Min bok Thoras arv är nominerad till Storytel Awards


Utdrag ur manuset Att beställa en karl, samt bloggen med samma namn, hittar du längre ner på sidan!
Vecka nio kommer jag och min kollega Carina Aynsley befinna oss på skrivretreat och gräva ner oss i våra manus. 

Manus, kurser, event och föreläsningar.
Fem böcker, en novell och två skönlitterära manus har det blivit sedan jag tog tag i skrivandet på allvar 2011.
 - Astrids resa, är en romantisk komedi som utspelar sig 1893 i Stockholm och London. Läs gärna en intervju om boken på förlagets hemsida. Du kan köpa boken i min butik eller i näthandeln, här kommer du till Bokus, och här till Adlibris.
 - Min senaste bok, Thoras arv kom i november på Ordberoende Förlag. Boken utspelar sig i Danderyd och nutid samt 1944 i Charlottenberg vid norska gränsen. Du kan köpa boken i bokhandeln, i näthandeln eller av mig. Ljudboken släpptes i mitten av december med Gunilla Leining som uppläsare. Thoras arv har nominerats till Storytels Awards! Rösta gärna här du också!
 - Under flik Böcker, berättar jag om mina tidigare böcker. 
- Arbetar med två nya manus - det ena går under namnet Att beställa en karl, det andra kallar jag Med is i magen genom helvetet.
Arbetar också med nätverket Sverigeförfattarna. Här kommer du till Sverigeförfattarnas hemsida.
Till dig som läser min blogg!
Det har blivit 14 avsnitt men nu övergår jag till att lägga ut stycken ur mitt pågående manus på samma ämne. Huvudpersonen Paulina, är en kvinna som påminner om mig men som är roligare och modigare än vad jag är.
Beträffande bloggen
Jag vill klargöra att samtliga namn är uppdiktade, samt att personerna jag skriver om är "välblandade" till oigenkännlighet. Mina erfarenheter och ibland mina vänners och bekantas dito har jag stoppat ner i min mentala diverseburk, tillsatt en nypa fantasi och sedan skakat om. Därefter har jag skapat nya karaktärer och omständigheter. 
   Bloggen handlar om min resa mot målet att bli stark, känna ett inre lugn och hitta mig själv efter ett tjugosexårigt äktenskap.
   Som en del i den resan har jag arbetat på att bygga upp mitt sociala liv, skapa ett nytt hem, nya traditioner och gått med på dejtinsajter.
   Mitt dejtande är privat och något jag gjort för att hitta kärleken. Och eftersom jag tror på att göra saker ordentligt, har jag följt min väninnas råd och skrivit en beställning på hur den kärleken/mannen ska vara.
   Under min resa har jag haft förmånen att möta många bra människor. Män och kvinnor som berikat mitt liv, skänkt mig kraft och glädje, stärkt mig och berättat om sina livsöden och resor mot kärleken.

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Läs hela inlägget »

