Huvudpersonen heter Eufemia, kallas för Effi och är femtioåtta år. Hon har just kommit ut ur ett trettioårigt äktenskap och försöker hitta sig själv. 

Allt eftersom tiden gick och jag tappade vikt, blev av med några krämpor och hittade tillbaka till mitt forna självförtroende, började det faktum att jag inte haft sex på tio år bli besvärande. Det var ju inte helt omöjligt att jag skulle träffa en man som jag ville gå till sängs med. Och då skulle det vara väldigt opraktiskt om det uppstod hinder på vägen som förstörde stämningen. Tanken att jag skulle hinna dö innan jag haft sex igen, var inte heller lockande. Till min egen förvåning hade jag också kommit fram till att jag inte ens behövde vara kär.
Alltså återstod att ta reda på om behövda kroppsdelar fungerade.
Innan jag kom fram till det beslutet gick det åt flera nattliga grubbeltimmar. Samtliga resulterade i att jag skulle strunta i alltihop. Ändå återkom jag hela tiden till frågan.
En fredagskväll kom jag äntligen till skott och gjorde som jag brukar med svåra problem, jag slog mig ner vid köksbordet och tog mig an frågan med papper och penna.
Efter en kvart hade jag fått ihop en enda mening som löd: Om man vill veta om något fungerar måste man prova.
När jag läste meningen drog magen ihop sig. Jag gick till kylskåpet, öppnade en bag in box och hällde upp ett glas vin. Sedan lät jag en rejäl klunk rulla runt i munnen medans jag tvingade tillbaka tankarna till problemet. Med glaset mot min heta panna, lutade jag mig mot kylskåpsdörren och sneglade på den uppslagna anteckningsboken som låg kvar på köksbordet.
Jag kunde ju börja med ett besök till gynekologen. På det viset sköt jag ju upp själva presterandet.
Efter den tanken vågade jag mig fram till köksbordet för en Att göra - lista. Sedan skrev jag: Gynekologen.
Tillbaka till frågan hur jag skulle prova. Maskiner är inte min grej, alltså var jag tvungen att använda en karl. Och jag tänkte under inga omständigheter fråga, utan det måste komma naturligt. Och om det skulle vara möjligt borde det föregås av ett visst hånglande.
Jag famlade efter väggalmanackan, lyfte ner den och fläktade mig med den.
Lika bra att strunta i alltihop.
Ännu en klunk.
Hångel borde vara en mänsklig rättighet, hade Cleo sagt vid något tillfälle. Det hemska var att jag inte kunde minnas när jag hånglat senast, än mindre hur det hade känts, så jag fick helt enkelt lita på henne. Och min självkännedom talade om för mig att jag inte skulle klara det om jag inte kände för det – oavsett om det var för det ädla skälet att rensa rören.
Alltså behövde jag en attraktiv karl, och då menar jag en hel, ren, väldoftande, trevlig man. Givetvis måste han också vara viril. Och helst inte jaga ut sågbocken när han steg in i ett rum. Av mina väninnor och prat i största allmänhet hade jag blivit informerad om att en del män fick problem med potensen efter femtiofem. För säkerhet skull behövde jag alltså få tag på en yngre man. Om det skulle vara möjligt utan ersättning krävdes en viss yttre kompabilitet mellan honom och mig. Vi kunde ju byta tjänster? Kanske lika bra att komma över min skräck för att fråga och gå all in.
Jag såg annonsen framför mig: Femtioåttaårig något mullig och fysiskt eftersatt kvinna som är bra på att städa, söker yngre man för samlag.
Lika bra att strunta i alltihop.
Ytterligare en klunk. Och en till.

I början av augusti
Jag heter Eufemia, kallas för Effi och är femtioåtta år. Jo, jag vet, mitt namn är speciellt och kommer sig av att min pappa envisades med det tills mamma gav upp. Hon fick istället bestämma mitt andra namn som är Åsa. För närvarande letar jag efter mig själv i resterna efter ett långt äktenskap. Jag vandrar omkring i aska, gammal lump och goda och dåliga minnen. Ibland plockar jag upp någon för att studera det närmare. För det mesta släpper jag det utan ingående inspektion och går vidare. Det gör ont att gräva i det förgångnas gödselstack.
   För att vara säker på att jag verkligen finns ställer jag mig då och då framför spegeln och upprepar mitt namn och adress. Om man har ett namn och bor någonstans så finns man ju.
   Jag tror att min räddning (jag vet ju att jag finns), är mina vänner. Ibland talar de om för mig att jag ska lyfta blicken från naveln. Andra gånger finns de där för att ta emot mig när jag faller ner i förtvivlans svarta sörja.
   Jag grubblar mycket och i grubblet är det jag som har huvudrollen – då blir man självupptagen. En sak jag tillåtit mig med ursäkten att jag är trasig och behöver både min och andras uppmärksamhet för att bli hel igen.
   Jag tror att det är viktigt att ha drömmar – eller åtminstone en idé av hur man vill att framtiden ska se ut. Eftersom min gamla bild av hur jag ska ha det på ålderns höst inte längre fungerar har jag återgått till en dröm jag hade innan jag gifte mig. Jag ser mig själv sitta i en gungstol på en veranda eller en balkong, med en katt i knät. Håret ska jag låta vara som det är, vilket förmodligen är råttgrått. Om jag är tjock får jag vara det, jag ska ändå inte imponera på någon med kroppen. Annat häng och släng ska också få fritt spelrum precis som naturen menat att det ska vara på en kvinna i min ålder.
   Karlar och sex är ett avslutat kapitel. Snygg och prydlig får räcka. I övrigt ska jag njuta av att ha ett eget hem, en egen säng och fjärrkontroll och mina vänner. 
Mina nattliga grubbeltimmar, som brukar inträffa runt fyratiden, försöker jag också använda klokt genom att prata med änglarna, gudarna och universum. Jag frågar och det märkliga är att jag får svar. Inte alltid direkt men jag får svar.

