gjorde märkliga omkörningar, att inte säga något när trafikljuset lyst grönt länge eller när han inte bromsade i tid. Han vägrade låta mig köra när vi skulle någonstans så jag fick utveckla stor påhittighet för att övertyga honom om att vi behövde varsin bil – att jag skulle vidare eller att jag skulle hämta upp någon.
Förboka boken på Bokus här eller på Adlibris här.
HFörsta recensionen från bokbloggare har anlänt, det är Rämmegården som skänkt Konsten att bli lycklig (med undertitel Att beställa en karl), fem hjärtan av fem möjliga! Tusen tack! Ett och ett halvt år med skratt, tandagnisslan, intervjuer och research har mottagits med den värme och glädje jag bara kunde drömma om! Nu åker leopardtajtsen på och det blir dansa av!
Testläs under flik Texter, köp ditt ex på Bokus eller beställ ett signerat ex från mig under flik Butik.
Klippt ur min bok Konsten att bli lycklig med arbetsnamn Att beställa en karl.
Kapitel 2
Det är viktigt som skådespelare att kunna skratta och gråta på scen. Om jag vill gråta tänker jag på mitt sexliv. Om jag vill skratta tänker jag på mitt sexliv.
Lauren Bacall
– Skärp dig Ursula, du är inte död än!
Berits ord ekade över nejden. Och att hon använde mitt riktiga namn tydde på stort allvar. – Du är bara femtioåtta och behöver en karl! Den andra meningen skallade aningen lägre men båda var fortfarande för ljudliga för min smak. Vi satt på balkongen till min nyinflyttade lägenhet och drack vin ur tekoppar. Inte för att vi ville dölja vindrickandet utan för att jag inte orkat plocka upp alla flyttlådor än och därför inte hittat vinglasen. Jag såg mig omkring för att undersöka om någon granne hört Berits ord men det verkade lugnt. Mitt privatliv var något jag ville behålla för mig själv. Upprinnelsen till diskussionen var att jag tidigare under dagen hade postat mina underskrivna skilsmässopapper. Och att det, när kuvertet dunsade mot brevlådans botten, gått upp för mig att jag var singel. I och för sig hade vi redan levt separerade ett par månader, men det var först nu som jag till fullo förstod att jag aldrig kommer att åka till stormarknaden och veckohandla med min äkta man. Eller promenera hand i hand med honom på ålderns höst. Just den stillsamma bilden av ålderdomen hade gjort mig sällskap i många år. Nu var det dags att begrava den och inse att livets nedförsbacke skulle bli en ensam vandring. Jag skulle bli en gammal dam som pysslade med sina pelargoner och drack te med väninnorna Visserligen brukade det bli mer vin än te när vi träffades, men bilden av mig i en gungstol, med grått hår och en katt i knät ville inte lämna mig. Och nu hade jag berättat om min framtidsplan för Berit.
– Katt och gungstol! fnös hon.
I tystnaden efter fnyset passade jag på att fylla på tekopparna.
– När hade du sex senast? frågade hon.
Jag lyckades undvika att spilla och såg mig om ännu en gång. En hundrastande granne vände bort blicken.
– Måste vi prata om det nu? väste jag.
– Du kan inte mena allvar med det där näradödenlivet. Släpp det där tänket och sätt igång med ditt nya liv, sa hon.
– Du tittar på det, sa jag.
– Sitta på balkongen och dricka vin ur tekoppar?
– Nästa gång blir det vinglas, sa jag.
– Försök inte slingra dig, när hade du sex senast? framhärdade hon.
Jag skruvade på mig. Karlar och sex var ett avslutat kapitel i mitt liv, min kropp hade stängt av för sådana övningar. När jag kom i övergångsåldern tappade jag lusten och min exman hade problem med potensen. Sex hade i och för sig aldrig varit hans starka sida. Av hänsyn till honom hade jag inte vädrat den sanningen för väninnorna. Det var hans intellekt jag en gång blivit förälskad i och den kärleken hade fått mig att stanna alldeles för länge. Men under några goda år i början hade vi det bra tillsammans. Nej, sex verkade besvärligt och inte minst, i dessa tider, farligt. Man kunde ju få alla möjliga sjukdomar. Och jag dög inte för att visas upp naken. Snygg och prydlig fick räcka. I övrigt skulle jag njuta av mitt vackra hem – mitt enkvinnsparadis med egen fjärrkontroll till teven och egen säng. Samt av mitt stimulerande arbete och mina vänner. Huvudsaken var att jag fick ett lugnt liv utan upprörande känslor. Dessutom var jag överviktig och hade utvecklat diverse åkommor, som till exempel migrän, ont i lederna, håravfall och vallningar. Men trots att håret var på väg tillbaka, kände jag mig definitivt inte i skick att bjuda ut mig på marknaden. Speciellt inte som jag slutat med sex. Det var befriande att inte behöva imponera på någon med kroppen.