Utdrag ur mitt manus ”Att beställa en karl”.
Nyskilda Paulina 58 har varit på dubbeldate och träffat Christian 52. Daten avslutades hemma hos väninnan Barbro.
Jag hade förstått att karlar behövde svettas lite innan man hörde av sig så jag väntade i tre dagar innan jag ringde Christian. Om de tre dagarna fått honom att svettas vet jag inte men för min del handlade det om transpirerande dagar.
Jag har svårt för spelet mellan könen, har aldrig gillat att pruta heller – föredrar raka rör och budskap. Å andra sidan har jag inget emot lite parningsdans.
Samtalet blev haltande, kände mig som sjutton år igen, men till sist kom vi fram till att han skulle bjuda på middag hemma hos mig påföljande kväll.
Hur jag kunde gå med på det är ett mysterium. Men det var som att jag bara inte kunde låta bli – som att vara lammet som ska till slakt men ändå gå dit med ett förnöjsamt bräkande.
När jag tryckt av samtalet ersattes bräkandet av panik. Det inre lugn och övermod som varit mitt sällskap under dejtens senare timmar hemma hos Barbro, lyste med sin frånvaro. Hjärnan gjorde sitt bästa för att ta kontroll över situationen med skralt resultat. Efter att ha försökt ladda kaffebryggaren tre gånger, gav jag upp. Lika bra det eftersom jag ändå inte dricker kaffe på kvällarna.
Jag hällde upp ett glas vin och tog några stadiga klunkar. Sedan satte jag mig vid skrivbordet och famlade efter papper och penna.
Efter tjugo minuter hade jag listat ner allt som behövde göras innan Christian fick tillträde till mitt hem och min kropp.
Hann man manikyr, pedikyr, hårtvätt, tvätta, städa, sova, handla vin och byta lakan på bara tjugofyra timmar? Och gärna inhandla nya underkläder. Visserligen hade jag redan rensat ut mina urtvättade men vad som återstod skulle nog inte duga. Jag drog ut byrålådan där jag förvarade dem och spred ut innehållet på sängen. Blicken for över det sladdriga, präktiga innehållet utan att hitta något som skulle duga till en het dejt. Eftersom jag har en kupstorlek som enbart finns i en eller möjligen två varianter, typ de jag redan har i vanliga affärer, skulle jag behöva beställa på nätet. Och det fanns det ingen tid till.
Dessutom … tänk om det inte blev något hanky panky, om han ångrat sig beträffande den saken? Då hade jag lagt ner massor med pengar på något jag aldrig skulle använda.
Jag tryckte in numret till min väninna Cattis, vars behåsamling uppgick till minst femtio. Hon och jag hade samma storlek, eller egentligen inte, men hon brukade stoppa in kycklingbröst av silikon i kuporna.
Dem skulle jag inte behöva.
Och visst fick jag låna något raffigt och hon visste precis vad jag behövde. Hon skulle till landen påföljande dag men lovade att åka förbi och lägga ett par behåar i min brevlåda. För säkerhet skull hörde jag mig för så att det inte blev något allt för sexig. Hon och jag har olika definition på var gränsen går mellan raffigt och slampigt.
Sömn ville inte göra sig besvär. Inte ens efter ytterligare två glas vin. Istället kom jag på att det kunde vara idé att inspektera mina lakan. Jag bredde ut buntarna på sängen och tog ett steg tillbaka.
Hur skulle Christian te sig naken och utsträckt på de där urtvättade sakerna? … Nej det gick inte. Lite som att svälja ner gåslever med ett glas mjölk.
Istället slöt jag ögonen och släppte loss fantasin. Bilden som tog form ville inte lämna mig ifred. Christians starka överarmar, den muskulösa bröstkorgen, axlarna, de hårda lårmusklerna och det där andra jag känt mot låret när vi hånglade avsked utanför Barbros port … allt vilande på midnattsblå satinlakan.
Vad kostade sådana?
Sedan skrev jag nya lakan på lappen.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 14, en natt i proppskåpet.
   –  Ha! Du kommer att få migrän!
Bockfots röst väckte mig. När jag tagit mig ut ur sömnens vinklar och vrår förstod jag att jag inte var ensam. Det var mina gamla följeslagare Bockfot och Vingar som kommit på besök. Bockfots röst var retsam. Jag låg kvar och tittade i taket i några sekunder och försökte känna efter om han hade fog för hotet. En begynnande och dov smärta innanför pannbenet, stel i ansiktet och ett diffust illamående. Jodå, han hade rätt.
   – Hur korkad är du egentligen? Rödvin, skumpa och choklad, fortsatte han.
Jag försökte ignorera honom, svängde fötterna över sängkanten, famlade mig ut till köket och fick i mig en tablett.
   – Och inte hade du vett nog att ta in tabletterna till sovrummet heller, ropade han efter mig.
   – Du är inte mer än människa, var inte arg på dig själv och strunta i Bockfot. Han är på ovanligt dåligt humör, sa Vingar som hade följt med mig till köket.
   – Men han har ju rätt, gnällde jag, tog mig tillbaka till sängen och försökte lägga ner huvudet på kudden.
   – Lite kul måste du ju unna dig, sa Vingar.
Jag insåg att något huvud på kudden inte var aktuellt förrän tabletten kickat in och satte mig på sängkanten.
   – Lite kul, härmade Bockfot.
Det hade börjat på krogen Sture Hof men eftersom det var coronatider med barstängning redan kl åtta på kvällen hade vi fortsatt hem till min väninna D, under förevändningen att spela poker. Med oss hade vi fått några bekantas bekanta som var ute och firade att de hade antikroppar.
Anledningen till krogbesöket var att både D och jag hade genomgått renovering av chassi, lack och motor (frissan, ansiktsbehandling, en veckas intensivträning) och tyckte att vi skulle ut och visa upp resultatet. Vilket var mycket uppskattat av de bekantas bekanta. Speciellt av en av dem som jag kallar för Q. Han hade blivit inringd av sina kompisar, stigit upp ur soffan och tagit sig till D utrustad med jordgubbar, choklad och rödvin. D höll med chokladsmältare, skumpa och spelkort. Vi var alla utsvultna på festande – vilket kan vara anledningen till att det hela blev så sent.   
   – Hur gammal är du egentligen? Du kom ju inte hem förrän efter halvtre på natten och då var du packad, tjatade Bockfot på.
   – Jag tror att du var mer hög på all positiv uppmärksamhet än full. Speciellt den där Q var väldigt förtjust i dig, sa Vingar.
Vingar hade rätt, jag hade simmat runt i uppmärksamheten som en säl som varit tvungen att vistas på torra land alldeles för länge.
   – Ha! Säl var ett bra ord, sa Bockfot som hade den otrevliga vanan att läsa mina tankar.
   – Jag har faktiskt gått ner i vikt, sa jag.
På en gång förbannade jag min dumhet som ens försökte försvara mig. Bockfot skulle ge fullständigt fan i om jag såg ut som säl eller inte!
   – Du är patetisk! Lite uppmärksamhet och du tappar omdömet, hackade Bockfot på.
Vingar fnös så att det ekade i sovrummet.
   – Du ska inte prata om omdöme! Jag har redan påmint dig en gång om den där personalfesten när du somnade under bordet. Jag kan göra det igen, sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Bockfot besvarade fnysningen.
   – Se det från den positiva sidan. Du hade en trevlig kväll, blev beundrad och tog dig hem ordentligt. Och tänk vilken bra research det här blir till ditt manus, fortsatte Vingar.
Vingar hade en point. Ett litet hopp tändes att jag trots allt inte förspillt min tid på bara oansvariga dumheter.
Jag rynkade pannan så mycket den tillät det försökte rekapitulera kvällen. Förutom intag av olämplig föda och dryck hade vi ägnat oss åt kortspel och Q hade suttit bredvid mig. Att han var snygg, vältränad och hade ena handen på mitt knä gjorde det inte enklare att hålla ordning på omdömet eller korten.
   – Och var du hade din hand vet vi ju båda, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt bara på låret, fräste jag.
Minnet av Q:s hårda lårmuskler under min hand gjorde huvudvärken mer uthärdlig – eller om det var tabletten som började göra verkan.
   – Det var bara för att du inte vågade något annat, fortsatte Bockfot med olidligt nöjd röst.
   – Det gör jag faktiskt visst det! sa jag och hoppades att ingen av dem hade sett när jag och Q befann oss i köket under en paus i spelandet.
   – Det är mysigt att kramas och pussas, sa Vingar med något drömskt i rösten.
   – Men det är bara slampor som gör det upptryckt mot diskbänken med en man hon inte ens känner, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt en köksö, sa jag.
   – Och det är inte varje dag du får klämma på en sådan fast och fin bakdel, sa Vingar.
Det hade hon rätt i – både det om bakdelen och tillfällen. Jag insåg också att hemligheter inte gick att ha så länge Bockfot och Vingar gjorde mig sällskap genom tillvaron. Problemet är att det inte går att göra slut med bara en, båda eller ingen.
   – Och tro inte att han kommer att ringa! sa Bockfot.
   – Han lämnade fa… sitt nummer till mig, sa jag.
   – Och jag råkar veta att han väntar på ditt samtal, sa Vingar och log.
Det blev kaos i mitt huvud.
Ingen av oss hade varit nykter, hur skulle han reagera när han såg mig i fullt dagsljus och vad skulle hända när han fick veta hur gammal jag är?
   – Just det! sa Bockfot.
Hans ord frammanade bilden av mig som säl, simmande i tacksamhetens hav.
Vingar gav mig först en bekymrad blick sedan stramade hon upp sig.
   – Nu håller du käften! sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Sedan fortsatte hon vänd mot mig.
   – En natt i proppskåpet kan hända den bästa! Du är vacker, åtråvärd, klok och trygg i dig själv. Och tänk var roligt du hade där i köket … Men ring honom inte i morgon, karlar behöver svettas lite först.
Jag svalde.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 13.
Sedan jag blev singel i september har det hänt mycket i mitt liv. Bland annat att jag blivit tio år yngre och tänker inte längre på livet som en nedförsbacke mot ålderdomen. Både insikter och lärdomar har haglat tätt och beställningen av en karl och andra livsmål har fått ändras flera gånger. I takt med att jag lärt känna mitt nya jag har jag värderat om vad jag vill ha ut av livet.

När är man redo för en fast relation efter ett uppbrott? Läste någonstans att kvinnor brukar vänta i sju år innan de går in i något nytt och män i bara två år. Känner att det nog inte stämmer för 50+, man siktar ju inte på att starta någon ny familj. Man kan vara särbo och leva sitt eget liv på ett helt annat sätt och vågar kanske därför hoppa in i något fortare eller helt avstå.

En sak är i alla fall helt klar – innan man funnit sig själv blir det svårt att hitta lyckan med någon annan. Men som hjälp på vägen kan man fylla livet med positiva saker. Komplimanger, uppvaktning och nya vänner på en dejtingsajt är inte att förakta. Givetvis får man sila bort en del plumpheter, men det bortsilade kan också bidra till ett och annat skratt.