Att beställa en karl del 14, en natt i proppskåpet.
   –  Ha! Du kommer att få migrän!
Bockfots röst väckte mig. När jag tagit mig ut ur sömnens vinklar och vrår förstod jag att jag inte var ensam. Det var mina gamla följeslagare Bockfot och Vingar som kommit på besök. Bockfots röst var retsam. Jag låg kvar och tittade i taket i några sekunder och försökte känna efter om han hade fog för hotet. En begynnande och dov smärta innanför pannbenet, stel i ansiktet och ett diffust illamående. Jodå, han hade rätt.
   – Hur korkad är du egentligen? Rödvin, skumpa och choklad, fortsatte han.
Jag försökte ignorera honom, svängde fötterna över sängkanten, famlade mig ut till köket och fick i mig en tablett.
   – Och inte hade du vett nog att ta in tabletterna till sovrummet heller, ropade han efter mig.
   – Du är inte mer än människa, var inte arg på dig själv och strunta i Bockfot. Han är på ovanligt dåligt humör, sa Vingar som hade följt med mig till köket.
   – Men han har ju rätt, gnällde jag, tog mig tillbaka till sängen och försökte lägga ner huvudet på kudden.
   – Lite kul måste du ju unna dig, sa Vingar.
Jag insåg att något huvud på kudden inte var aktuellt förrän tabletten kickat in och satte mig på sängkanten.
   – Lite kul, härmade Bockfot.
Det hade börjat på krogen Sture Hof men eftersom det var coronatider med barstängning redan kl åtta på kvällen hade vi fortsatt hem till min väninna D, under förevändningen att spela poker. Med oss hade vi fått några bekantas bekanta som var ute och firade att de hade antikroppar.
Anledningen till krogbesöket var att både D och jag hade genomgått renovering av chassi, lack och motor (frissan, ansiktsbehandling, en veckas intensivträning) och tyckte att vi skulle ut och visa upp resultatet. Vilket var mycket uppskattat av de bekantas bekanta. Speciellt av en av dem som jag kallar för Q. Han hade blivit inringd av sina kompisar, stigit upp ur soffan och tagit sig till D utrustad med jordgubbar, choklad och rödvin. D höll med chokladsmältare, skumpa och spelkort. Vi var alla utsvultna på festande – vilket kan vara anledningen till att det hela blev så sent.   
   – Hur gammal är du egentligen? Du kom ju inte hem förrän efter halvtre på natten och då var du packad, tjatade Bockfot på.
   – Jag tror att du var mer hög på all positiv uppmärksamhet än full. Speciellt den där Q var väldigt förtjust i dig, sa Vingar.
Vingar hade rätt, jag hade simmat runt i uppmärksamheten som en säl som varit tvungen att vistas på torra land alldeles för länge.
   – Ha! Säl var ett bra ord, sa Bockfot som hade den otrevliga vanan att läsa mina tankar.
   – Jag har faktiskt gått ner i vikt, sa jag.
På en gång förbannade jag min dumhet som ens försökte försvara mig. Bockfot skulle ge fullständigt fan i om jag såg ut som säl eller inte!
   – Du är patetisk! Lite uppmärksamhet och du tappar omdömet, hackade Bockfot på.
Vingar fnös så att det ekade i sovrummet.
   – Du ska inte prata om omdöme! Jag har redan påmint dig en gång om den där personalfesten när du somnade under bordet. Jag kan göra det igen, sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Bockfot besvarade fnysningen.
   – Se det från den positiva sidan. Du hade en trevlig kväll, blev beundrad och tog dig hem ordentligt. Och tänk vilken bra research det här blir till ditt manus, fortsatte Vingar.
Vingar hade en point. Ett litet hopp tändes att jag trots allt inte förspillt min tid på bara oansvariga dumheter.
Jag rynkade pannan så mycket den tillät det försökte rekapitulera kvällen. Förutom intag av olämplig föda och dryck hade vi ägnat oss åt kortspel och Q hade suttit bredvid mig. Att han var snygg, vältränad och hade ena handen på mitt knä gjorde det inte enklare att hålla ordning på omdömet eller korten.
   – Och var du hade din hand vet vi ju båda, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt bara på låret, fräste jag.
Minnet av Q:s hårda lårmuskler under min hand gjorde huvudvärken mer uthärdlig – eller om det var tabletten som började göra verkan.
   – Det var bara för att du inte vågade något annat, fortsatte Bockfot med olidligt nöjd röst.
   – Det gör jag faktiskt visst det! sa jag och hoppades att ingen av dem hade sett när jag och Q befann oss i köket under en paus i spelandet.
   – Det är mysigt att kramas och pussas, sa Vingar med något drömskt i rösten.
   – Men det är bara slampor som gör det upptryckt mot diskbänken med en man hon inte ens känner, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt en köksö, sa jag.
   – Och det är inte varje dag du får klämma på en sådan fast och fin bakdel, sa Vingar.
Det hade hon rätt i – både det om bakdelen och tillfällen. Jag insåg också att hemligheter inte gick att ha så länge Bockfot och Vingar gjorde mig sällskap genom tillvaron. Problemet är att det inte går att göra slut med bara en, båda eller ingen.
   – Och tro inte att han kommer att ringa! sa Bockfot.
   – Han lämnade fa… sitt nummer till mig, sa jag.
   – Och jag råkar veta att han väntar på ditt samtal, sa Vingar och log.
Det blev kaos i mitt huvud.
Ingen av oss hade varit nykter, hur skulle han reagera när han såg mig i fullt dagsljus och vad skulle hända när han fick veta hur gammal jag är?
   – Just det! sa Bockfot.
Hans ord frammanade bilden av mig som säl, simmande i tacksamhetens hav.
Vingar gav mig först en bekymrad blick sedan stramade hon upp sig.
   – Nu håller du käften! sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Sedan fortsatte hon vänd mot mig.
   – En natt i proppskåpet kan hända den bästa! Du är vacker, åtråvärd, klok och trygg i dig själv. Och tänk var roligt du hade där i köket … Men ring honom inte i morgon, karlar behöver svettas lite först.
Jag svalde.

