Råtext ur mitt pågående manus Att beställa en karl.

På oktobers sista dag hade jag stämt träff med Martin på stamhaket. Vi brukade träffas där någon gång i veckan för att äta middag, avhandla hans kärleksliv, min brist av det samma och allt annat som hände i våra liv. Den här dagen berättade han att han hade en het dejt till helgen. Som vanligt var hon tjugo år yngre än honom. Också som vanligt pressade han mig för att jag skulle erkänna att jag också ville ha en ung älskare.
– Visst skulle du gilla om en skitsnygg tjugofyraåring blev tänd på dig, sa han och såg ut som om han kommit på mig med någon skamligt.
– Skitsnygga tjugofyraåringar och jag går inte på samma ställen, sa jag.
– På nätet då …
– Skitsnygga tjugofyraåringar och jag finns inte på samma sajter, avbröt jag.
– Okej då, ni träffas i baren efter en hektisk konferensdag, han är charmig och bjuder på en öl, sa han.
– Jag dricker inte öl, sa jag.
Martin såg både förväntansfull ut och flinade på ett sätt som fick mig att inse att han inte skulle ge sig. Alltså fick jag placera mig i bar efter en hektisk konferensdag, om vi skulle komma förbi ämnet.
Jag blundade och förlorade mig i omständigheter som kunde leda fram till att tjugofyraåringen skulle bli tänd på mig och vad ordet tänd egentligen betydde. Jag kom fram till att det i det här sammanhanget betydde att mannen i fråga var upplagd i största allmänhet och jag råkade vara den enda i baren av rätt kön. Dessutom var han säkert inte nykter och hade inte tagit på sig glasögonen. Jag steg in i baren, slog mig ner i ett mörkt hörn strax innanför dörren och spanade ut i lokalen. Mannen i fråga och jag var de enda gästerna. Jag tittade på klockan och noterade att den bara var fyra på eftermiddagen. Jag måste ha jobbat undan bra för att kunna sitta där redan då. Just då snurrade han på sin barstol och vände sig mot mig med ett ogenerat leende.
– Hej, jag heter, Birger, sa han och log ännu bredare.
Typiskt! Dessutom såg han ut som sin namne, fast yngre.
Eftersom det var en fantasi, nickade jag tillbaka, men jag log inte, det tänkte jag inte ge Martin.
– Får jag bjuda på ett glas vin? frågade Birger.
I samma ögonblick dök bartendern upp från bakom ett draperi. Hela scenen påminde om en bar jag sett i någon gammal film.
Jag öppnade ögonen.
– Han får bjuda på vin istället, sa jag till Martin.
– Har ni hamnat i bingen än?
– Skärp dig! Jag är en fin flicka, dessutom har jag inte ens hunnit smaka på vinet. Och … jag vill att du ska veta att det inte spelar någon roll hur sugen jag blir – den stora frågan är hur tänd han blir när han kommer närmare och kan se mig i all min femtiofemåriga glans.
– Hur gammal är han? frågade Martin.
– Om han ska vara tjugo år yngre blir han trettiofem, sa jag.
Martin sköt sin tomma talrik åt sidan, lutade sig över bordet och såg ut som om han förväntade sig något riktigt smaskigt.  
– Erkänn att du är intresserad!
Det tänkte jag under inga omständigheter göra, inte heller att jag hade en liknande händelse med på min önskelista. Det var min hemlighet. Dessutom hade jag ju tänkt att han på önskelistan skulle vara en så där fyrtio så det var ju ändå inte alls samma sak.
– Vad skulle vi prata om? försökte jag.
Martin viftade undan min kommentar.
– Klart du skulle vara intresserad. Tänk på hans fasta muskulösa kropp, sa han och poserade som en muskelbyggare på andra sidan bordet.
Jag noterade att han inte hade överdrivit när han skrutit om hur nöjd han var med sin, som han uttryckte det, unga kropp.
– Alldeles för fast, ung och muskulös, sa jag.
– En kropp kan väl inte vara för ung och muskulös? sa han.
Han såg ut som om tillvaron surfade på kanten till det obegripliga.
– Om man ska ha ihop det men någon är det ju bra om man är kompatibel, sa jag.
– Vad betyder det?
– Passar ihop, sa jag.
– Det kan du ju inte veta förrän du provat, sa Martin och såg ut som om han kommit på mig med en dålig undanflykt.
Jag gav upp och bestämde mig för att gå honom till mötes.
– Okej, vi träffas i baren, han är trettiofyra och han raggar på mig. Han är läcker och jag följer med honom upp på rummet. I hissen kan vi inte hångla för det är fler konferensdeltagare där och ingen av oss är intresserad av att bli … påkomna, sa jag.
Martin gjorde en rörelse som jag tolkade som att jag skulle strunta i allt det oväsentliga och gå direkt till raggets rum.
– Vad heter han? frågade han.
– Spelar roll, sa jag.
– Du måste ju veta vilket namn du ska ropa ut när han gör dig lycklig, sa Martin.
Jag stirrade på honom. Var det här en vanlig manlig dröm eller var det Martins högst privata?
– Det händer inte, fick jag fram.
– Okej då, det är din fantasi, sa Martin.
