Böcker, manus, kurser, event och föreläsningar.
Fem böcker, en novell och två skönlitterära manus har det blivit sedan jag tog tag i skrivandet på allvar 2011.
Så tuktas en svinpäls, I likets vänkrets och Vänner i nöd, vänner i död, är en trilogi som handlar om tre kvinnor som träffas av en slump på ett kolloniområde, tar några groggar och berättar för varandra om sina eländiga liv. De bestämmer sig för att ta tillbaka sina liv och skapar tre projet, ett för varge svinpäls som ställer till det för dem.
 - Astrids resa, är en romantisk komedi som utspelar sig 1893 i Stockholm och London. Läs gärna en intervju om boken på förlagets hemsida. Du kan köpa boken i min butik eller i näthandeln, här kommer du till Bokus, och här till Adlibris.
 - Min senaste bok, Thoras arv kom i november-20 på Ordberoende Förlag. Boken utspelar sig i Danderyd och nutid samt 1944 i Charlottenberg vid norska gränsen. Ljudboken släpptes i mitten av december-20 med Gunilla Leining som uppläsare. Thoras arv nominerades till Storytels Awards. Pocketten släpptes den 12 maj-21. 
 - Under flik Böcker, berättar jag om mina tidigare böcker. 
- Just nu arbetar jag på ett manus med arbetsnamnet Att beställa en karl och konsten att vara lycklig, boken beräknas komma i november.
Jag arbetar också med nätverket Sverigeförfattarna. Här kommer du till Sverigeförfattarnas hemsida.

Om Thoras arv
Här kommer du till länkar till näthandeln
och till min butik.

Om du följer mig på min författarsida på Facebook, har du säkert märkt att jag är mycket förtjust i citat och ordspråk. Här kommer du till sidan.
Om du har något citat eller ordspråk du vill dela med dig av kan du göra det i foruläret nedan eller som kommentar på min författarsida. 

Just nu arbetar jag på ett manus som legat och vilat till sig i byrålådan. Arbetsnamnet är Med is i magen genom helvetet. Det handlar om hur det är att leva med en person som drabbats av Frontallobsdemens.

Fakta om mitt snart färdiga manus Att beställa en karl eller konsten att vara lycklig eller Ursulas beställning.
Som det ser ut nu kommer manuset vara klart för tryck i slutet av sommaren så släppet kommer förhoppningsvis tidigare än november. Namnet debaterar förlaget och jag fortfarande om. Tydligen så väcker mitt namn Att beställa en karl, oönskade associationer hos de som beställer böcker till handeln. Hoppas det inte beror på att man är rädd för att stiga ur åsiktsdiket. Just nu arbetar jag med slutredigering och manuset åker mellan mig och förlaget. 

Manuset handlar om Ursulas resa mot målet att bli stark, känna ett inre lugn och hitta sig själv efter ett långt äktenskap.

Här kan du läsa två recensioner till Astrids resa.
Anita Santesson, filmare och författare:
"Kan inte låta bli att småle och smila en smula…
för vem kommer på tanken att skriva en Viktoriansk, P.G. Woodhouseinfluerad, Figaros brölloproman med ett välformulerat språk och konstant glimten i ögat feeling? Jo, ingen mindre än eminenta Pia Davidson. Jag fattar att BTJ inte vet vilket ben de ska stå på för det här är så väldigt tvärtom samtidigt som det roar, och är kravlöst och dessutom oklanderligt välgjort."
Britta Ivarsson Possnert, författare:
Trodde jag kände dig Pia, men hade ingen aning om att du levt på slutet på 1800-talet. Känns verkligen som som att du varit med där. Man hålls i en spänning genom hela boken och jag känner lustarna utan att det blir för tydligt, det gillar jag. Det är erotik som jag gillar! Tack för upplevelsen Pia
Tack Anita och Britta! Det värmer ett författarhjärta!

Klippt ur min manus Att beställa en karl och konsten att vara lycklig
Om du tycker om det här kanske du också gillar mina tidigare böcker, mer om dem hittar du här.

Kapitel 5.
 