Att beställa en karl del 13.
Sedan jag blev singel i september har det hänt mycket i mitt liv. Bland annat att jag blivit tio år yngre och tänker inte längre på livet som en nedförsbacke mot ålderdomen. Både insikter och lärdomar har haglat tätt och beställningen av en karl och andra livsmål har fått ändras flera gånger. I takt med att jag lärt känna mitt nya jag har jag värderat om vad jag vill ha ut av livet.

När är man redo för en fast relation efter ett uppbrott? Läste någonstans att kvinnor brukar vänta i sju år innan de går in i något nytt och män i bara två år. Känner att det nog inte stämmer för 50+, man siktar ju inte på att starta någon ny familj. Man kan vara särbo och leva sitt eget liv på ett helt annat sätt och vågar kanske därför hoppa in i något fortare eller helt avstå.

En sak är i alla fall helt klar – innan man funnit sig själv blir det svårt att hitta lyckan med någon annan. Men som hjälp på vägen kan man fylla livet med positiva saker. Komplimanger, uppvaktning och nya vänner på en dejtingsajt är inte att förakta. Givetvis får man sila bort en del plumpheter, men det bortsilade kan också bidra till ett och annat skratt.

Mitt liv och mina mål har krumbuktat sig och förändrats men en sak har varit konstant och det är värdet av att veta vad jag vill – både när det gäller hur jag vill att en man ska vara och hur jag vill att en relation ska se ut. Båda ”beställningar” har varit svåra att formulera men har varit ytterst värdefulla. Så snart jag börjar vingla runt i tillvaron har jag friskat upp minnet genom att läsa eller lyssna på mina affirmationer ”Att beställa en karl” samt ”Att vara lycklig”.
Det spelar ingen roll hur trevlig, snygg eller spännande en uppvaktande man är om han inte stämmer in på beställningen i övrigt. Eller om det är som i mitt fall, att man inte är färdig med sig själv och därför inte bör starta någon ny relation. Men det betyder nödvändigtvis inte att man ska avstå från att ha trevligt på vägen mot den stora kärleken.

Affirmationer och beställningar
Vill du också skriva en beställning på en karl eller på något annat i ditt liv som du saknar?
Två av mina affirmationer har fått namnen ”Att beställa en karl” samt ”Att vara positiv”, en av dem kan du se nedan.
Lyssna eller läs dina beställningar varje dag. Min väninna L har sagt till mig att också skriva uppmuntrande ord på lappar och sätta upp dem på skåpluckor eller lägga dem där jag ser dem hela tiden. Det fungerar och jag använder både lappar och affirmationer. Lite som att ha både byxhängslen och livrem. Men varför chansa med något så viktigt som hur man mår?
När du skriver din beställning tänk på:
 - Skriv bara positiva saker, ordet ”inte” är otillåtet.
 - Om du skriver en beställning ska den vara tidsbestämd – alltså när leverans ska ha inträffat.
 - Läs in den och lyssna på den flera gånger om dagen.
Nedan har jag bifogat en del av min ”Att vara positiv”-affirmation, använd den gärna som inspiration.

• Jag är stark.
• Jag är klok.
• Jag är trygg i mig själv.
• Jag har ett inre lugn.
• Jag utstrålar glädje och energi.
• Jag väljer att vara lycklig.
• Jag är vacker och åtråvärd.
• Jag är en god vän.
• Jag använder min klokhet, mitt inre lugn och trygghet för att fatta kloka beslut.
• Jag väljer att vara lycklig.
• Jag vårdar min kropp.
• Jag äter mat jag mår bra av.
• Jag väljer att vara lycklig.

