Text ur min bok Konsten att bli lycklig eller Att beställa en karl.
Kapitel 39
Den sig i leken ger får leken tåla.
Svenskt ordspråk
En kväll i mitten av januari var jag på besök hemma hos Martin. Han lagade sin specialare, pasta Carbonara, och jag satt vid min medsläpade symaskin och fållade hans nya vardagsrumsgardiner. Om han fått som han velat hade det blivit billiga gardiner av låg kvalité men jag hade övertalat honom att köpa gräddvita, tjocka längder med struktur istället. Som konsekvens av det höga priset fick jag sköta fållningen. Han var fortfarande inte övertygad om att det var värt pengarna. Enligt honom var det ingen som tänkte på vilken kvalitet gardinerna hade. Jag hade kontrat med att även kvinnor under trettio såg skillnaden och tyckte det var attraktivt men en karl som var beredd att kosta på sig lite lyx. Först när han blivit övertygad om att kvinnor som passade in i den kategorin också skötte om sig själv på samma sätt, hade han slutat gnälla över priset.
Som motprestation för fållningen hade han lovat att ta med mig på premiär. För närvarande spelade han en snutfager och något förvirrad småbarnspappa i en teveserie. Men han hade också haft en och annan roll i större produktioner.
– Käket är klart!
Martin stod i dörröppningen iklädd ett par säckiga mysbyxor med hål i baken, en urtvättad t-skirt och ett fläckigt förkläde han ärvt efter sin mamma.
Jag klippte av tråden och lade sista längden från mig på soffan.
– Jag hoppas du inte har de där på dig när du bjudit hem en dejt, sa jag och nickade mot mysbyxorna.
– De här brudmagneterna? sa han, körde ner händerna i fickorna och poserade.
Sedan log han.
– Du behöver inte vara orolig, jag vet vad som funkar och vad som inte gör det. Vin till exempel, är bästa sättet att få kvinnor att släppa till.
– Jag tycker mig minnas att du brukar skryta om att du inte behöver några hjälpmedel, sa jag och satte mig vid köksbordet.
– Ingen har klagat, sa han och flinade.
Jag slogs med mig själv om jag skulle tala om för honom att det faktum att ingen hade klagat ingalunda var en garanti för att han presterat tillräckligt. Jag bestämde mig för att vänta tills efter maten.
– Törs man bjuda damen på vin?
– På egen risk, sa jag.
– Lägg av, sa han.
Måltiden förflöt i harmoni. Pastan var perfekt kokt, baconet stekt lika perfekt och såsen ett mästerverk.
När tallriken var näst intill ren, lade jag ifrån mig besticken och lutade mig tillbaka.
– Hur vet du att dina kvinnor varit nöjda?
Det tog en stund tills han verkade koppla frågan till vad vi pratat om tidigare.
– Som sagt … ingen har klagat, sa han.
– Skulle du göra det om du inte var nöjd med deras insats?
– Vadå inte nöjd?
Jag lyfte på ögonbrynen och försökte se klentrogen ut.
– Okej, jag fattar! Nej det skulle jag inte, fortsatte han.
– Skulle du träffa henne igen?
– Det beror på, om det bara berodde på att hon är blyg så skulle jag nog det. Men …
Han tystnade och i ansiktet gick det att se alla minnen som handlade om kopulerande, där han själv varit inblandad, som rullade i huvudet. Eftersom jag förstod att det kunde ta ett tag, avbröt jag.
– Min egen erfarenhet i ämnet är ju begränsad och bleknad av tiden, men jag tror att om det är ett tillfälligt … eller första gången så spelar typen av känslor för mannen ganska stor roll. Och vi kan ju fejka, det kan inte ni.
Först stirrade han på mig, sedan bredde ännu ett flin ut sig över hans ansikte.
– Inte när jag varit framme, det skulle jag märka, sa han.
– När Sally mötte Harry, sa jag.
Flinet ersattes av en osäker min.
– Varför skulle ni fejka?
– Ibland för att få det avklarat, sa jag
Han blinkade några gånger innan en blekare version av flinet visade sig.
– Som jag sa, så är jag jävligt bra på att nuppa, jag lämnar inget åt slumpen.
– Kanske just bara därför, sa jag och kände mig aningen elak.
– Vadå därför?
– För att inte såra dig, sa jag.
Martin reste på sig och vandrade runt i köket medans han drog i en hårtest vid ena örat.
– Berättar ni för varandra – jag menar för andra kvinnor?
– Det händer, sa jag.
Hans stannade och tittade på mig som om det som skulle komma ut ur min mun nästa gång, inte var välkommet.
– Poängsätter ni också?
– Ingen mening med det om han inte är en vandringspokal, sa jag.
Jag var speciellt nöjd med ordet vandringspokal, jag hade hört det en gång för mycket om kvinnor som tog för sig sexuellt.
Det ryckte i ena kinden på Martin.