– Du behöver lite storku…, sa Berit.
Den senare delen av ordet dränktes av en lågt flygande helikopter. Min förhoppning att mitt rykte fortfarande var intakt bland mina nya grannar, grusades när en balkongdörr smällde igen alldeles intill.
– Bestäm dig, ska det vara lite av varan eller stort, sa jag. Hon gav mig ett fränt leende och gned sig på näsan med vänster långfinger.
– Sådana där gester gör vi inte här i Danderyd, sa jag.
– Men det gör vi i Sollentuna, sa Berit.
Sedan bad hon mig att ställa mig intill henne för en selfie. Jag flyttade ner vinflaskan till golvet innan poserandet och log mitt officiella leende. Vi hade fått kritik i sociala medier för att vi verkade dricka vin så snart vi träffades. Visserligen en korrekt iakttagelse men det var onödigt att alltid leva upp till förväntningarna. Plötsligt blev jag torr i munnen. När det händer har jag ungefär fem sekunder på mig innan en kraftig vallning kommer på besök. Eftersom Berit är författare hade hon tagit med sig en manusbunt som jag lovat att testläsa. Jag rev åt mig bunten och fläktade mig. Ett urval av runda ord svischade förbi från sidorna.
– Ingen liten eller stor, du vet vad, och inget raggande, sa jag och lade tillbaka pappren på bordet.
– Hur länge sedan var det som du hade …
Vad hon tjatade! Jag avbröt henne genom att drämma till med ett tal.
– Åtta, sa jag.
Hon stirrade på mig. Blickarna var en blandning av klentroget och sensationslystet. Samtidigt kom jag fram till att jag farit med osanning.
– Nä, du ljuger, sa Berit.
Det gick tydligen inte att ha några hemligheter. Hon lutade sig närmare som för att inte missa någon oanständig detalj.
– Okej då, tio, sa jag.
– Vadå tio? Har du knullat tio gånger sedan när då?
– Tio år, sa jag.
Hon stirrade fortfarande på mig och jag insåg att jag måste vara tydligare. Och prata på ett språk som hon begrep.
– Inget knulla på tio år, sa jag.
Stirrandet tog nya höjder men jag låtsades som om jag inte märkte det.
– Det var det jag visste! Hade han andra?
Jag öppnade munnen men drog igen den igen. Sanningen var inte alltid att föredra, ens för mig själv. Berits genomträngande blick fick mig att vända bort ansiktet. Det hjälpte inte eftersom hon sträckte sig efter min hand och kramade den.
– Berätta, sa hon.
Och hela historien med svarta spetstrosor i hans tvättpåse efter en resa, halvätna kartor med Viagra lite varstans och ständiga sms på udda tider åkte ur mig tillsammans med tårarna.
Här kommer du till Bokus och mer information om mina publicerade böcker.
Personligt ...
Söndagen den 9 februari: Har tillbringat helgen i Göteborg med arbete och nöje. Var bland annat på en liter teater vid namn Trixter och såg en gripande föreställning vid namn The Father, som jag rekommenderar. Den spelas av en enda skådespelare (Philip Littner) som på ett gripande och engagerande sätt gestaltar livet ur en dement mans perspektiv. Föreställningenn är på Svenska. Länk hittar du här. I övrigt kommer manuset i retur från redaktören nästa vecka för sista genomgången.
Torsdagen den 6 februari: Ute råder vackert vinterväder och det blir 4-5 minuter ljusare fär varje dag. Jag arbetar mest med skrivandet, administration rörande Sverigeförfattarna och event. Några kollegor i Sverigeförfattarna har upptäckt att deras böcker säljs av flera förlag som de inte har kontrakt med - lite rotande och undersökande med andra ord.
Tisdagen den 4 februari: Har suttit fjättrad vid datorn hela förmiddagen med administration. Tråkigt men nödvändigt. Manuset ligger åter hos redaktören för sista finliret.