 Lycka till!

Att beställa en karl del 12
Fortsättning från förra veckan då jag upptäckt att två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Honom vill jag träffa, sa jag.
När orden stillat sig insåg jag vad jag just sagt. Om jag inte hade fått insikten själv skulle B och D:s blickar ändå fått mig att förstå det.
   – Ha! Undrar vad Freud skulle säga om det där, sa B.
Jag började virra in mig i förklaringar om att det handlade om mer vetenskapliga orsaker men gav upp. Sanningen var att jag var nyfiken på hur det skulle kännas att vara föremålet för en tjusig mans eldiga intentioner. Jag vände på papperet med beställningen av en karl och skrev dit en rad om passion och fjärilar i magen.
B lutade sig fram för att se.
   – Du måste precisera, sa hon och pekade på den nyskrivna raden.
Hur i häcklefjället skulle jag kunna precisera hur en man agerade när han inte enbart var intresserad av att spela schack med mig? I alla fall då det mest uppenbara svaret inte räckte.
   – Beskriv hur du vill att han ska ta i dig, hur han kysser och hur du vill bli uppvaktad för att du ska bli upplagd, fortsatte hon.
Ordet upplagd krumbuktade sig och ville inte lägga sig tillrätta.
Jag tog en rejäl klunk vin och baddade mig med servetten i ansiktet.
   – Men kom igen nu, du är ju författare! utbrast D.
Och fjärilar i magen … hur skulle jag gestalta den känslan? Dunkande hjärta, distraherad och svettig?
   – Det gör jag sedan, sa jag och tryckte tillbaka papperet i handväskan.
   – Nu pratade vi ju om dig och Z. Frågan är: hur mycket bryr du dig om att han har andra? fortsatte jag.
   – Bryr och bryr …, sa B.
Tystnaden sjönk åter vid bordet.
   – Jag vill sluta tänka på honom och då finns det väl ingen bättre sätt än att ha sex med honom? sa B efter en stund och tittade på oss som för att få medhåll.
   – Och vari ligger logiken i det? undrade jag.
   – Så när du haft sex med en man så slutar du vara intresserad av honom? När inträdde det tillståndet? frågade D.
   – Jag tror att det är så med Z, jag känner honom ju inte men har byggt upp en idealbild av honom baserat på hur intresserad jag är. Och när jag har haft sex med honom kommer bubblan att spricka och då vet jag att han inte alls är sådan jag fantiserat om, sa B.
   – Hur då? Om jag känner dig rätt så kommer du att dra in honom i sovrummet med sådan hast att han inte ens hinner öppna munnen. För att bubblan ska spricka så krävs det ju att han bevisar för dig att han inte är den du fantiserat om och då behöver ni prata med varandra, sa jag.
   – Äsch, sa B. Nu tycker jag att vi har ältat mina eventuella äventyr alldeles för länge, hur har du det Pia? Har det blivit något mer än fika för dig?
Ett tag funderade jag på att fabulera ihop något men insåg att jag skulle avslöjas och bestämde mig för att hålla mig till sanningen, i alla fall nästan.
   – Det närmaste jag kommit är en puss med kram på Östermalmstorgs tunnelbanestation medans tåget dundrade in, sa jag.
Båda stirrade på mig.
   – Under sådana omständigheter skulle jag faktiskt rekommendera att du hittar en Zäta du också. Eller varför inte fråga om vår ställer upp? sa D.
   – Vänta nu, jag har faktiskt första tjing, sa B.
Det tog en sekund tills jag insåg att båda drev med mig.
En annan sak jag förstod var att vi alla tre ville hitta kärleken men att B och D passade på att roa sig på vägen.
Ett pling från min mobil störde tankeverksamheten. Jag såg att jag fått ett meddelande från dejtingsajten. Meddelandet löd: Vad vill du ha till frukost? Med viss förvirring tittade jag på fotot som föreställde en ung och tvålfager man jag inte kände.
   – Vad konstigt, sa jag.
Både B och D lutade sig över min mobil för att se vad som var så underligt. Jag tryckte på hans profil och såg att den var alldeles ny. Som rubrik bredvid fotot stod det: K_å_å_t.
– Hugg till! Nu har du ju chansen, sa D.
Sedan ägnade vi en stund åt att diskutera vad jag ville ha till frukost: iransk kaviar och gåslever eller japans biff. Eftersom jag inte äter frukost slutade det med att jag skrev att han var välkommen att putsa mina åtta treglasfönster och att vi först efter det kunde diskutera åtgärder för att underlätta hans tillstånd.
Hade han hört av sig igen hade jag blivit väldans nervös.
Och inte bara för att jag inte har åtta fönster.