Jag var på vippen att protestera men höll inne med den. Sedan slöt jag ögonen och placerade mig bredvid Birger medans han öppnade dörren till sitt rum. Det plingade till i en hiss i korridoren och vi fick bråttom in. Det var mörkt i rummet och luktade rengöringsmedel. Mer hann jag inte tänka innan han tryckte upp mig på insidan av dörren och kysste mig med sådan glöd att knäna ville vika sig.
Varför skulle det där med att jag blir upptryckt mot dörren vara med i den här omöjliga fantasin? En punkt på önskelistan åt gången räckte gott och väl!
Jag öppnade ögonen. Martin nyfikna ansikte lyste mot mig.
– Hur går det? frågade han.
Jag blundade och bytte ut dörren mot golvet. Egentligen dumt när sängen stod bara ett par meter bort men jag antog att vi hade bråttom.
Birger började dra av mig den vänstra stay up- strumpan.
Ögonen åkte upp och jag ruskade på mig.
– Nej, nej, nej och åter nej, det kommer aldrig att hända, sa jag.
Martin såg ut som om han betraktade något obegripligt.
– Jag hade inte rakat benen, sa jag och tömde mitt vattenglas.
– Det där får du jobba på, sa han och skakade på huvudet med en medlidsam min.
– Jag rationaliserar bort det när jag inte ska visa upp dem, sa jag.
Nu var det Martin som stirrade på mig och jag förstod att jag skulle behöva förklara.
– Om jag inte behöver visa upp benen … och en del andra ställen, ansar jag inte.
– Nu får jag bilder jag inte vill ha, sa han och såg ut som om han bitit i något surt.
– Skyll dig själv, sa jag.
– Men det här ska ju vara en fantasi, se då till att du har ansat, rakat och smörj, sa han.
– Vi tänker olika, sa jag.
– Du skulle må bra av att inte tänka så mycket, sa han.
– Då kanske du kan berätta hur man undviker att tänka den mängd tankar hjärnan presterar. De finns ju där oavsett vad jag vill, sa jag.
Han suckade.
– Du fattar väl att killar tycker det är intressant med mogna kvinnor, sa han.
– Men inte du? frågade jag, glad över att ha hittat ett stickspår.
– Jag har faktiskt varit kär i en äldre kvinna, sa han och såg stolt ut.
– Definiera äldre, sa jag som visste att han aldrig skulle kunna tänka sig att dejta någon i sin egen ålder – och då var jag generös med begreppet egen ålder.
Det var när jag bodde i Berlin och hade en chef som var trettioåtta och jag bara var tjugonågot.
– Hur länge hade ni ihop det?
– Det hade vi inte, jag trånade i över ett år men hon var gift och inte intresserad av mig.
– Du gillar att tråna efter kvinnor du är för ung eller för gammal för eller som inte är tillgängliga av andra orsaker, sa jag och kände mig klok.
En samling uttryck drog över Martin ansikte, varav en del såg ut att betyda nya insikter.
– Det kanske är själva trånandet som gör jobbet för dig, fortsatte jag.
– Kanske men det hindrar inte att jag gillar fast hull, är det så konstigt? Det gör väl du också? sa Martin och återgick till sitt vanliga jag.
– Visst, sa jag och funderade över hur jag skulle formulera resten.
– Men om det där fasta hullet sitter på någon jag inte kan föra en inspirerande konversation med, hjälper det inte hur fast det är, fortsatte jag.
– Men håll då käften och knulla istället, sa han och såg ut som om han tyckte det var lite pinsamt att han skulle behöva förklara så självklara saker.
– Har du pratat med Berit?
En tiondels sekund drog ett skyldigt uttryck över hans ansikte.
– Jag har förstått att för dig och Berit är ligga lösningen på allt, sa jag.
Han ryckte på axlarna.
– Du behöver bli av med massor av spänningar och då är sex superbra. Om vi inte vore kompisar och du inte vore så gammal skulle jag själv erbjuda mina tjänster, sa han och tog en stor tugga på sin hamburgare.
Medans han tuggade utan att verka bekymrad över vad han just sagt, stirrade jag på honom. Han hade kastat ur sig något som jag inte ville sysselsätta mina tankar med, men eftersom min fantasi drog igång hade jag inte mycket att välja på. Var det bara jag i den här världen som inte betraktade sex som en hobby?
Utan att kunna hjälpa det tittade jag på hans händer som höll i burgaren i ett fast grepp. Seniga, bleka och aningen i behov av handkräm. Sedan böjde jag mig ner och tittade på hans kängor under bordet. Kanske fyrtiotvåor.
– Du är inte min typ, sa jag och krånglade mig upp till bordet igen.
– Då är vi överens, sa han och sköljde ner tuggan med några rejäla klunkar öl.
– Och jag vill ju ha en seriös relation, sa jag.
Martin suckade för andra gången.
– Det är du själv som har sagt det men jag påminner dig. Man kan ha lite kul på vägen dit, sa han.
– Vår definition av vad kul är, skiljer sig, sa jag.
– Du kan definiera hur mycket du vill men att hitta kärleken tar tid, om det ens går. Om du ska vänta med att ha sex tills du hittar den är det troligt att det där som du gjorde i Uppsala och som du tänker på hela tiden, var i onödan. Speciellt som du ångrar att du gjorde det, sa han.
Jag stirrade ner i min talrik. Ibland var han så insiktsfull att jag kände mig genomskinlig.

Klicka på bilden så kommer du till Adlibris

Klicka på bilden så kommer du till Bokus