Bättre väl hängd än illa gift.
Ordspråk
 
– Så bra att du vaknat!
Bockfots stämma fick mig att förstå att det inte varit någon mardröm utan hans heta andedräkt mot örat som väckt mig.
Jag knep ihop ögonen och låtsades sova.
– Försök inte, jag vet att du är vaken.
– Låt henne vara, hon behöver sova, viskade Vingar.
Jag knep ihop ögonen ännu mer.
Sedan något år tillbaka vaknar jag ofta om nätterna och ligger och vrider och vänder både på kroppen och livet. Jag har förstått att Bockfot, Vingar och jag har pratat med varandra i många år men att det är först nu som de har stigit fram ur skuggorna i sin nuvarande form. Bockfot är den som ställer till mest. Vingar å andra sidan, vill bara väl. Diskussionerna kan vara både upprörande, uppfriskande och ibland riktigt underhållande – men det sista alternativet brukar jag inte inse förrän dagen efter.
– Hur tror du att du ska få tag på en karl som du ser ut? störde Bockfot.
En fläktande vinge svalkade min panna.
– Enda anledningen till att någon skulle vilja vara med dig är för att knulla och det törs du ju inte, fortsatte Bockfot.
– Jag förstår att det där fula ordet fyller upp tomrummet där det borde sitta empati, kärlek och hänsyn, sa Vingar.
– Känsloliv är enbart till för veklingar. En riktig karl låtsas att han har ett för att få sätta på kärringar, sa Bockfot.
Ett rosslande ljud skar sönder friden i sovrummet. Jag förstod att det var Bockfot som grymtade förnöjsamt.
– Hon bestämmer själv när hon vill ägna sig åt älskog, sa Vingar.
– Älskog, härmade Bockfot.
– Ingen vill ha henne så vi kan vara överens om att hon inte kommer att bli påsatt, sa Bockfot.
– Vem som kommer att sätta på vem återstår att se, sa Vingar.
Jag suckade, slog upp ögonen och insåg att hela konversationen urartat och att jag var tvungen att ta över.
– Låt mig vara ifred, var allt jag fick fram.
Dessutom med velig röst.
– Bry dig inte om Bockfot, världen är full av karlar, det handlar bara om att hitta rätt. När du funnit dig själv kommer du att både vilja ha sex och att älska med din käraste sa Vingar.
– Älska och käraste, fortsatte Bockfot att härmas.
Jag suckade igen. På något sätt måste min fantasi med Dressmanmannen ha sipprat ut och exponerats för dem.
– Sicket trams! fortsatte Bockfot.
Han hade rätt i att jag blivit en spillra av mitt forna jag. Vem ville ha en glutenintolerant, tunnhårig, fet kvinna med vacklande självkänsla?
– Du glömde knullrädd, sa Bockfot.
– Som sagt, när du finner den rätte så kommer din rädsla att försvinna, sa Vingar.
Så nu hade båda fått för sig att frånvaron av sex i mitt liv grundade sig på rädsla.
Jag suckade en tredje gång.
– Ha! Ingen vill ju ha henne så oaptitlig som hon är, sa Bockfot.
– Jag tänker vara så oaptitlig som jag vill, sa jag och försökte stampa med foten.
Men det går ju inte när man ligger ner.
Åter kom en fläkt över kinden från Vingar. Det kändes trösterikt.
– Bekymra dig inte om det där nu, allt ordnar sig, det vet du ju, sa Vingar.
– Ikea har gungstolar, sa Bockfot.
En fjärde suck lösgjorde sig och jag vek täcket åt sidan. På väg till köket hängde de mig i hasorna. Jag satte tevatten på spisen och letade upp en påse lugnande te.
– Har du tänkt på att ingen man tittar på dig längre? sa Bockfot.
Det hade jag men det tänkte jag inte erkänna.
– Ha! utbrast Vingar.
– Vadå Ha? sa Bockfot.
Även jag hade blivit nyfiken.