Att beställa en karl del 11
Hanky panky och hemlösa kaniner.
Fortsättning från förra veckan.
B och jag lyssnade när D berättade om en snarlik dejt som hon haft med Z ett par månader tidigare. Enda skillnaden var att han hade lämnat ut sitt telefonnummer till D.
   – Vad hände sedan? undrade B.
   – När han ringde kvällen efter dejten kände jag på mig att något inte stämde, så jag frågade om han hade någon annan. Då berättade han att han hade en sambo. Jag ljög och sa att jag var gift men att min man var bortrest, sa D och bet på en nagel.
   – Men varför gjorde du det?
   – Vet inte … men kanske för att jag ville vara mer attraktiv och spännande för honom, sa D.
Jag tänkte på fotot av Z och förstod att det hans blick lovade också stämde. Han hade verkligen lyckats vrida huvudet av två av mina väninnor som båda var dejtingproffs.
   – Vad pratade ni mer om? frågade B.
   – Lite av varje men mest om vad som hade hänt där i baren.
   – Ångrade han sig? frågade jag.
Både B och D tittade på mig på ett sätt som fick mig att förstå att jag behövde återupprätta deras tro på min intelligens.
   – Han ville utveckla vad vi kunde ägna oss åt nästa gång vi träffades. Och det handlade inte om promenader eller hålla handen, sa D.
   – Inga ursäkter för att han hade glömt att informera dig om sambon? undrade jag.
   – Eftersom jag hade sagt att jag var gift, kändes det inte aktuellt att dra upp den saken, sa D.
En stund satt vi alla och stirrade ner i våra glas.
   – Så då sade du upp bekantskapen? frågade jag.
D skruvade på sig.
   – Njae, vi träffades några gånger till. Det blev hanky panky på hans jobb, i en hiss och på en vind vilket kändes ganska onödigt med tanke på att jag har en skön säng där hemma som vi kunde använt. Men jag kunde ju inte säga att jag ljugit om min man och så var det faktiskt ganska spännande.
   – Så det var med honom du gjorde det i en hiss? sa B.
D nickade.
 Jag slogs med mig själv om hångel i en bar verkligen skulle vara med på min Bucketlist. Om det kunde leda till att göra det i en hiss skulle det bli alldeles för spännande för mig.
   – Hur länge höll ni på? undrade B och spände blicken i D.
   – Det gick ganska fort, vinden var kall och hissen kunde ju börja röra på sig när som helst, sa D.
B såg lite förvirrad ut och jag kände mig manad att förtydliga.
   – Hon menar hur länge ni lekte hemlösa kaniner, sa jag.
   – Aha … Ett par veckor tror jag att det var, sedan skrev jag ett långt sms och berättade att jag var lite kär i honom och att jag lämnat min man.
   – Va? sa B och jag i munnen på varandra.
   – Jag kunde inte uppbåda tillräckligt med kraft för att själv avsluta det hela. Men han hade i alla fall den goda smaken att tacka för det som varit, sa D.
B såg genast mycket piggare ut.
   – Men är du fortfarande kär i honom? frågade jag.
   – Lite, men jag kände inte för att vara den andra kvinnan, sa D och bet på ännu en nagel.
– Där kan vi ha förklaringen till att han inte längre lämnar ut sitt telefonnummer eller har någon sambo, hon såg ditt sms och drog, sa jag.
   – Åter sjönk tystnaden vid bordet.
   – Skulle du säga att han är en rumpman? frågade B efter en stund.
   – Definitivt, sa D.
Jag lyckades hejda frågan innan den kom ut. Insåg att närheten till nästa sällskap skulle äventyra vår tjusiga fasad om de fick veta att vi diskuterade upphetsade män med försmak för rumpor och hur det kunde visa sig i en garderob, i en hiss och på en kall vind.
   – Tänker du träffa honom igen? frågade D.
B verkade tänka efter.
Jag tyckte att jag skulle bidra med det jag är bra på och rotade fram papper och penna ur handväskan. Som det råkade sig var det papperet med beställningen av en karl.
   – Låt oss vara logiska och ta reda på vad du vill ha ut av en relation med honom. Jag är inget vidare på rollspelet mellan män och kvinnor men en mästare på att samla fakta och sortera elände, sa jag och vände på papperet så att baksidan låg uppåt.
B och D tittade omväxlande på mig och pennan som svävade ovanför papperet.
   – Först och främst, vad vet vi om Z?
   – Han har ett modus operandi som gör kvinnor mjuka i knäna och som han förmodligen alltid kör med, sa D.
   – Eftersom han bjöd hem dig vet vi att han förmodligen inte har någon sambo för närvarande. Antingen ljög han om det tidigare eller så gissade vi rätt om att hon lämnat honom, sa jag.
   – Och att han är bra i sän… eller på sex, sa D.
Jag lade papperet på bordet och läste högt.
   –  Okej, vad vill du att Z bidrar med i ditt liv? frågade jag.
Istället för en uppradning av krav och behov som behövde tillfredsställas förblev B tyst. Jag tittade omväxlande på B och D och försökte få ihop tillvaron.
   – Det här är inte klokt! Två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Förnämligt hanky panky, sa D.
Fortsättning nästa vecka.