– Martin, sex är ingen tävling, fortsatte jag.
Han tittade på mig med en oförstående min och satte sig.
– Om du är osäker kan du ju alltid mejla ett formulär efteråt. Hur upplevde du sexet? Vad skulle du ge Martin på en skala ett till fem? Tyckte du att han var tillräckligt uppmärksam?
– Du menar som en app?
– Vilken fantastisk idé! sa jag.
Martin såg genast piggare ut.
– Ladda ner appen innan du nuppar, sa han och lät som han brukar när han gjorde reklam för ett visst tvättmedel.
– Men även dejtandet ska ju betygsättas – inte bara eventuellt sex, sa jag.
– Skit i det, om dejten funkar blir det ju nuppa, sa han.
– Det beror ju på vad man är ute efter, sa jag.
Han rynkade pannan.
Jag suckade.
– Något som funkar på kort eller lång sikt, försökte jag.
Hans min ändrades inte.
Jag suckade igen.
– Om du vill att kvinnor ska ladda ner appen så får du ha med dejtandet också, sa jag.
– Okej, sa han och lyfte på axlarna i en uppgiven gest.
– Alltså … Ladda ner appen innan du dejtar, fortsatte han.
– Appen Facktapp, sa jag och kände mig fyndig.
Först stirrade han på mig en stund sedan log han som en sol.
– Aha, Fuckt up! sa han.
– Du vet väl att du får tillgång till svaren om du väljer betalversionen? fortsatte han.
– Fiffigt, sa jag.
– Skulle du kunna tänka dig att dejta samma man igen? fortsatte jag.
– Skapa först en profil så blir frågor och svar anpassade efter dina behov, sa han.
– Fyll i det som bäst beskriver hur du uppfattade dejten, spirituell, underhållande, inget vidare, vedervärdig, sa jag.
Vi tittade på varandra över bordet. Det kändes som om våra hjärnverksamheter studsade mot varandra.
– Hur uppfattade du förspelet? Kryssa i rutan som bäst beskriver din upplevelse: upphetsande, lagom eller tillfredsställande, sa han.
– Eller abrupt eller obefintligt, sa jag.
Hans käkar arbetade medans han tänkte.
– Hur uppfattade du din partners inlevelse? Oinspirerat, likgiltigt eller tillmötesgående, sa han när han tänkt klart.
– Tillmötesgående? sa jag.
Han log.
– Hur skulle du beskriva din partners närvaro? Som en flundra …
– Skulle du kunna tänka dig att ha sex med samma partner igen? avbröt jag.
– Förekom motjuck? Fyll i det som bäst motsvarar din upplevelse, sa han.
– Installera jucksensorn i mobilen för enklare poängsättning, sa jag.
Sedan rodnade jag. Minns inte när det hände senast men det måste varit när jag testläste Berits manus.
– Strålande! Köp det mjuka och elastiska midjebältet med ficka, håller mobilen på plats under hela akten, sa Martin med sin bästa reklamröst.
– Kände du dig uppfylld? sa jag.
Martins blick intensifierades.
– Handens följsamhet och greppstyrka? sa han och såg ut som han skjutit mitt i prick.
– Var storleken tillfredsställande? sa jag och sträckte på mig.
Det blev tyst. Martin kisade och böjde ner huvudet. Jag tyckte att jag hörde hur han skrapade med hovarna under bordet.
– Ska det vara på det viset, sa han.
– Hur var själva orgasmen på en skala ett till fem? fortsatte jag.
Han drog ett djupt andetag och skrapet från hovarna tilltog.
– Hur var hans orgasm på en skala ett till fem? Riklig, smakrik? sa han.
Jag drog upp mina ögonbryn.
– Skyll dig själv, sa jag och fortsatte.
– Hur upplevde du hårdhet, längd och omfång?
Nu såg han ut som en getabock redo till strid.
– Klappgröt, daggmask eller … fortsatte jag och böjde ner huvudet och ställde in hornen inför strid.
– Inlevelseförmåga som en död fisk eller lös i hullet, kontrade Martin.
– Brydde sig din partner om att ge dig orgasm innan han fick det? avbröt jag.
Vi tittade på varandra en stund innan vi föll i skratt.
– Hur upplevde du appen Facktapp? sa Martin.
– Jag är väldigt glad att jag är kvinna, sa jag.
Vi hann inte utveckla ämnet mer innan det plingade till i min mobil.
Det var Jannis som undrade om jag ville följa med honom till Norrköping, dit han skulle på jobb. Jag läste meningen om och om igen, vred och vände på orden och försökte se om det fanns några hakar. Ville han att vi skulle dit för att hans eventuella sambo inte skulle få veta vad han hade för sig eller …
– Är det Kåt-Jannis? sa Martin.
Jag behövde inte svara, förmodligen syntes det på mig, att hans förmodan var rätt.
– Du glömmer väl inte att ladda ner appen Facktapp? sa Martin.