– På förra veckans bokevent med Berit stirrade ju den där karlen på henne hela tiden, sa Vingar.
Jag rynkade pannan och letade mig tillbaka till sagda event. Vingar hade rätt, jag hade noterat lusten i hans blickar. Inte för att jag var intresserad men för att det var länge sedan jag fått sådana. Jag var tacksam för att Bockfot tydligen inte var informerad om händelsen för då skulle han vältra sig i det faktum att det var en farbror i övre sextioårsåldern som hade glömt både att tvätta jackan, raka sig och gå till frisören det senaste halvåret.
– Han var inte ett skit intresserad av dig. Han trodde att det var du som var Berit och ville att du skulle läsa högt ur en av hennes erotiska noveller för honom, sa Bockfot.
Naturligtvis hade händelsen inte undgått Bockfot.
Jag lyfte upp tepåsen från golvet och låtsades som om jag inte hört.
Vingar påkallade min uppmärksamhet genom att peka på kastrullen där det kokade för fullt.
När jag gjort klart teet satte jag mig i soffan med den ångande tekoppen mellan mina händer.
Ett tag funderade jag på att knäppa igång teven men Bockfot och Vingar skymde sikten. Båda hade slagit sig ner på golvet på andra sidan soffbordet med armbågarna på bordet och följde mina förehavanden med intresse.
– Okej, vad tycker ni att jag ska göra då? sa jag och blängde tillbaka.
– Inse att du är en gammal kärring. Om du vill ha en karl får du skaffa en gubbe med lika hoptorkade genitalier som du har, sa Bockfot.
Vingar vände sitt stirrande mot honom.
– Nu imponerar du med ditt ordförråd. När du blivit så där sofistikerad kanske du klarar av ett vad, sa hon.
Jag debatterade med mig själv om jag skulle gå därifrån och lämna dem till sitt kivande eller sitta kvar och stilla nyfikenheten.
Efter en kort överläggning vann det senare. 
– Inte trodde jag din fisförnäma sort ägnade sig åt spel och dobbel, sa Bockfot.
Vingar viftade bort orden med ena vingen. 
– Jag slår vad om att Ursula kommer att få tag på en man i lagom ålder och som har välhängda och smorda genitalier, sa hon.
Både Vingar och Bockfot duckade när jag fick en hostattack och fräste ut te över soffbordet.
– Om hon ska klara det måste hon betala för honom, sa Bockfot och tittade upp över bordsskivan.
– En man som älskar både hennes kropp och själ, sa Vingar som även hon kravlat sig upp från golvet.
Medans jag torkade te på bordet med servetten, spred sig åter ett rosslande ljud, Bockfot ansåg tydligen att det hela var lustigt.
Det tyckte inte jag och nu hade jag låtit allting urarta. Det var hög tid att stiga in i samtalet och säga ifrån om att man minsann inte slog vad om vad jag skulle eller inte skulle göra. Speciellt som Vingar höll på att begå en stor dumhet.
Dessutom skulle båda ge sjutton i skicket på min eventuella karls intimare delar!
– Lägg av! Ingen av er kommer ändå att vinna, sa jag.
Ett par lurviga och ett par änglalika ögonbryn lyftes och vändes mot mig.
– Jag kommer inte att ägna mig åt sex igen, så det så! sa jag och smällde ordförandeklubban i bordet.
Dressmandrömmen var ju bara en dröm och sådana fick ju vara uppe i det blå så mycket de ville.
När jag gick tillbaka till sovrummet hörde jag deras mumlande röster från vardagsrummet. Det förvånade mig att de lät som om de var överens om något. Men jag orkade inte bry mig, till det var jag för trött.
Det sista jag tänkte innan jag somnade var att jag skulle ägna mitt liv åt sådant som var realistiskt och inte åt drömmar.