Att beställa en karl del 10, ute med proffsen.
En sen eftermiddag i oktober-21 strålade jag samman med mina väninnor B och D i baren på Sturehof i Stockholm. Jag såg fram emot inspirerande sällskap och ett glas vin. Men jag hann inte ens slå mig ner innan B med andan i halsen berättade att hon haft en het dejt ett par kvällar tidigare med en man vid namn Z.
   – Vi vill ha alla detaljer, sa D och jag i munnen på varandra.
Jag insåg att jag skulle få ta del av inte bara ett, utan två dejtingproffs, gedigna erfarenhet.
När vi beställt in en flaska vitt drog B efter andan som om hon behövde ta sats.
   – Ni vet ju att jag gillar karlar som tar för sig och den här visste vad han gjorde, sa hon.
För att inte missa några detaljer lutade sig B och jag närmare henne. Jag insåg att jag nu hade möjlighet att lära mig något från även ett manligt dejtingproffs.
   – Han hörde av sig på sajten och frågade om jag hade tid att ses samma kväll. Jag hade inget inplanerat så jag slog till. Jag hann inte googla på honom men det gjorde jag dagen efter.
   – Ja, ja, men själva dejten! sa jag.
   – Vi träffades i baren på Hotell Diplomat. Han var redan där när jag kom och hade tagit den där soffan som står lite avsides. Jag förstår inte riktigt hur det gick till men det tog inte lång stund förrän han hade ena handen på min höft och kysste mig i nacken.
   – Satt du och hånglade med en karl i baren på Hotel Diplomat? frågade jag och var precis så sensationslysten som jag lät.
   – Ja, och det var alldeles för länge sedan sist. Alla ingredienser fanns på plats: fjärilar i magen, rysningar och svårt att hålla händerna i styr.
   – Jag kan tänka mig att ni båda bjöd på en finfin föreställning, sa jag som varit ute med B förr och visste vad hon kan ställa till med.
Jag tänkte också att jag möjligen borde fylla på min Bucketlist med ett barbesök med en het dejt.
B viftade bort min kommentar.
   – Vad hade han för skor, frågade D.
   – Handsydda från Italien, sa B.
Både D och jag visste hur noga hon var med män och skor.
   – Berätta mer, sa D.
Något i hennes röst fick mig att bli extra uppmärksam.
   – Han ville att vi skulle fortsätta hemma hos honom eller mig men jag tackade nej. Kände att jag ville googla på honom först och så hade jag inte tagit sexkittet med mig.
Jag spanade mot det närmaste sällskapet för att se om de hade hört vad B sa, men antingen var de för finkänsliga för att visa det eller så hade de inte snappat upp B:s distinkta röst.
   – Varför hade du inte det med dig? frågade D.
   – Det kom så hastigt på så jag glömde det.
   – Sexkittet? undrade jag.
   – Allt man behöver för en bortamatch, sa B.
Det tog några sekunder innan min fantasi presenterat all info jag behövde för att lista ut kittets innehåll.
   – Vad hände sedan? frågade jag.
   – Innan vi kom ut på gatan så drog han in mig i garderoben och kysste mig passionerat. Hans händer visste precis hur de skulle ta i mig för att få knävecken att nästan sluta fungera.
Jag drog igen munnen och svalde. Jag kunde inte minnas när mina knäveck varit obrukbara på grund av en man senast. Hångel i en bar skulle definitivt upp på min Bucketlist.
   – Var bor han? frågade D med en röst som avslöjade att hennes knäveck var opåverkade.
   – I Hjorthagen, sa A.
   – Ska du träffa honom igen? frågade jag.
   – Vi har inte bestämt något än. Han åkte till Malmö på jobb i går och ska vara borta i en vecka.
   – Har du fått några sexiga meddelanden från honom? frågade D med en aningen frostig röst.
   – Det kan man säga, sa B och såg nöjd ut.
   – Har du något foto? frågade D, vars röst hade utvecklat istappar.
Stämningen hade tagit en vändning från intresse till superintresse och jag försåg mig med en stor klunk vin.
B, som verkade omedveten om skillnaden i atmosfär tog fram sin mobil och började googla på Z. Det tog inte lång stund förrän hon kunde visa ett foto på honom. Jag drog åt mig hennes mobil och lutade mig fram för att se bättre.
   – Bara jag tänker på honom så dunkar hjärtat som en galning. Jag kunde knappt sova på hela natten efter dejten, sa B.
   – Du har väl inte gått och blivit kär? frågade jag.
B gav mig ett ögonkast som jag tolkade som att hon ifrågasatte min mentala status, men jag var inte övertygad.
Jag tittade en gång till på fotot. Z satt vid ett cafébord och log brett. Han var bredaxlad och hade tjockt svart hår som lockade sig ner över nacken och pannan. När jag förstorat fotot blev hans ”full i fan-blick” ännu tydligare. Uppenbarligen en av de där männen som kan säga väldigt mycket utan att ens öppna munnen. Den här mannens leende sa ”kom hit kvinna så ska det bli åka av”. Om B hade varit min dotter skulle jag låst in henne. Men eftersom jag känner B så förstod jag att jag kanske borde varna Z istället.
Efter ytterligare en blick på mannen fattade jag emellertid beslutet att när man passerat femtio och ägnar sig åt hångel i hotellbarer och drar in sin dejt i garderoben för handpåläggning på första dejten, så får man skylla sig själv.
   – Det är bara en sak som stör mig, jag lämnade mitt nummer men det gjorde inte han och han kommunicerar enbart genom dejtingsajten. Och när jag googlar får jag inte fram numret, sa B.
   – Ro hit den där, sa D och ryckte B:s mobil ur mitt grepp.
   – Men … fan! fortsatte hon efter ett ögonkast på Z.
Sedan halade hon upp sin mobil och fiddlade runt bland sina sms.
   – Nu har jag vidarebefordrat hans nummer till dig, sa hon.