Fredagen den 31 januari-25:
I går kväll mejlade jag iväg manuet till redaktören för ännu en vända. I eftermiddag blir det AW med vänner!
Tisdagen den 28 januari-25: Befinner mig på landet och njuter av fågelkvitter och frånvaron av stadens brus. Förutom det redigerar jag manuset till min självboografi, Min man försvann - Med is i magen genom helvetet, ännu en gång.
Lördagen den 25 januari - 25:
Oj, så många positiva kommentarer jag fått om min kommande bok Min man försvann! Jag är inte ensam om att ha gått igenom det helvete det innebär att vara närstående. Jag har också fått kommentarer från en släkting att jag inte ska "gräva i gammal skit". Om man som jag varit tvungen att leva under psykisk misshandel och kommit ut på andra sidan skinnad på både hälsa, pengar och trygghet, då blir det svårt att ignorera sin erfarenhet som "gammal skit". Det sätter ärr för livet! Även om den som utsatt en för det är sjuk och inte kan hållas skyldig sitt handlande. Jag har skrivet boken för att ingen annan ska behöva gå igen det jag varit tvungen att göra utan att ha något att jämföra med, få stöd av fakta och framför allt: förstå att man inte själv är galen!
Jag kan bara säga: läs boken!
Torsdagen den 23 januari:
Äntligen! I dag går det att se och bevaka min nästa bok i näthandeln. Det känns helt fantastiskt! Jag har umgåtts med manuset sedan 2019 vilket har varit smärtsamt. Manuset är en beskrivning av mitt liv med min man som drabbats av frontallobsdemens.
Söndagen den 19 januari: Har just påbörjat en tre dagar lång skrivretreat med kollegan Carina Aynsley. Vi läser varandras texter och redigerar våra manus.
Fredagen den 17 januari: För två dagar sedan fick jag tillbaka manuset om frontallobsdemens från redaktören så nu befinner jag mig i redigeringsbublan. Bara att harva vidare.
Söndagen den 12 januari -25:
Nu blir det tre minuter mer ljus för var dag som passerar! Här i Stockholm gnistrar snön som på ett julkort. Dagen kommer också att innehålla skottning. Manuset om Frontallobsdemens ligger åter hos redaktören men kommer tillbaka vilken dag som helst för sista vändan.
Söndagen den 5 januari:
Har haft möte med redaktören för manuset om Frontallobsdemens, har storstädat, varit till stugan och tittat till samt haft ett antal intressanta konversationer med gamla vänner och har vän över på middag. Hann också med att köpa nya vinterkängor, de gamla är knappt använda men de skaver så hiskeligt och måste snöras på och av. Summa sumarum - några bra dagar!
Torsdagen den 2 januari 25: Med anledning av årstiden har jag ägnat lite tid åt att summera det gågna året och lägga rälsen för det kommande. Det har hänt mycket båd roligt och sorgligt under 2024. Min exman gick bort vilket har gjort att jag tagit fram manuset om livet med honom och hans frontallobsdemens för redigering och utgivning. Nu ligger det hos redaktören men det har varit ett tufft jobb att redigera det. Det är inte helt klart än men snart kan jag lägga det till handlingarna. Mitt andra pågående manus har genom gått stora förändringar och jag ser fram emot när jag får tid att arbeta med det igen.
Fredagen den 27 december-24: Är tillbaka hemma efter tre intensiva dagar på Järvsöbadens hotell och spa - underbart! I kväll blir det fest och imorgon tar arbetet och skrivandet åter vid. Manuset om frontallobsdemens ligger hos redagktören för ännu en titt med kommentarer.
Julafton 2024: Befinner mig i juligt och vackert landskap och har just avnjutit en hotellfrukost. Nu blir det spa, men först lite jobb.
Torsdagen den 19 december:
Redigeringen rullar på men jag har också haft tid att luncha med goda vänner. Dock ännu inget julbord - men det är i och för sig inget jag saknar. I dag blir det mer redigering och arbete med ett medlingsuppdrag.
Måndagen den 16 december: Förstår inte att tiden går så fort - i går var det tredje advent! Jag åt lunch och handlade med en kompis men hann med dagens dos av redigering också.
Måndagen den 9 december:
Arbetar för fullt med redigering av min självbiografi om hur det är att leva med någon som har frontallobsdemens.