Mitt liv och mina mål har krumbuktat sig och förändrats men en sak har varit konstant och det är värdet av att veta vad jag vill – både när det gäller hur jag vill att en man ska vara och hur jag vill att en relation ska se ut. Båda ”beställningar” har varit svåra att formulera men har varit ytterst värdefulla. Så snart jag börjar vingla runt i tillvaron har jag friskat upp minnet genom att läsa eller lyssna på mina affirmationer ”Att beställa en karl” samt ”Att vara lycklig”.
Det spelar ingen roll hur trevlig, snygg eller spännande en uppvaktande man är om han inte stämmer in på beställningen i övrigt. Eller om det är som i mitt fall, att man inte är färdig med sig själv och därför inte bör starta någon ny relation. Men det betyder nödvändigtvis inte att man ska avstå från att ha trevligt på vägen mot den stora kärleken.

Affirmationer och beställningar
Vill du också skriva en beställning på en karl eller på något annat i ditt liv som du saknar?
Två av mina affirmationer har fått namnen ”Att beställa en karl” samt ”Att vara positiv”, en av dem kan du se nedan.
Lyssna eller läs dina beställningar varje dag. Min väninna L har sagt till mig att också skriva uppmuntrande ord på lappar och sätta upp dem på skåpluckor eller lägga dem där jag ser dem hela tiden. Det fungerar och jag använder både lappar och affirmationer. Lite som att ha både byxhängslen och livrem. Men varför chansa med något så viktigt som hur man mår?
När du skriver din beställning tänk på:
 - Skriv bara positiva saker, ordet ”inte” är otillåtet.
 - Om du skriver en beställning ska den vara tidsbestämd – alltså när leverans ska ha inträffat.
 - Läs in den och lyssna på den flera gånger om dagen.
Nedan har jag bifogat en del av min ”Att vara positiv”-affirmation, använd den gärna som inspiration.

  • Jag är stark.
  • Jag är klok.
  • Jag är trygg i mig själv.
  • Jag har ett inre lugn.
  • Jag utstrålar glädje och energi.
  • Jag väljer att vara lycklig.
  • Jag är vacker och åtråvärd.
  • Jag är en god vän.
  • Jag använder min klokhet, mitt inre lugn och trygghet för att fatta kloka beslut.
  • Jag väljer att vara lycklig.
  • Jag vårdar min kropp.
  • Jag äter mat jag mår bra av.
  • Jag väljer att vara lycklig.

 Lycka till!