Att beställa en karl del 9, scandalbeautyboots.
Fortsättning från del 8.
Det var i oktober och min väninna E och jag värmde oss under filtar på hennes balkong, sippade champagne och pratade om mitt dejtande.
E kurade in sig filten.
   – Berätta om de andra dejterna, sa E.
Tacksam över att lämna händelsen när jag krockade med en lyktstolpe, berättade jag att jag hade fikadejtat med en ung snickare från Uppsala. Att han var trevlig, snygg och en gentleman.
   – Hur ung? undrade E.
Jag gjorde lite huvudräkning.
   – Åtta år yngre än jag är, svarade jag.
   – Det är ju det jag har sagt – du behöver en yngre man. Dessutom är du ju svag för allt det där andra: trevlig, snygg och gentleman, sa E.
   – Jag kan också glädja dig med att han inte fällde en enda kommentar om min kropp, sa jag.
   – Det är inte jag som ska glädjas, det är du, sa E.
Jag hade också uppskattat glimten i hans ögon. Jag är svag för glimtar i ögonen.
   – Vi har bokat en dejt till, sa jag.
   – Good for you, sa E. Har du någon mer på gång?
   – Jag har fikadejtat med en supertrevlig äldre man som jag först chattat med. Vi har också bokat en dejt till.
   – Passar han in på din beställning?
   – Det är inte därför jag dejtar honom, han har en intressant historia och vi hade trevligt …
   – Är han medveten om att du inte är romantiskt intresserad av honom? avbröt E.
Nog hade jag väl gjort det klart? Men när jag tänkte efter fanns risk för att budskapet inte gått hem, det hade hänt några gånger förut med män jag chattat med.
Det blev tyst medans det dåliga samvetet och en åtgärdsplan för att rätta till problemet tog form i huvudet.
   – Så du har inte dejtat någon som du skulle kunna tänka dig att bli kär i? avbröt E tankarna.
Jag skruvade på mig.
   – Pia, jag känner dig, kläm fram med det, fortsatte E.
Fan! Jag hade inte tänkt att vädra min byk för E. Speciellt inte som hon är en av dem som varnat mig för att ta för stor plats på första dejten.
   – En ursnygg professor som jag skrämde iväg, sa jag.
E släppte blicken på den välbyggda man som just stigit ur en Mercedes på gatan nedanför. Jag kunde inte avgöra vilken av dem hon uppskattade mest, bilen eller mannen.
Nu hade jag emellertid fått E:s odelade uppmärksamhet.
   – Hur bar du dig åt då?
   – Jag såg på hans profil att han är lång och så ville jag raffa till mig så jag tog på mig mina högklackade scandalbeautyboots. När han först såg mig svepte blicken över bootsen, brösten och de breda skinnrevärerna på byxorna. Sedan gick det snabbt utför.
   – Vad hade du för topp på dig?
   – Den där med dragkedja i urringningen …
   – Aha, sa E och tog en klunk.
Sedan fortsatte hon.
   – Synd! Så han klarade inte skinnrevärer, urringning och scandalbeautyboots. Vad har du egentligen skrivit i profilen?
   – Att jag är en handarbetande kvinna som tycker om att pyssla med blommor och att laga mat. Och bootsen gjorde mig nästan lika lång som han, sa jag och tog en klunk.
   – Har du skrivit det i profilen? undrade E.
   – Inte det med bootsen, sa jag.
Eftersom jag låtsades vara intresserad av vad som hände på andra sidan gatan, brände hennes blickar mot tinningen.
   – Lägg av! Naturligtvis menar jag det om blommorna, stickandet och maten. Du har inte funderat över att det kan ge fel intryck?
   – Naturligtvis har jag skrivit även annat, men det var nog det husliga han tog fasta på, sa jag.
   – Ta fram profilen så får jag titta, utbrast E och ryckte till sig min mobil som låg på bordet mellan oss.
Hon läste koncentrerat och tog en rejäl klunk. Sedan suckade hon och lade tillbaka mobilen på bordet.
– Matlagning, växter, handarbete, klassisk musik och promenera är bara en liten del av det som kommer för mig när jag tänker på dig. Det mest upphetsande du skrivit är att du också spelar tennis.
   – Men det är ju sant, protesterade jag.
E suckade igen.
   – Visst men du är ju mycket mer än det där.
   – Vad vill du att jag skriva? Att jag ibland klär mig på ett sätt som kan uppfattas som sexigt?
E gav mig en blick som sa vad hon tyckte om den kommentaren och hon hade rätt. Männen på sajten behövde ingen uppmuntran i den vägen. Jag hade redan fått ihop en lång lista med förslag till sexuella aktiviteter som jag avvisat, trots att jag skrivit att jag handarbetar och ägnar mig åt husliga sysslor.
   – Så han nobbade dig?
   – Japp, sa jag.
Vi satt tysta en stund och betraktade folklivet på gatan.
Sedan fyllde hon på glasen och ställde flaskliket mellan oss på golvet.
Fortsättning nästa vecka.