Torsdagen den 5 december:
Har just införskaffat en ny mobil och fikar medans butiken för över allt från den gamla till den nya. Himla läskigt att vara utan mobilen!
Söndagen den 1 december: Första advent och passande nog fick jag upp juldekorationerna i går. Planerar också en skrivkurs till nästa år.
Torsdagen den 28 november:
Nu läser min redaktör Tina Jobs manuset om hur det är att leva med någon som har frontallobsdemens. I nästa vecka sätter vi igång med redigeringen. Härligt!
Söndagen den 24 november: Befinner mig på tåget till Gävle och en resa till Wilhelmina Skoghs gamla hem Foresta på Lidingö och vidare till Grand Hotell i Stockholm. Låter som en omväg men är en "tillväg". Jag ska medverka som inspiratör på en turistresa till ovan nämda mål och ser verkligen fram emot det!
Måndagen den 18 november:
Sitter på tåget från Göteborg och en inspirerande långhelg blandad med arbete.
Fredagen den 15 november:
Mina novemberkaktusar blommar, jag packar och administrerar. I går sorterade jag i manuset för Hedvig och Eleonora och det tar sig - nu är det alldeles för många intriger.
Lördagen den 9 november:
Vilar upp efter min skrivkurs i torsdags, är så glad för att det gick så bra! Nu ska jag ta det lugnt över helgen och sedan åker manuset fram igen - det ser jag fram emot!
Onsdagen den 6 november: I morgon går min skrivkurs av stapeln och det mesta är redan förberett. I dag har jag fått ett mejl från revisorn och har upptäckt att jag har en insättning för böcker jag har noterat fel, bara att kavla upp ärmarna och göra om!
Lördagen den 2 november:
Var till förrådet och skulle lämna grejor när blicken föll på adventsljusstagen ... Den åkte med hem och nu sprider den sitt ljus i fönstret. Tidigt, javisst men vackert! I övrigt arbetar jag på skrivkursen nästa vecka och till min glädje är det bara en plats kvar.
Tisdagen den 29 oktober: Agendan är fulltecknad med hälsokontroll, mammografi och andra privata utmaningar. Märkligt hur sådant ofta uppstår i stim. Något skrivande har jag inte haft tid till men jag längtar ...
Torsdagen den 24 oktober:
Håller på att landa efter flera dagar i Gävle och 60+mässan! Ett fantastiskt arrangemang med ordning och reda. Visserligen dyrt men på sikt värt pengarna. Nu blir det admin och planering av min kurs den 7 november. Till min glädge återstår endast två platser!
Måndagen den 21 oktober: Packar för att resa till 60plus Mässan i Gävle.
Fredagen den 18 oktober:
Har städat, pratat med mäklare, tittat på Hotel romantik och tagit en promenad ... Med andra ord, påfyllnng av inspiration!
Söndagen den 13 oktober: Befinner mig i stugan för att koncentrera mig på väsentligheter. För närvarande betyder det att jag jobbar på kursmaterial för min skrivkurs, samt ett föredrag jag ska hålla på 60+-mässan i Gävle den 22 och 23 oktober.
Lördagen den 12 oktober: Vacker höst där ute och admin inne. Agendan är fulltecknad vilket är både roligt och lite, lite stressigt. Den 22 och 23 oktober är jag på 60+ mässan i Gävle och det kräver sina förberedelser.
Tisdagen den 8 oktober: Diskmaskinen har hoppat ur led och går inte att använda - jag misstänker att det har sina utmaningar att installera en dylik i ett gammalt snett och vint hus. I dag har jag också kommit överens med min kollega Carina Aynsley att finnas på 60+ mässan i Gävle den 22-23 oktober. Det ser jag fram emot.
Söndagen den 6 oktober:
Ute skiner solen på en underbar höstdag! Jag hämtar mig efter fyra dagar på mässgolvet och njuter av stillheten. I går eldade jag sly och gammalt trä hela dagen, idag blir det utflykt.
Fredagen den 27 september:
Ute regnar det och här inne lyser flitens lampa. Om bara ett par dagar är det dags att rodda Sverigeförfattarnas monter på Seniorfestivalen. Jag rotar i skåpen, samlar ihop saker och packar böcker.
Måndagen den 23 september:
Är mäkta stolt över att ha lyckats komma in och använda Facebook på datorn igen. Men ... det vore ju bättre om jag sluppit lägga dagar av tid på det och istället kunnat kontakta supporten.