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 12
Fortsättning från förra veckan då jag upptäckt att två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Honom vill jag träffa, sa jag.
När orden stillat sig insåg jag vad jag just sagt. Om jag inte hade fått insikten själv skulle B och D:s blickar ändå fått mig att förstå det.
   – Ha! Undrar vad Freud skulle säga om det där, sa B.
Jag började virra in mig i förklaringar om att det handlade om mer vetenskapliga orsaker men gav upp. Sanningen var att jag var nyfiken på hur det skulle kännas att vara föremålet för en tjusig mans eldiga intentioner. Jag vände på papperet med beställningen av en karl och skrev dit en rad om passion och fjärilar i magen.
B lutade sig fram för att se.
   – Du måste precisera, sa hon och pekade på den nyskrivna raden.
Hur i häcklefjället skulle jag kunna precisera hur en man agerade när han inte enbart var intresserad av att spela schack med mig? I alla fall då det mest uppenbara svaret inte räckte.
   – Beskriv hur du vill att han ska ta i dig, hur han kysser och hur du vill bli uppvaktad för att du ska bli upplagd, fortsatte hon.
Ordet upplagd krumbuktade sig och ville inte lägga sig tillrätta.
Jag tog en rejäl klunk vin och baddade mig med servetten i ansiktet.
   – Men kom igen nu, du är ju författare! utbrast D.
Och fjärilar i magen … hur skulle jag gestalta den känslan? Dunkande hjärta, distraherad och svettig?
   – Det gör jag sedan, sa jag och tryckte tillbaka papperet i handväskan.
   – Nu pratade vi ju om dig och Z. Frågan är: hur mycket bryr du dig om att han har andra? fortsatte jag.
   – Bryr och bryr …, sa B.
Tystnaden sjönk åter vid bordet.
   – Jag vill sluta tänka på honom och då finns det väl ingen bättre sätt än att ha sex med honom? sa B efter en stund och tittade på oss som för att få medhåll.
   – Och vari ligger logiken i det? undrade jag.
   – Så när du haft sex med en man så slutar du vara intresserad av honom? När inträdde det tillståndet? frågade D.
   – Jag tror att det är så med Z, jag känner honom ju inte men har byggt upp en idealbild av honom baserat på hur intresserad jag är. Och när jag har haft sex med honom kommer bubblan att spricka och då vet jag att han inte alls är sådan jag fantiserat om, sa B.
   – Hur då? Om jag känner dig rätt så kommer du att dra in honom i sovrummet med sådan hast att han inte ens hinner öppna munnen. För att bubblan ska spricka så krävs det ju att han bevisar för dig att han inte är den du fantiserat om och då behöver ni prata med varandra, sa jag.
   – Äsch, sa B. Nu tycker jag att vi har ältat mina eventuella äventyr alldeles för länge, hur har du det Pia? Har det blivit något mer än fika för dig?
Ett tag funderade jag på att fabulera ihop något men insåg att jag skulle avslöjas och bestämde mig för att hålla mig till sanningen, i alla fall nästan.
   – Det närmaste jag kommit är en puss med kram på Östermalmstorgs tunnelbanestation medans tåget dundrade in, sa jag.
Båda stirrade på mig.
   – Under sådana omständigheter skulle jag faktiskt rekommendera att du hittar en Zäta du också. Eller varför inte fråga om vår ställer upp? sa D.
   – Vänta nu, jag har faktiskt första tjing, sa B.
Det tog en sekund tills jag insåg att båda drev med mig.
En annan sak jag förstod var att vi alla tre ville hitta kärleken men att B och D passade på att roa sig på vägen.
Ett pling från min mobil störde tankeverksamheten. Jag såg att jag fått ett meddelande från dejtingsajten. Meddelandet löd: Vad vill du ha till frukost? Med viss förvirring tittade jag på fotot som föreställde en ung och tvålfager man jag inte kände.
   – Vad konstigt, sa jag.
Både B och D lutade sig över min mobil för att se vad som var så underligt. Jag tryckte på hans profil och såg att den var alldeles ny. Som rubrik bredvid fotot stod det: K_å_å_t.
– Hugg till! Nu har du ju chansen, sa D.
Sedan ägnade vi en stund åt att diskutera vad jag ville ha till frukost: iransk kaviar och gåslever eller japans biff. Eftersom jag inte äter frukost slutade det med att jag skrev att han var välkommen att putsa mina åtta treglasfönster och att vi först efter det kunde diskutera åtgärder för att underlätta hans tillstånd.
Hade han hört av sig igen hade jag blivit väldans nervös.
Och inte bara för att jag inte har åtta fönster.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 11
Hanky panky och hemlösa kaniner.
Fortsättning från förra veckan.
B och jag lyssnade när D berättade om en snarlik dejt som hon haft med Z ett par månader tidigare. Enda skillnaden var att han hade lämnat ut sitt telefonnummer till D.
   – Vad hände sedan? undrade B.
   – När han ringde kvällen efter dejten kände jag på mig att något inte stämde, så jag frågade om han hade någon annan. Då berättade han att han hade en sambo. Jag ljög och sa att jag var gift men att min man var bortrest, sa D och bet på en nagel.
   – Men varför gjorde du det?
   – Vet inte … men kanske för att jag ville vara mer attraktiv och spännande för honom, sa D.
Jag tänkte på fotot av Z och förstod att det hans blick lovade också stämde. Han hade verkligen lyckats vrida huvudet av två av mina väninnor som båda var dejtingproffs.
   – Vad pratade ni mer om? frågade B.
   – Lite av varje men mest om vad som hade hänt där i baren.
   – Ångrade han sig? frågade jag.
Både B och D tittade på mig på ett sätt som fick mig att förstå att jag behövde återupprätta deras tro på min intelligens.
   – Han ville utveckla vad vi kunde ägna oss åt nästa gång vi träffades. Och det handlade inte om promenader eller hålla handen, sa D.
   – Inga ursäkter för att han hade glömt att informera dig om sambon? undrade jag.
   – Eftersom jag hade sagt att jag var gift, kändes det inte aktuellt att dra upp den saken, sa D.
En stund satt vi alla och stirrade ner i våra glas.
   – Så då sade du upp bekantskapen? frågade jag.
D skruvade på sig.
   – Njae, vi träffades några gånger till. Det blev hanky panky på hans jobb, i en hiss och på en vind vilket kändes ganska onödigt med tanke på att jag har en skön säng där hemma som vi kunde använt. Men jag kunde ju inte säga att jag ljugit om min man och så var det faktiskt ganska spännande.
   – Så det var med honom du gjorde det i en hiss? sa B.
D nickade.
 Jag slogs med mig själv om hångel i en bar verkligen skulle vara med på min Bucketlist. Om det kunde leda till att göra det i en hiss skulle det bli alldeles för spännande för mig.
   – Hur länge höll ni på? undrade B och spände blicken i D.
   – Det gick ganska fort, vinden var kall och hissen kunde ju börja röra på sig när som helst, sa D.
B såg lite förvirrad ut och jag kände mig manad att förtydliga.
   – Hon menar hur länge ni lekte hemlösa kaniner, sa jag.
   – Aha … Ett par veckor tror jag att det var, sedan skrev jag ett långt sms och berättade att jag var lite kär i honom och att jag lämnat min man.
   – Va? sa B och jag i munnen på varandra.
   – Jag kunde inte uppbåda tillräckligt med kraft för att själv avsluta det hela. Men han hade i alla fall den goda smaken att tacka för det som varit, sa D.
B såg genast mycket piggare ut.
   – Men är du fortfarande kär i honom? frågade jag.
   – Lite, men jag kände inte för att vara den andra kvinnan, sa D och bet på ännu en nagel.
– Där kan vi ha förklaringen till att han inte längre lämnar ut sitt telefonnummer eller har någon sambo, hon såg ditt sms och drog, sa jag.
   – Åter sjönk tystnaden vid bordet.
   – Skulle du säga att han är en rumpman? frågade B efter en stund.
   – Definitivt, sa D.
Jag lyckades hejda frågan innan den kom ut. Insåg att närheten till nästa sällskap skulle äventyra vår tjusiga fasad om de fick veta att vi diskuterade upphetsade män med försmak för rumpor och hur det kunde visa sig i en garderob, i en hiss och på en kall vind.
   – Tänker du träffa honom igen? frågade D.
B verkade tänka efter.
Jag tyckte att jag skulle bidra med det jag är bra på och rotade fram papper och penna ur handväskan. Som det råkade sig var det papperet med beställningen av en karl.
