Råtext ur mitt pågående manus "Att beställa en karl".

Jag heter Eufemia, kallas för Effi och är femtioåtta år. Jo, jag vet, mitt namn är speciellt och kommer sig av att min pappa envisades med det tills mamma gav upp. Hon fick istället bestämma mitt andra namn som är Åsa. För närvarande letar jag efter mig själv i resterna efter ett långt äktenskap. Jag vandrar omkring i aska, gammal lump och goda och dåliga minnen. Ibland plockar jag upp någon för att studera det närmare. För det mesta släpper jag det utan ingående inspektion och går vidare. Det gör ont att gräva i det förgångnas gödselstack.
   För att vara säker på att jag verkligen finns ställer jag mig då och då framför spegeln och upprepar mitt namn och adress. Om man har ett namn och bor någonstans så finns man ju.
   Jag tror att min räddning (jag vet ju att jag finns), är mina vänner. Ibland talar de om för mig att jag ska lyfta blicken från naveln. Andra gånger finns de där för att ta emot mig när jag faller ner i förtvivlans svarta sörja.
   Jag grubblar mycket och i grubblet är det jag som har huvudrollen – då blir man självupptagen. En sak jag tillåtit mig med ursäkten att jag är trasig och behöver både min och andras uppmärksamhet för att bli hel igen.
   Jag tror att det är viktigt att ha drömmar – eller åtminstone en idé av hur man vill att framtiden ska se ut. Eftersom min gamla bild av hur jag ska ha det på ålderns höst inte längre fungerar har jag återgått till en dröm jag hade innan jag gifte mig. Jag ser mig själv sitta i en gungstol på en veranda eller en balkong, med en katt i knät. Håret ska jag låta vara som det är, vilket förmodligen är råttgrått. Om jag är tjock får jag vara det, jag ska ändå inte imponera på någon med kroppen. Annat häng och släng ska också få fritt spelrum precis som naturen menat att det ska vara på en kvinna i min ålder.
   Karlar och sex är ett avslutat kapitel. Snygg och prydlig får räcka. I övrigt ska jag njuta av att ha ett eget hem, en egen säng och fjärrkontroll och mina vänner. 
Mina nattliga grubbeltimmar, som brukar inträffa runt fyratiden, försöker jag också använda klokt genom att prata med änglarna, gudarna och universum. Jag frågar och det märkliga är att jag får svar. Inte alltid direkt men jag får svar.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-