Söndagen den 22 september:
Facebook fungerar fortfarande inte i datorn men tack och lov på plattan. Jag kan inte ens komma till inloggning. Om du har några tips så hör gärna av dig. piase@outlook.com
Fredagen den 20 september: Dagens utmaning har varit att Facebook inte fungerar i datorn, men tack och lov på plattan. Dagens glädje är att jag lyckats få ut ett trasigt lysrör under badrumsskåpet. Jag har försökt ett par dagar och även väninna har försökt, utan reslutat. Nu är nytt beställt och på väg. Fick också göra om schemat till Sverigeförfattarnas monter på Seniorfestivalen. Det går framåt!
Onsdagen den 18 september: Hösten smyger sig på med kristallklarar morgnar. Jag arbetar med Seniorfestivalen och med admin och mf - roligt men börjar längta till mitt manus.
Måndagen den 16 september:
Kom på att om mamma levt så hade hon fyllt 93 år idag. En aktningsvärd ålder. Hoppas jag får leva och må bra så länge. Vädret är klart och fint och jag ska ägna dagen åt admin, handla och njuta av livet!
Fredagen den 13 september:
Jag hade min besvärsdag i går så att det är fredagen den 13, gör inget. I dag har jag varit med kollega och handlat saker till vår monter på Seniormässan och hämtat bilen från verkstaden. Jag har kvar lite admin sedan blir det AW!
Tisdagen den 10 september:
Ute stormar och regnar det. Förutom det går motorsågarna varma för att fälla tre angripna granar. Inne lyser flitens lampa med arbete med eventbilder och min skrivkurs.
Fredagen den 6 september: Sommarvärme och ett fullt schema! Ska arbeta med Seniormässan och min skrivkurs hela dagen, sedan blir det handla, tvätta och städa.
Onsdagen den 4 september:
Sorterar papper och katalogiserar information och fakta rörande Sverigeförfattarnas monter på Seniorfestivalen i oktober. I går blev monterschemat klart och jag kan börja skapa eventbilder.
Söndagen den 1 september: I dag kom förhösten med kyliga morgnar till Norrtälje. Fast jag vet att värmen dyker upp senare under dagen. I dag ska jag arbeta med Seniorfestivalen och min skrivkurs.
Lördagen den 31 augusti:
Vädret är ljuvligt här i Norrtälje och luften hög och klar. Jag arbetar mest med min skrivkurs som du kan läsa mer om här intill, samt Seniorfestivalen den 1 - 3 oktober. Skrivandet står aningen stilla men det kommer igång igen nästa vecka.
Tisdagen den 27 augusti: Gårdagen var fylld av arbete på tomten. Det ärr i naturen som blev kvar efter det att gästhuset togs bort har bytts ut mot en vacker stenhäll och en kulle med träspån. Förutom det plockade jag en hink full av krossat glas, gamla metallföremål jag inte vet vad där är, samt plastkapsyler, skruvar, spikar och liknande. Det går framåt. Nu blir det frunch!
Torsdagen den 22 augusti:
Jag arbetar vidare på Seniorfestivalen och min skrivkurs. I går bokade jag lokal till kursen till torsdagen den 7 november. I dag ska jag titta närmare på upplägget i detalj samt göra en ny synopsis till mitt pågående manus.
Tisdagen den 20 augusti: Vackert sommarväder och rådjursbarn som tuggar på mina växter. De är så söta att jag inte vill störa dem. Än har de inte åstadkommit någon skada. I övrigt arbetar jag på min halvdagskurs i november för den som vill komma igång med sitt skrivprojekt.
Söndagen den 18 augusti: Eftersom jag har Helmer Hund har det blivit lite jobb men många promenader. I morse tog vi en tur utmed vattnet i en helt ljuvlig sommarmorgon. Jag funderar bra när jag vistas i naturen och den här morgonen har jag kontemplerat över hur fantastiskt bra jag har det. Att vandra i tacksamhet är lika ljuvligt som vädret!
Fredagen den 16 augusti:
I dag har jag Helmer Hund. Han har redan avverkat två pipleksaker så det får bli en tur till djuraffären och skaffa fler. När jag har tid blir det arbete med en ny skrivkurs som går av stapeln i november. Kursen kommer att vara indelad i tre delar och vänder sig till den som länge velat komma igång med sitt skrivprojekt men inte kommit till skott.