   – Låt oss vara logiska och ta reda på vad du vill ha ut av en relation med honom. Jag är inget vidare på rollspelet mellan män och kvinnor men en mästare på att samla fakta och sortera elände, sa jag och vände på papperet så att baksidan låg uppåt.
B och D tittade omväxlande på mig och pennan som svävade ovanför papperet.
   – Först och främst, vad vet vi om Z?
   – Han har ett modus operandi som gör kvinnor mjuka i knäna och som han förmodligen alltid kör med, sa D.
   – Eftersom han bjöd hem dig vet vi att han förmodligen inte har någon sambo för närvarande. Antingen ljög han om det tidigare eller så gissade vi rätt om att hon lämnat honom, sa jag.
   – Och att han är bra i sän… eller på sex, sa D.
Jag lade papperet på bordet och läste högt.
   –  Okej, vad vill du att Z bidrar med i ditt liv? frågade jag.
Istället för en uppradning av krav och behov som behövde tillfredsställas förblev B tyst. Jag tittade omväxlande på B och D och försökte få ihop tillvaron.
   – Det här är inte klokt! Två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Förnämligt hanky panky, sa D.
Fortsättning nästa vecka.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 10, ute med proffsen.
En sen eftermiddag i oktober-21 strålade jag samman med mina väninnor B och D i baren på Sturehof i Stockholm. Jag såg fram emot inspirerande sällskap och ett glas vin. Men jag hann inte ens slå mig ner innan B med andan i halsen berättade att hon haft en het dejt ett par kvällar tidigare med en man vid namn Z.
   – Vi vill ha alla detaljer, sa D och jag i munnen på varandra.
Jag insåg att jag skulle få ta del av inte bara ett, utan två dejtingproffs, gedigna erfarenhet.
När vi beställt in en flaska vitt drog B efter andan som om hon behövde ta sats.
   – Ni vet ju att jag gillar karlar som tar för sig och den här visste vad han gjorde, sa hon.
För att inte missa några detaljer lutade sig B och jag närmare henne. Jag insåg att jag nu hade möjlighet att lära mig något från även ett manligt dejtingproffs.
   – Han hörde av sig på sajten och frågade om jag hade tid att ses samma kväll. Jag hade inget inplanerat så jag slog till. Jag hann inte googla på honom men det gjorde jag dagen efter.
   – Ja, ja, men själva dejten! sa jag.
   – Vi träffades i baren på Hotell Diplomat. Han var redan där när jag kom och hade tagit den där soffan som står lite avsides. Jag förstår inte riktigt hur det gick till men det tog inte lång stund förrän han hade ena handen på min höft och kysste mig i nacken.
   – Satt du och hånglade med en karl i baren på Hotel Diplomat? frågade jag och var precis så sensationslysten som jag lät.
   – Ja, och det var alldeles för länge sedan sist. Alla ingredienser fanns på plats: fjärilar i magen, rysningar och svårt att hålla händerna i styr.
   – Jag kan tänka mig att ni båda bjöd på en finfin föreställning, sa jag som varit ute med B förr och visste vad hon kan ställa till med.
Jag tänkte också att jag möjligen borde fylla på min Bucketlist med ett barbesök med en het dejt.
B viftade bort min kommentar.
   – Vad hade han för skor, frågade D.
   – Handsydda från Italien, sa B.
Både D och jag visste hur noga hon var med män och skor.
   – Berätta mer, sa D.
Något i hennes röst fick mig att bli extra uppmärksam.
   – Han ville att vi skulle fortsätta hemma hos honom eller mig men jag tackade nej. Kände att jag ville googla på honom först och så hade jag inte tagit sexkittet med mig.
Jag spanade mot det närmaste sällskapet för att se om de hade hört vad B sa, men antingen var de för finkänsliga för att visa det eller så hade de inte snappat upp B:s distinkta röst.
   – Varför hade du inte det med dig? frågade D.
   – Det kom så hastigt på så jag glömde det.
   – Sexkittet? undrade jag.
   – Allt man behöver för en bortamatch, sa B.
Det tog några sekunder innan min fantasi presenterat all info jag behövde för att lista ut kittets innehåll.
   – Vad hände sedan? frågade jag.
   – Innan vi kom ut på gatan så drog han in mig i garderoben och kysste mig passionerat. Hans händer visste precis hur de skulle ta i mig för att få knävecken att nästan sluta fungera.
Jag drog igen munnen och svalde. Jag kunde inte minnas när mina knäveck varit obrukbara på grund av en man senast. Hångel i en bar skulle definitivt upp på min Bucketlist.
   – Var bor han? frågade D med en röst som avslöjade att hennes knäveck var opåverkade.
   – I Hjorthagen, sa A.
   – Ska du träffa honom igen? frågade jag.
   – Vi har inte bestämt något än. Han åkte till Malmö på jobb i går och ska vara borta i en vecka.
   – Har du fått några sexiga meddelanden från honom? frågade D med en aningen frostig röst.
   – Det kan man säga, sa B och såg nöjd ut.
   – Har du något foto? frågade D, vars röst hade utvecklat istappar.
Stämningen hade tagit en vändning från intresse till superintresse och jag försåg mig med en stor klunk vin.
B, som verkade omedveten om skillnaden i atmosfär tog fram sin mobil och började googla på Z. Det tog inte lång stund förrän hon kunde visa ett foto på honom. Jag drog åt mig hennes mobil och lutade mig fram för att se bättre.
   – Bara jag tänker på honom så dunkar hjärtat som en galning. Jag kunde knappt sova på hela natten efter dejten, sa B.
   – Du har väl inte gått och blivit kär? frågade jag.
B gav mig ett ögonkast som jag tolkade som att hon ifrågasatte min mentala status, men jag var inte övertygad.
Jag tittade en gång till på fotot. Z satt vid ett cafébord och log brett. Han var bredaxlad och hade tjockt svart hår som lockade sig ner över nacken och pannan. När jag förstorat fotot blev hans ”full i fan-blick” ännu tydligare. Uppenbarligen en av de där männen som kan säga väldigt mycket utan att ens öppna munnen. Den här mannens leende sa ”kom hit kvinna så ska det bli åka av”. Om B hade varit min dotter skulle jag låst in henne. Men eftersom jag känner B så förstod jag att jag kanske borde varna Z istället.
Efter ytterligare en blick på mannen fattade jag emellertid beslutet att när man passerat femtio och ägnar sig åt hångel i hotellbarer och drar in sin dejt i garderoben för handpåläggning på första dejten, så får man skylla sig själv.
   – Det är bara en sak som stör mig, jag lämnade mitt nummer men det gjorde inte han och han kommunicerar enbart genom dejtingsajten. Och när jag googlar får jag inte fram numret, sa B.
   – Ro hit den där, sa D och ryckte B:s mobil ur mitt grepp.
   – Men … fan! fortsatte hon efter ett ögonkast på Z.
Sedan halade hon upp sin mobil och fiddlade runt bland sina sms.
   – Nu har jag vidarebefordrat hans nummer till dig, sa hon.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 9, scandalbeautyboots.
Fortsättning från del 8.
Det var i oktober och min väninna E och jag värmde oss under filtar på hennes balkong, sippade champagne och pratade om mitt dejtande.
E kurade in sig filten.
   – Berätta om de andra dejterna, sa E.
Tacksam över att lämna händelsen när jag krockade med en lyktstolpe, berättade jag att jag hade fikadejtat med en ung snickare från Uppsala. Att han var trevlig, snygg och en gentleman.
   – Hur ung? undrade E.
Jag gjorde lite huvudräkning.
   – Åtta år yngre än jag är, svarade jag.
   – Det är ju det jag har sagt – du behöver en yngre man. Dessutom är du ju svag för allt det där andra: trevlig, snygg och gentleman, sa E.
   – Jag kan också glädja dig med att han inte fällde en enda kommentar om min kropp, sa jag.
   – Det är inte jag som ska glädjas, det är du, sa E.
Jag hade också uppskattat glimten i hans ögon. Jag är svag för glimtar i ögonen.
   – Vi har bokat en dejt till, sa jag.
   – Good for you, sa E. Har du någon mer på gång?
   – Jag har fikadejtat med en supertrevlig äldre man som jag först chattat med. Vi har också bokat en dejt till.
   – Passar han in på din beställning?
   – Det är inte därför jag dejtar honom, han har en intressant historia och vi hade trevligt …
   – Är han medveten om att du inte är romantiskt intresserad av honom? avbröt E.