Personligt ...



















Onsdagen den 25 maj:
Har funderat mycket på andlighet under senaste tiden. Det blir väl så när döden har hälsat på. Tror nog att det kan bli så med åldern också - man blir mycket mer medveten om sin egen dödlighet. Samtidigt blir livet självt mycket mer värdefullt. Varje dag känns som en gåva.
Söndagen den 22 maj:
Arbetar med manuset som går under arbetsnamnet Med is i magen, samt med Sverigeförfattarna där mycket är på gång - bland annat en turné i början av juli.
Torsdagen den 19 maj:
Redigerar och skriver om byrolådsmanuset. Som alltid i början av redigering dividerar jag med mig själv om hur jag ska lägga upp det. Blir också lite förvirrad över var i textmassan jag skrivit något speciellt. Det brukar reda ut sig en bit in. Dessutom är det ju så att ju mer jag sitter i "skrivarbubblan", desto mer känner jag mig hemma. 
Tisdagen den 17 maj:
Har tagit upp mitt gamla vilande manus som handlar om att ha is i magen när livet blir besvärligt. Det tog en dag att fatta beslutet om jag skulle ta upp det i samma form, vilket är sjävlbiografiskt, eller om jag skulle skriva om det som en roman. Sedan tog det en dag att testa mig fram till ett nytt upplägg som också blir självbiografiskt. I går började redigera manuset som en självbiografisk bok. Det känns ovant och faktiskt lite obekvämt att skriva i självbiografisk form men ... också spännande. Sedan återstår att se om jag ger ut den eller inte.
Tisdagen den 10 maj:
Nu har jag skickat in manuset efter ännu en redigeringsvända till redaktören på förlaget. Det har varit en hektisk vecka! Resten av veckan ska jag ägna mig åt familj, vänner och Sverigeförfattarna. Har också börjat skissa på mitt nästa manus.
Tisdagen den 3 maj: I går hade jag möte med min redaktör, fick iväg en cykel med lås utan nyckel till låssmeden och åkte hemifrån utan mobil. Men det gick det också - kanske något man borde prova ibland. I dag blir det manus och att beta av "surdegar". Har en lång lista med dylika.
Torsdagen den 28 april:
Fick tre påskliljor igår och har upptäckt att jag är allergisk. Nyser, snyter och kliar ögon. Nu står de på utebordet istället. Borde förstått att det var så eftersom nästan alla tulpaner har samma verkan. Arbetar med redigering i pappersformat och hittar fortfarande småfel i manuset och det trots att både jag och redaktören tittat igenom manuset många gånger. 
Måndagen den 25 april: Redigerar, städar förråd, lär mig lägga Tarot och arbetar med Sverigeförfattarna. Känner att jag skulle må bra av lite mer spontana aktiviteter. Men jag har sett till att ha fullt upp - det gör sorgen lättare att hantera. Det är ju också så mycket jag vill göra!
Lördagen den 23 april: Första mulna dagen på länge och jag tycker mig märka att naturen tackar. I går var jag ute och dansade! Så roligt! Har lovat mig själv att göra det oftare. Fick också tillbaka manuset med kommentarer från redaktören - i dag ska jag beta av en del av dem, andra behöver jag fundera över. En annan bra sak som hänt under de senaste dagarna är att jag fått tillbaka livsglädjen (efter sorgens gråa moln över huvudet). Det känns inte längre som att allt är en kamp. Det ljusnar!
Måndagen den 18 april: Ljuvligt väder och hemma efter att ha firat påsk i Hälsingland! Det var länge sedan jag var så avkopplad som jag varit i helgen. Kanske att det delvis berodde på att vi inte fick igång internet och teve. Tror inte vi tittat på den även om det gått igång. Livet på landet erbjuder så mycket annat - sopa rent efter vintern bland annat. Bäckarna brusade, fåglarna tjattrade och uppvaktade varandra och fåren lammade. Jobbet fick bara ta ett minimum av tid.
Söndagen den 11 april: Hemma igen och ligger efter med jobbet - både skrivandet, redigerandet och Sverigeförfattarna. Hade ett stålbadsögonblick när jag kom hem och upptäckte att jag lämnat sladden till datorn på hotellrummet! Hittade en gammal sladd som funkar. På hotellet hade de hittat min locktång också. Man funkar inte alla dagar. Saknar också nyckel till jättelåset på cykeln ... 
Fredagen den 8 april:
I dag ska jag på min särbo Anders begravning. En sorgens dag. Men vädret håller oss på hugget med snöstorm och nordanvind. I morgon kommer våren!
Torsdagen den 7 april: Nu är det aprilväder ute, än snöar det, än bygger fåglarna bo. Har fått tillbaka manuset från redaktören och jobbar vidare med att förtydliga, och ändra åldern på huvudkaraktären. Åsikter om att hon är för ung för att känna sig redo för ålderdomen, kommer från förlaget. 
Måndagen den 4 april: I går fick jag tillbaka manuset från redaktören med kommentarer. Det kommer att bli en hektisk vecka, med möten, operabesök, resa och händelser som kommer att få känslolivet att åka upp och ner. 
Tisdagen den 29 mars: Livet går vidare ... har lyckats lösa eländet med, och beställa nya lysrör. Arbetar på research till mitt nästa manus, just nu handlar det om att kunna lägga tarotläsningar, läsa av andra människor och utveckla min andlighet. Kul! Arbetar också med förlaget för att få ett bra omslag och få behålla titeln på min nästa bok. Vi har olika uppfattning. 
Onsdagen den 23 mars:
Ett lysrör under badrumsskåpet har gått sönder. Det förb... lysröret går inte att ta ut och nätet erbjuder 176 varianter av liknande lysrör. Hur tänktde de som tillverkat och listat ut hur det ska fungera? Arg!
Söndagen den 20 mars:
Det har blivit vår där ute, solen skiner, det doftar grus och mitt på dagen är det riktigt varmt. Manuset ligger hos förlaget och jag passar på att göra allt sådant jag inte haft tid till tidigare. Bland annat ägnar jag mig åt research inför nästa bok. Sorgen har blivit mindre dramatisk fast den är närvarande hela tiden.
Måndagen den 14 mars:
Solen flödar där ute och här inne flödar inspirationen i arbetet med  en baksidestext till Att beställa en karl eller konsten att vara lycklig.
Söndagen den 13 mars:
Sitter skräddare i soffan och planerar min dag. Ute flödar solen och skickar vårkänslor in genom fönstret. På fönsterbrädet radar pelargonskotten upp sig. Tycker att jag har det bra här i livet men saknaden och tomheten efter min särbo är fortfarande stor. Tänker att det nog blir bättre med tiden. I dag ska jag redigera klart manuset och skicka tillbaka det till förlaget för den här vändan.
Torsdagen den 10 mars:
Har varit på kryssning och konferens med Sverigeförfattarna! Känner med vederkvickt!
Nu blir det ett par tre dagar med admin och ändring i manuset som jag fick tillbaka från förlaget i veckan. 
Onsdagen den 2 mars:
Har städat ur garderober och lådor, rensat bland gamla papper och nålat mönster på tyg - allt som det brukar vara i tomheten efter ett manus. 
Söndagen den 27 februari:
I dag befinner jag mig i den tomhet som uppstår efter det att jag mejlat iväg ett manus till förlaget. Den här gången är det Att beställa en karl eller konsten att vara lycklig. Men manuset kommer snart tillbaka med redaktören och lektörens kommentarer. Och då tar ännu en redigeringsvända vid. I övrigt förbereder jag mig för en intervju om dramaturgi inför Bokfestivalen den 26 mars.
Torsdagen den 24 februari:
Halva genomläsningen är avklarad och sanningens ögonblick närmar sig. På måndag skickar jag manuset till förlaget.
Tisdagen den 22 februari:
Gjorde klart sista redigeringsvändan igår, nu återstår en genomläsning innan manuset skickas till förlaget och redaktör och korrläsare. Har börjat med genomläsningen nu på morgonen och det känns jättebra! Hittar fortfarande lite jag vill ändra men inget revolutionerande. I övrigt har livet börjat lägga sig tillrätta trots sorgen och saknaden. 
Nästa manus håller på att böka sig en plats i huvudet men inget är hugget i sten än.
Måndagen den 14 februari, valentindagen.
I dag ska jag fira Valentin med väninna, skumpa och god mat. Men visst blir det redigering också, nu handlar det mest om att hitta det prefekta citatet till varje kapitel - ett väldans pyssel. Sorgearbetet går också framåt, om än långsamt, vissa dagar går bra, andra blir ledsamma. 
Fredagen den 4 februari:
Har ägnat mig åt att skriva om en del i manuset, ibland är det bra att ha låtit texten vila mellan varven.
Tisdagen den 1 februari:
Det går bättre och bättre med redigerandet. 
Onsdagen den 26 januari:
Redigerar fast det går långsamt, är glad att jag tagit manuset en vända till med redigering. För att ta mig ur sorgen och gå vidare är det ett steg i taget som gäller. 
Lördagen den 22/1-22:
Har svårt att se meningen med att Anders inte finns mer. Släpar mig fram med hjälp av vänner och släktingar. Har haft en släktning på besök och fått prata om Anders i timmar - det hjälper och blir balsam på smärtan. I dag har jag också kunnat redigera.
Torsdagen den 20/1-22.
Har fått sova en hel natt! Har också orkat gå till gymet - livet ska levas och det blir lättare med rutiner och saker att göra.
Onsdagen den 19 januari-22:
Pappersredigerade  i går, i dag ska jag administrera och göra allt sånt man måste även om man sörjer. Det hjälper att ha något att hänga upp tillvaron på - att ruta in den i rutiner.
Måndagen den 17 januari:
Försöker hålla ihop mig till något som fungerar. Det går sådär. Lyckades redigera två kapitel och gå till gymet i dag. 
Söndagen den 16 januari-22. Jag brukar inte vara personlig här men i dag ska jag vara det. I går förlorade jag min älskade särbo Anders. Han var sjuk en kort period och ingen av oss runt honom var beredd på att han skulle gå bort. Ändå är jag tacksam att jag fick vara med honom när han tog sitt sista andetag och vandrade vidare. Jag saknar, skriker och är så oändligt ledsen, vi hade så många goda år framför oss ... Men jag förstår att det finns en större mening med allting som jag inte vill se just nu. Min älskade Anders skulle gå vidare ... ledsen!
Tisdagen den 11 januari:
På grund av sjukdom i familjen har förlaget skjutit fram släppet av min nästa bok till i november. Det är svårt att koncentrera sig och vara orolig på samma gång. Men jag kämpar på!
Onsdagen den 6 januari - 22:
Familjemedlem är på sjukhuset för sviter från Covid, men själv mår jag bra. Hade Covid i nov-20, så jag har antikroppar som hoppar in och hjälper mig om jag skulle bli smittad. Enligt smittskyddsläkaren behöver jag ändå testa mig för Covid. Försökte beställa test i går men det gick inte - efter åttonde försöket gav jag upp. Men idag lyckades jag! Nu blir det manus för hela slanten - arbetar ju med det på övertid och känner förlagets blåslampa!
Torsdagen den 31 december:
Har blivit förkyld men tack och lov av den milda sorten. Har bara jobbat ett par dagar under helgen men får ta i kapp det nu efter nyår. Manuset ska vara inlämnat till förlaget efter första veckan i januari men jag har också fullt av admin som väntar på att tas hand om. I dag får bli dagen då jag river av den saken! Gott nytt år!
Tisdagen den 21 december:
Redigerar för fullt och har fått lägga annat åt sidan. Jag har fått en ny deadline till första veckan i januari och med helgerna för dörren kan det bli tajt men det går!
Torsdagen den 16 december:
Har inte hunnit redigera än, har skivit brev till regering, riksdag och politiska partier. Känner starkt att vi är på fel väg med alla restriktioner. Jag vill inte leva i ett samhälle som sätter mänskliga rättigheter åt sidan för att hindra en smittspridning som inte hindras av restriktionerna. När breven är klara kan jag koncentrera mig på manuset igen. 
Onsdagen den 15 december:
Redigerar och redigerar! Har pratat med förlaget och fått ett par veckor till på mig - tack för det!
Måndagen den 13 december:
Jag redigerar och tuggar mig fram genom manuset. Problemet är att jag hela tiden hittar nya vändingar jag inte får missa ... Hur som helst ... en vacker dag blir jag färdig.
Tisdagen den 7 december:
Har konstaterat att jag inte kommer att klara deadlinen för manuset! Men hellre det än att det inte blir så bra det kan bli.
Lördagen den 4 december:
Har befunnit mig djupt nergrävd i mitt manus med deadline den 15 december. Fortfarande är planteringar i manuset inte fullt uppföljda och alla anteckningar om ändringar avklarade, men det är ju bara den 4 i dag. 
Söndagen den 28 november:
Sitter i frukostmatsalen på anrika Hotell Järvsöbaden i Hälsingland. Under gårdagen signerade jag med kollegan Carina Aynsley på Coop i Bollnäs och på Hotell Järvsöbaden. I dag blir det signering på Ericssons bokhandel i Ljusdal.