Tisdagen den 13 augusti:
Har haft fullt upp med hantverkare och städning av tomten på landet samt bilbyte. Numera kör jag Marcedes något jag aldrig trodde skulle hända. Det nygamla manuset om Hedvig och Eleonora tuffar på men jag ändrar en hel del. Genom helvetet med is i magen är inskickat till förlag men jag har inte fått någon respons än. Arbetar för fullt med Seniorfestivalen samt planeringen av en skrivarkurs till vintern. Med andra ord rör sig allting framåt.
Torsdagen den 8 augusti: Vädret är ljuvligt och sommaren likaså. Blir upprörd över personer som påstår att sommaren är över. Förstår det om man bor norr om Sundsvall men inte söderöver. Augusti brukar vara den bästa sommarmånaden med varmt väder och inte lika många och långa köer till fik och glasskiosker.
Måndagen den 5 augusti:
Väntar och väntar och väntar ... Bilen har fått ny vindruta och väntar på att servas på verkstan, under tiden har jag vandrat runt i staden, varit på biblioteket, fått manikyr och ätit lunch. Nu är återstående förväntade hämtningstiden om två timmar. Bara att gilla läget, ta fram manuset och skriva.
Torsdagen den 1 augusti: En hel härlig sommarmånad kvar! Min bråkande höft har bättrat sig efter att jag tränat, blir så glad! Jag borde vara gammal nog för att förstå att det inte går att slarva med träningen. I övrigt har jag upptäckt att utedynorna ser förfärliga ut, trots att de bara är året gamla. Ändå vet jag ju att det inte lönar sig att slarva med kvalité heller. Så ... i dag blir det inhandlande av dylika.
Söndagen den 28 juli:
Ack så beroende av sina maskiner man är! Tvättmaskinen krånglar och vägrar tvätta, den fyller på vatten i flera omgångar, sedan stannar den och gör inte mer. Det är en kombimaskin och vi har aldrig kommit överens. När tvätten kommer ur maskinen är den alltid luddig. Jag får rolla allt som är mörkt. Har tömt luddfiltret och insett att luddet aldrig når dit - det nöjer sig med att sitta på tvätten. Och när den centifugerar ramlar tavlorna ner i hallen utanför. Nej, det får bli att ta en tur till stan och köpa en tvättpelare istället för att arbeta med manuset. I övrigt är det vackert väder, höften håller sig lugn och allt annat fungerar.
Onsdagen den 24 juli: I dag är sista dagen på Carina Aynsleys och min retreat där vi planerat gemensamma projekt och bollat idéer. Som vanligt med Carina så råder ingen idétorka. Och roligt har vi också haft!
Måndagen den 22 juli: Befinner mig på skriv och researchretreat med kollega. Har varit en tur till Gävle för att bland annat "vandra" i Willhelmina Skoghs fotspår.
Torsdagen den 18 juli: Jodå, semester är det men allt ogräsrensande och framskrapande av berghällar har satt sig på ena höften. Har fått tid till ortopeden och får hanka mig fram tills dess. Nu är jag på väg till Gävle och en guidad och intressant resa genom Hälsingland. Det är min väninna Carina Aynsley som guidar och ämnet är intressanta kvinnor.
Tisdagen den 16 juli:
I dag har jag skickat in manuset till förlaget - hurra! Månader av redigering och grävande i manuset är till ända. Det kommer ju tillbaka när redaktören tittat på det men tills dess ska jag ha semester. Rensar ogräs och skrapar fram fina stenar.
Onsdagen den 10 juli: I dag släpptes artikeln i Dagens Etc om sex efter 60 år, som Birgitta Backlund och jag blivit intervjuade inför. Det är alltid intressant att läsa vad jag sagt och hur, i intervjuer, jag blir full i skratt. Jag brukar tänka; är det verkligen så där jag uttrycker mig? Men jag tycker det är en bra artikel om ett viktigt ämne. Ett ämne jag gjorde mycket research om inför min senaste bok "Konsten att bli lycklig" (Att beställa en karl). Testläs gärna på den här sidan och under rubriken Texter.
Måndagen den 8 juli: Tredje dagen i redigeringbubblan avklarad! Allt går åt rätt håll och manuset blir bara bättre och bättre. I dag har jag också gjort eventbilden till lördagens event i Grisslehamn.