Nog hade jag väl gjort det klart? Men när jag tänkte efter fanns risk för att budskapet inte gått hem, det hade hänt några gånger förut med män jag chattat med.
Det blev tyst medans det dåliga samvetet och en åtgärdsplan för att rätta till problemet tog form i huvudet.
   – Så du har inte dejtat någon som du skulle kunna tänka dig att bli kär i? avbröt E tankarna.
Jag skruvade på mig.
   – Pia, jag känner dig, kläm fram med det, fortsatte E.
Fan! Jag hade inte tänkt att vädra min byk för E. Speciellt inte som hon är en av dem som varnat mig för att ta för stor plats på första dejten.
   – En ursnygg professor som jag skrämde iväg, sa jag.
E släppte blicken på den välbyggda man som just stigit ur en Mercedes på gatan nedanför. Jag kunde inte avgöra vilken av dem hon uppskattade mest, bilen eller mannen.
Nu hade jag emellertid fått E:s odelade uppmärksamhet.
   – Hur bar du dig åt då?
   – Jag såg på hans profil att han är lång och så ville jag raffa till mig så jag tog på mig mina högklackade scandalbeautyboots. När han först såg mig svepte blicken över bootsen, brösten och de breda skinnrevärerna på byxorna. Sedan gick det snabbt utför.
   – Vad hade du för topp på dig?
   – Den där med dragkedja i urringningen …
   – Aha, sa E och tog en klunk.
Sedan fortsatte hon.
   – Synd! Så han klarade inte skinnrevärer, urringning och scandalbeautyboots. Vad har du egentligen skrivit i profilen?
   – Att jag är en handarbetande kvinna som tycker om att pyssla med blommor och att laga mat. Och bootsen gjorde mig nästan lika lång som han, sa jag och tog en klunk.
   – Har du skrivit det i profilen? undrade E.
   – Inte det med bootsen, sa jag.
Eftersom jag låtsades vara intresserad av vad som hände på andra sidan gatan, brände hennes blickar mot tinningen.
   – Lägg av! Naturligtvis menar jag det om blommorna, stickandet och maten. Du har inte funderat över att det kan ge fel intryck?
   – Naturligtvis har jag skrivit även annat, men det var nog det husliga han tog fasta på, sa jag.
   – Ta fram profilen så får jag titta, utbrast E och ryckte till sig min mobil som låg på bordet mellan oss.
Hon läste koncentrerat och tog en rejäl klunk. Sedan suckade hon och lade tillbaka mobilen på bordet.
– Matlagning, växter, handarbete, klassisk musik och promenera är bara en liten del av det som kommer för mig när jag tänker på dig. Det mest upphetsande du skrivit är att du också spelar tennis.
   – Men det är ju sant, protesterade jag.
E suckade igen.
   – Visst men du är ju mycket mer än det där.
   – Vad vill du att jag skriva? Att jag ibland klär mig på ett sätt som kan uppfattas som sexigt?
E gav mig en blick som sa vad hon tyckte om den kommentaren och hon hade rätt. Männen på sajten behövde ingen uppmuntran i den vägen. Jag hade redan fått ihop en lång lista med förslag till sexuella aktiviteter som jag avvisat, trots att jag skrivit att jag handarbetar och ägnar mig åt husliga sysslor.
   – Så han nobbade dig?
   – Japp, sa jag.
Vi satt tysta en stund och betraktade folklivet på gatan.
Sedan fyllde hon på glasen och ställde flaskliket mellan oss på golvet.
Fortsättning nästa vecka.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl, del 8, kyssar. 
Fortsättning från del 7.
Det var i oktober och min väninna E och jag värmde oss under filtar på hennes balkong, sippade champagne och pratade om mitt dejtande. Hon hade just givit mig en avhyvling för att jag analyserade istället för att klämma på mina dejter.
   – Nu vill jag veta om P stämmer in på din beställning av en karl, sa E och fyllde på våra glas.
   – Det vet jag inte, jag sa ju att han är en kompisdejt och sådana behöver jag ju inte utvärdera. Men jag kan ju göra det nu, sa jag.
Jag tog upp anteckningsboken ur handväskan och slog upp sidan med beställningen av en karl.
   – Går du omkring med den i handväskan? undrade E.
   – Kan vara bra att ha när jag behöver påminna mig själv, svarade jag.
   – Hur gör du då? Går du undan mitt i dejten och bockar av?
   – Nej, jag kan glädja dig med att jag trots vad du tycker om mig, enbart använder alla mina sinnen under själva dejten.
E:s ansiktsuttryck gick från konfunderat till ett brett leende.
   – Syn, hörsel och känsel förstår jag men det som faktiskt gör mig glad är att du också smakar på dem, sa hon.
   – Verkligen inte, sa jag med eftertryck.
E gav mig ett aningen förvirrat ögonkast. Jag beslutade mig för att det var säkrast att ignorera det – kände på mig att det kunde bli mer skäll om jag utvecklade ämnet.
   – Har någon av alla du dejtat framkallat något pirr? undrade E efter en stund.
Hennes ordval fick det att kännas som att jag avverkat en hel militärförläggning.
   – Nej, ingen av alla fem, sa jag med betoning på fem.
   – Men hur känns det att kyssa dem?
   – Kyssa?
   – Ja, hur känner du när du kysser dem, tjatade E.
Jag hade faktiskt inte kysst en enda av mina dejter. Hade inte ens tänkt att det ingick.
   – Jag har inte kysst någon av dem bara gett P en puss på munnen.
E stirrade på mig.
   – Va?
   – Jag kysser inte så där på en gång, svarade jag.
   – Men hur ska du då veta om det pirrar?
   – Attraktionen finns ju där också utan kyssar.
   – Jag fattar att man inte vill kyssa alla man fikat med en stund, men … ibland uppstår inte attraktion om man inte hjälper till lite, sa E.
   – Jag förmodar att Coronan varig mig behjälplig på den punkten, sa jag.
   – Va? sa E för andra gången.
   – Jag menar … började jag.
Sedan visste jag inte hur jag skulle fortsätta. Men jag gjorde det ändå vilket kan vara anledningen till att det blev ett förvirrande babbel.
   – Det blir ju så nära och intensivt och jag vet ju inte om det är rätt och att då pu… kyssa någon blir för intimt för tänk om jag inte känner det jag borde då blir det ju fel och … tänk om jag verkligen tycker om att kyssa honom? Och han inte tycker att det är någon höjdare att kyssa mig? Då blir det ju väldigt pinsamt. Och förresten, tänk om det tänder till? Jag har ju bara varit singel i dryga månaden, om jag hittar någon redan nu kanske det bli fel för att jag är så rörig i huvudet … Och som du själv sa har jag ju inte lekt romen av mig än …
   – Herregud! avbröt E och skakade på huvudet.
Sedan visslade hon på den gamla slagdängan: Kärlek utan kyssar är som kaffe utan grädde.
   – Var du så där när du var yngre också? fortsatte hon.
   – Det var så länge sedan att jag inte minns ljög jag och tog bort händerna från öronen.
   – Njut av att vara uppvaktad och tänk inte så förbannat mycket. Bara lev! Att du känner för att göra mer än att fika med någon, betyder inte att du måste gifta dig eller bli sambo med honom. Det betyder bara att du vill veta mer om honom, sa E.
   – Okej, sa jag och tog en klunk skumpa.
   – Tillbaka till P, hur har han klarat sig mot din lista? frågade E.
Jag läste listan och jämförde med P:s egenskaper.
   – Ganska bra, men vi har som sagt bara kompisdejtat.
E fyllde på våra glas.
   – Visserligen är det bra att vara noggrann och analytisk men … Jag är glad att jag inte är en av dina dejter, sa E.
   – Så du menar att männen inte utvärderar?
E tänkte efter.
   – Jo men det är enklare för dem. Jag tror att många män styrs av det yttre, i alla fall till en början, svarade hon.
   – Just det! Skillnaden mellan min och deras metod är att min inte är korkad, sa jag.
   – Så du har inget om utseende i den där, sa E, nickade mot anteckningsboken och log sarkastiskt.
Jag var tvungen att läsa igenom beställningen ytterligare en gång. Jag hade skrivit att han skulle sköta om sin kropp och sitt sinne. Men mer än så var det inte. Jag gjorde en notering om att det inte kunde skada att lägga till någon om hans utseende också.
   – Jag vet ju vilken typ du gillar, sa E och bröt ut i ett gapskratt.
   – Kommer du ihåg den där gången du glodde på en kille så att du gick in i en lyktstolpe på Birger Jarlsgatan? fortsatte hon.
Ett pinsamt tillfälle jag mycket väl mindes. Näsan var öm en hel vecka efteråt.
Fortsättning nästa vecka.