Att beställa en karl, del 8, kyssar. 
Fortsättning från del 7.
Det var i oktober och min väninna E och jag värmde oss under filtar på hennes balkong, sippade champagne och pratade om mitt dejtande. Hon hade just givit mig en avhyvling för att jag analyserade istället för att klämma på mina dejter.
   – Nu vill jag veta om P stämmer in på din beställning av en karl, sa E och fyllde på våra glas.
   – Det vet jag inte, jag sa ju att han är en kompisdejt och sådana behöver jag ju inte utvärdera. Men jag kan ju göra det nu, sa jag.
Jag tog upp anteckningsboken ur handväskan och slog upp sidan med beställningen av en karl.
   – Går du omkring med den i handväskan? undrade E.
   – Kan vara bra att ha när jag behöver påminna mig själv, svarade jag.
   – Hur gör du då? Går du undan mitt i dejten och bockar av?
   – Nej, jag kan glädja dig med att jag trots vad du tycker om mig, enbart använder alla mina sinnen under själva dejten.
E:s ansiktsuttryck gick från konfunderat till ett brett leende.
   – Syn, hörsel och känsel förstår jag men det som faktiskt gör mig glad är att du också smakar på dem, sa hon.
   – Verkligen inte, sa jag med eftertryck.
E gav mig ett aningen förvirrat ögonkast. Jag beslutade mig för att det var säkrast att ignorera det – kände på mig att det kunde bli mer skäll om jag utvecklade ämnet.
   – Har någon av alla du dejtat framkallat något pirr? undrade E efter en stund.
Hennes ordval fick det att kännas som att jag avverkat en hel militärförläggning.
   – Nej, ingen av alla fem, sa jag med betoning på fem.
   – Men hur känns det att kyssa dem?
   – Kyssa?
   – Ja, hur känner du när du kysser dem, tjatade E.
Jag hade faktiskt inte kysst en enda av mina dejter. Hade inte ens tänkt att det ingick.
   – Jag har inte kysst någon av dem bara gett P en puss på munnen.
E stirrade på mig.
   – Va?
   – Jag kysser inte så där på en gång, svarade jag.
   – Men hur ska du då veta om det pirrar?
   – Attraktionen finns ju där också utan kyssar.
   – Jag fattar att man inte vill kyssa alla man fikat med en stund, men … ibland uppstår inte attraktion om man inte hjälper till lite, sa E.
   – Jag förmodar att Coronan varig mig behjälplig på den punkten, sa jag.
   – Va? sa E för andra gången.
   – Jag menar … började jag.
Sedan visste jag inte hur jag skulle fortsätta. Men jag gjorde det ändå vilket kan vara anledningen till att det blev ett förvirrande babbel.
   – Det blir ju så nära och intensivt och jag vet ju inte om det är rätt och att då pu… kyssa någon blir för intimt för tänk om jag inte känner det jag borde då blir det ju fel och … tänk om jag verkligen tycker om att kyssa honom? Och han inte tycker att det är någon höjdare att kyssa mig? Då blir det ju väldigt pinsamt. Och förresten, tänk om det tänder till? Jag har ju bara varit singel i dryga månaden, om jag hittar någon redan nu kanske det bli fel för att jag är så rörig i huvudet … Och som du själv sa har jag ju inte lekt romen av mig än …
   – Herregud! avbröt E och skakade på huvudet.
Sedan visslade hon på den gamla slagdängan: Kärlek utan kyssar är som kaffe utan grädde.
   – Var du så där när du var yngre också? fortsatte hon.
   – Det var så länge sedan att jag inte minns ljög jag och tog bort händerna från öronen.
   – Njut av att vara uppvaktad och tänk inte så förbannat mycket. Bara lev! Att du känner för att göra mer än att fika med någon, betyder inte att du måste gifta dig eller bli sambo med honom. Det betyder bara att du vill veta mer om honom, sa E.
   – Okej, sa jag och tog en klunk skumpa.
   – Tillbaka till P, hur har han klarat sig mot din lista? frågade E.
Jag läste listan och jämförde med P:s egenskaper.
   – Ganska bra, men vi har som sagt bara kompisdejtat.
E fyllde på våra glas.
   – Visserligen är det bra att vara noggrann och analytisk men … Jag är glad att jag inte är en av dina dejter, sa E.
   – Så du menar att männen inte utvärderar?
E tänkte efter.
   – Jo men det är enklare för dem. Jag tror att många män styrs av det yttre, i alla fall till en början, svarade hon.
   – Just det! Skillnaden mellan min och deras metod är att min inte är korkad, sa jag.
   – Så du har inget om utseende i den där, sa E, nickade mot anteckningsboken och log sarkastiskt.
Jag var tvungen att läsa igenom beställningen ytterligare en gång. Jag hade skrivit att han skulle sköta om sin kropp och sitt sinne. Men mer än så var det inte. Jag gjorde en notering om att det inte kunde skada att lägga till någon om hans utseende också.
   – Jag vet ju vilken typ du gillar, sa E och bröt ut i ett gapskratt.
   – Kommer du ihåg den där gången du glodde på en kille så att du gick in i en lyktstolpe på Birger Jarlsgatan? fortsatte hon.
Ett pinsamt tillfälle jag mycket väl mindes. Näsan var öm en hel vecka efteråt.
Fortsättning nästa vecka.