Läs hela inlägget »

Att beställa en karl del 7
Stunsiga bakdelar och analytisk rom
Min väninna E och jag satt på hennes balkong och sippade champagne. Eftersom det var oktober hade vi filtar över oss. En sysselsättning jag varmt rekommenderar (både filtarna och skumpan)! Vi pratade om livet, jobben, barn och barnbarn och som vanligt kom vi snart in på mitt dejtande. Hon ville veta vilka jag dejtat och hur dejterna gått.
   – Jag har kompisdejtat P ett par gånger till, han får mig att skratta och samtalet flyter på hela tiden. Fast hans fantasi rör sig väldigt mycket runt sex.
   E gav mig ett bekymrat ögonkast.
   – Blir inte det jobbigt?
   – Hans humor och charm tar udden av det som annars skulle blivit plumpt. Om någon annan sagt till mig det han gör, hade det resulterat i en verbal bredsida som skulle fått honom att få problem med potensen, sa jag.
   Jag är bra på sådana, har fått mycket övning genom åren. Innan jag blev författare hade jag ett mansdominerat yrke. Men med P hade jag inte känt något behov av att använda bredsidan.
   – Tycker du om honom?
   – Han får mig att skratta och humor är bland det sexigaste jag vet, svarade jag.
   – Så det är därför du inte laddat kanonerna och fyrat av bredsidan? undrade E.
   – Va? sa jag.
   – För att du vill att han ska ha kvar potensen, sa E och såg ut som om hon kommit på mig med fingrarna i kakburken.
   – Va? sa jag igen.
   – Jag tyckte du sa att du kompisdejtade honom, då spelar det väl ingen roll om hans humor är sexig eller inte, sa E och såg nöjd ut.
   Jag svalde och tittade djupt i glaset.
   – Kanske något du behöver fundera över? fortsatte E och fyllde på mitt glas.
   I huvudet ställde alldeles för många frågor upp sig på lika många fronter. Då svaren lyste med sin frånvaro försökte jag förbättra tankeverksamheten genom att klia mig i huvudet.
   Inget att rekommendera om man håller i ett champagneglas.
   Medans E hämtade en handduk, torkade champagne och åter fyllde på mitt glas, ägnade jag mig åt att i alla fall försöka sortera frågorna i hanterbara högar.
   – Jag har ju precis kommit ut på marknaden, tänk om jag hittar någon som passar in på beställningen av en karl redan nu?  
   – Marknad och beställning, härmade E och skakade på huvudet.
   Att vara analytisk hade alltid fungerat. Visserligen hade tidigare tillfällen handlat om arbete, men man tager vad man haver.
   – Analysera inte så förbannat mycket utan lev istället! Du har ju inte lekt romen av dig än, fortsatte E.
   Jag ville inte ta udden av E:s kommentar med ovidkommande fakta om kvinnor, ägg och ålder, utan höll tyst.
   – Den där beställningen är nog bra men det får inte bli någon snuttefilt! sa E.
   – Kan du definiera leka romen av sig? undrade jag.
   – Att du inte ska tänka så mycket utan göra det du känner för.
   – Och det menar du att jag inte gör?
   E suckade. 
   – Jo, om du menar fika och prata ... Men du kan väl för fan inte säga att du är helt ointresserad av att klämma på dem lite.
   Hon illustrerade kommentaren med några rörelser som fick mig att förstå att hon är förtjust i stunsiga bakdelar. Vilket jag i och för sig redan visste.
   – Nej, svarade jag.
   – Beror det på att objekten inte inbjuder till det, eller att du inte törs? sa E och tittade medlidsamt på mig.
   – Jag har ju så mycket annat att tänka på …
   – Det är ju det jag säger! Skit i det där analyserandet och använd instinkten istället. Analysera kan du göra efteråt, avbröt E.
   Hon slog näven i bordet så att glasen hoppade.
Fortsättning nästa vecka.

Läs hela inlägget »





Tisdagen den 2 mars:
I dag startar Carina Aynsleys och min skrivretreatvecka. Oj vad roligt det ska bli!
Fredagen den 26 februari:
Just nu är livet riktigt bra - det brukar vara så när skrivandet rullar på! Har just börjat lägga ut stycken ur mitt manus istället för bloggar om mig själv. Det ger mig möjligheten att ta ut svängarna i skrivandet. Jag är inte lika modig och vidlyftig som min karaktär Paulina - det här blir riktigt roligt.
Onsdagen den 24 februari:
Skriver så det glöder! Har avslutat bloggandet och ska gå över till att lägga ut bitar ur mitt pågående manus Att beställa en karl. Manuset handlar om en kvinna - inte olik mig, som bestämt sig för att hitta kärleken. Och ... nu har Thoras arv kommit tillbaka till näthandeln!
Lördagen den 20 februari:
Veckan har varit intressant! Thoras arv har sålt slut igen, jag har lärt mig göra spellistor på Spotify och bloggen har bytt etikett till följetong.
Måndagen den 15 februari: Oj! Thoras arv är slutsåld i näthandeln, igen! Du kan beställa den här av mig. Akademibokhandlen och JB Ugglan har också kvar några ex. Jag vet inte när den kommer tillbaka. 
Fredagen den 12 februari: Fortfarande gnistrande vinterväder! Jag skriver och kastar, skriver och kastar, skriver och kastar men jag vet att det kommer att bli bra, bara jag inte ger mig!
Måndagen den 8 februari:
Var på danskurs i går igen - så underbart roligt! Det blev mer salsa så nu ska jag ladda ner musik och öva, öva, öva tills den förb... Coronan har släppt taget om tillvaron.
Torsdagen den 4 februari:
I dag har jag skrivit klart morgondagens blogg, skottat snö och skickat iväg valentinkort. 
Måndagen den 1 februari:
I dag är jag alldeles extra glad! Thoras arv har nominerats till Storytels Awards! Rösta gärna du också, här kommer du till sidan.
Fredagen den 29 januari:
Den här gången har det varit besvärligt att få bloggen färdig i tid. Av någon anledning har jag velat skriva om och om och om ... Nu ligger den i alla fall uppe.
Tisdagen den 26 januari: Nu finns Thoras arv att köpa igen!  Och vackert vinterväder med vida vidder utanför fönstret!
Torsdagen den 21 januari:
Lyssnar på Verdi och Puccini och skriver på manuset om hur jag hittar mitt nya singeljag. Musiken får mig att känna det som att jag flyger!
Måndagen den 18 januari:
Snölandskap ute och ljusare för var dag! I dag ska jag skicka mina författarex av Thoras arv till Bokinfo i Falun så att näthandeln får påfyllning på lagret. Skriver också på en författarpresentation för pr och mf. 
Tisdagen den 12 januari:
I dag har solen visat sig! Det är vi inte bortskämda med här i Stockholm. Dessutom ligger det ett lager snö över allt det grå. 
Måndagen den 4 januari 2021:
Ännu en grå dag här i Stockholm. Tror nog att den här november och december varit de solfattigaste på många år. Hoppas att januari bjuder på lite mer ljus! I dag ska jag admin, gå på gymet och luncha sent med vän. Det där med gymet har visat sig vara ett problem sedan nyår - många har nog avgett löften att börja träna och det har inneburit kö för att komma in. 
Nyårsafton den 31 december: I dag ska jag göra klart nästa blogginlägg av Att beställa en karl. När det är klart ska jag förbereda för nyårsfirandet med vänner. För mig blir det inte som vanligt och det beror inte på Corona utan på att mitt liv ser helt annorlunda ut nu är det gjort tidigare. Det här året har varit minst sagt omvälvande, med separation, skilsmässa och flytt. I svansen på det håller jag på att hitta min nya identitet som singel. Jag har gått med på dejtingsajter samt utvecklat mitt sociala liv som numera blommar för fullt. 
Arbetsmässigt har jag kommit ut med Astrids resa och Thoras arv samt startat min blogg Att beställa en karl, som berättar om min resa för att hitta mitt nya jag. När jag ser tillbaka på året, hisnar det i magen! Nu ser jag fram emot nästa år. Gott nytt år på dig!
Den 28 december: Hoppas du haft en finfin julhelg! Min har varit underbar! Har hunnit med både att arbeta, massor med umgås och långpromenad. Nu ska jag ställa mig i kö på bolaget för att inhandla nyårsskumpan!
Den 24 december 2020 och julafton: Som på beställning breder frosten ut sig ute och gör landskapet lite mer vintrigt! God Jul!
Onsdagen den 23 december: I dag ska jag köpa julklappar och skriva klart nästa blogg - hann inte i går. Jullunch med vänner blir det också!
Tisdagen den 22 december: Det lackar mot jul och jag börjar inse att det är hög tid att trilla köttbullar och handla det sista. Behöver också skriva klart nästa blogg!
Lördagen den 19 december: Var ute och svirade i går kväll men numera blir det tack och lov inget nattsudd. I dag ska jag skriva på manuset och nästa blogg. Jag har också kommit på att det snart är julafton med allt vad det innebär av mat, paket och städning.
Tisdagen den 15 december: I dag blir det skrivande på den här veckans blogg Att beställa en karl, en fikadejt och en del admin. 
Söndagen den 13 dec: Har luciafika inbokat till eftermiddagen annars blir det arbete med blogg och manus. Ser fram emot morgondagen då Thoras arv släpps på Storytel!
Torsdagen den 10 december! I dag har jag skrivit klart morgondagens blogg Att beställa en karl del 4. Jag har också förberett för en kampanj i min butik för dig som vill beställa någon av mina böcker direkt från mig. 
Måndagen den 7 december: Nu har jag lyssnat på de första ljudfilerna till Thoras arv - jag ryser! Gunilla Leining är en fantastisk uppläsare!
Från i dag går det att lägga Thoras arv i bokhyllan på Storytel! 
Fredagen den 4 december: Jag har just fått veta att Thoras arv kommer som ljudbok den 14 dec! Jag är extra glad eftersom det är Gunilla Leining som är uppläsare, hurra!
Tisdagen den 1 december: Med viss förvåning konstaterade jag att det var första advent i söndags. Nu återstår ett antal beslut inför julen: gran eller inte, krans utanför dörren eller inte, adventsljusstake eller inte ...
Lördagen den 28 november: Är på landet och myser med öppen spis och friska vindar. Det blir inget skrivande men mycket inspiration.
Torsdagen den 26 november: Nu är jag i skrivarbubblan, vaknar om nätterna och listar ut nya meningar, bygger spänning och humor och får gå upp och skriva. Det inverkar menligt på sömnen men är underbart!
Tisdagen den 24 november: Jösses vilket drag det blev efter min blogg "Att beställa en karl"! Jag har fått erbjudande om utgivning från förlag och massor med kommentarer. Det har resulterat i att jag äntligen kommit fram till i vilken form jag ska skriva, dessutom sitter den humoristiska tonen perfekt.
Fredagen den 20 november: I gårkväll snöade det så i dag känns som den första riktiga vinterdagen här i Stockholm. Jag skriver på mitt manus "Att beställa en karl" och bloggar också på ämnet på Sverigeförfattarsidan på FB. 
Måndagen den 16 november: I mitt fönster lyser amaryllis och hyacinter och i högtalaren flödar Pärlfiskaren av Bizet. Kan det bli vackrare? I dag har jag inget inbokat utan ska skriva, skriva och åter skriva!
Fredagen den 13 november: Sedan ett par dagar skriver jag enbart på manuset som handlar om en kvinna i min ålder som går med på dejtingsiter för att hitta den stora kärleken. Jag kallar det "Att beställa en karl" Jättekul! Jag funderar på att lägga ut den del av texten som en blogg. 
Tisdagen den 10 november: Ute gryr ännu en underbar novemberdag! I dag ska jag lämna in bilen för att laga eller kanske bara inspektera skador på bilens bakskärm. Körde emot en hörna på väg ut ur i det lokala garaget. Efter inspektion av väggen kan jag bara konstatera att jag är långt ifrån ensam. Det borde sitta en varningsskylt där! Det är så trångt att om man får möte (vilket jag fick), så kan man inte ta ut svängen utan att riskera att köra på bilen som ska in. Jag ska ändå inte skylla ifrån mig, det är besvärligt men jag kunde stannat och väntat ut den enorma SUV:en som var på väg in. Fredagen den 6 november: I dag har jag bokat tid för nytt pass - inte för att det kommer bli något resande på ett tag men det är bra att vara redo! En vacker dag släpper eländet! I morgon kommer Helmer så jag har vädrat hans lilla säng och lagrat upp med delikatesser!
Måndagen den 2 november: Livet har börjat återhämta sig efter sjukomsperioden! I dag har jag rett ut misstag och felaktiga adresser hos bolagsverket - alltid lika givande att komma ut på andra sidan!
Onsdagen den 28 oktober: Fick feber i måndas men nu känner jag hur livsandarna återvänder. Lukt och smaksinnet är tack och lov intakt.
Söndagen den 25 oktober: Besöker vän på landet och tittar ut på en upprörd sjö med vindar på 32 kmh. Långt borta sticker Landsort upp ur det grå. Fredagens event i Söderhallarna var lika trevligt som vanligt med bokprat och signeringar. Det var första gången jag hade Thoras arv med mig på bokbordet. I dag är jag skrivarledig men ska arbeta med synopsisen och dramaturgin.
Torsdagen den 22 oktober: Regn och rusk ute, men det gör ingenting. Då går det bra att sitta inne och skriva. I morgon ska jag till Söderhallarna så då hinner jag inte skriva. Onsdagen den 21 oktober: I dag ska jag ägna mig åt besök till doktorn och frisören. Däremellan har jag gjort eventbild till fredagens event i Söderhallarna samt yogat. Skrivandet är uppskjutt tills i kväll.
Söndagen den 18 oktober: Hade inte fått iväg alla förbeställningar osm jag trodde. Men nu är de i alla fall paketerade. I övrigt har jag skrivit lite, städat, skrivit lite till och inte gjort så mycket mer vettigt. I går skålade jag för att Thoras arv klättrar på listorna!
Fredagen den 16 oktober: Phu! Nu har jag fått iväg alla signerade förbeställningar av Thoras arv! Det var ett digert arbete att skriva adresser och lägga på lådan. Jag fick åka runt i grannskapet så att jag inte överbelastade enskild brevlåda - lyxproblem jag inte har något emot. 
Torsdagen den 15 oktober: Lyssnar på Mozart och laddar inför dagens skrivande på manuset Att beställa en karl.
Måndagen den 12 oktober:
Sista dagen på Carina Aynsleys och mitt skrivretreat! Mitt skrivande går sämre än kollegans, historian jag har i huvudet har visat sig vara full av hål jag inte vet hur jag ska fylla - tillbaka till grunden med andra ord.
Lördagen den 10 oktober: I dag kommer Carina Aynsley från Sundsvall för tre dagars skrivretreat! Och åtta författare till som stannar på mingel några timmar. Massor med inspiration!