Text från mitt manus "Att beställa en karl". 

Utdrag ur mitt manus ”Att beställa en karl”.
Nyskilda Paulina 58 har varit på dubbeldate och träffat Christian 52. Daten avslutades hemma hos väninnan Barbro.
Jag hade förstått att karlar behövde svettas lite innan man hörde av sig så jag väntade i tre dagar innan jag ringde Christian. Om de tre dagarna fått honom att svettas vet jag inte men för min del handlade det om transpirerande dagar.
Jag har svårt för spelet mellan könen, har aldrig gillat att pruta heller – föredrar raka rör och budskap. Å andra sidan har jag inget emot lite parningsdans.
Samtalet blev haltande, kände mig som sjutton år igen, men till sist kom vi fram till att han skulle bjuda på middag hemma hos mig påföljande kväll.
Hur jag kunde gå med på det är ett mysterium. Men det var som att jag bara inte kunde låta bli – som att vara lammet som ska till slakt men ändå gå dit med ett förnöjsamt bräkande.
När jag tryckt av samtalet ersattes bräkandet av panik. Det inre lugn och övermod som varit mitt sällskap under dejtens senare timmar hemma hos Barbro, lyste med sin frånvaro. Hjärnan gjorde sitt bästa för att ta kontroll över situationen med skralt resultat. Efter att ha försökt ladda kaffebryggaren tre gånger, gav jag upp. Lika bra det eftersom jag ändå inte dricker kaffe på kvällarna.
Jag hällde upp ett glas vin och tog några stadiga klunkar. Sedan satte jag mig vid skrivbordet och famlade efter papper och penna.
Efter tjugo minuter hade jag listat ner allt som behövde göras innan Christian fick tillträde till mitt hem och min kropp.
Hann man manikyr, pedikyr, hårtvätt, tvätta, städa, sova, handla vin och byta lakan på bara tjugofyra timmar? Och gärna inhandla nya underkläder. Visserligen hade jag redan rensat ut mina urtvättade men vad som återstod skulle nog inte duga. Jag drog ut byrålådan där jag förvarade dem och spred ut innehållet på sängen. Blicken for över det sladdriga, präktiga innehållet utan att hitta något som skulle duga till en het dejt. Eftersom jag har en kupstorlek som enbart finns i en eller möjligen två varianter, typ de jag redan har i vanliga affärer, skulle jag behöva beställa på nätet. Och det fanns det ingen tid till.
Dessutom … tänk om det inte blev något hanky panky, om han ångrat sig beträffande den saken? Då hade jag lagt ner massor med pengar på något jag aldrig skulle använda.
Jag tryckte in numret till min väninna Cattis, vars behåsamling uppgick till minst femtio. Hon och jag hade samma storlek, eller egentligen inte, men hon brukade stoppa in kycklingbröst av silikon i kuporna.
Dem skulle jag inte behöva.
Och visst fick jag låna något raffigt och hon visste precis vad jag behövde. Hon skulle till landen påföljande dag men lovade att åka förbi och lägga ett par behåar i min brevlåda. För säkerhet skull hörde jag mig för så att det inte blev något allt för sexig. Hon och jag har olika definition på var gränsen går mellan raffigt och slampigt.
Sömn ville inte göra sig besvär. Inte ens efter ytterligare två glas vin. Istället kom jag på att det kunde vara idé att inspektera mina lakan. Jag bredde ut buntarna på sängen och tog ett steg tillbaka.
Hur skulle Christian te sig naken och utsträckt på de där urtvättade sakerna? … Nej det gick inte. Lite som att svälja ner gåslever med ett glas mjölk.
Istället slöt jag ögonen och släppte loss fantasin. Bilden som tog form ville inte lämna mig ifred. Christians starka överarmar, den muskulösa bröstkorgen, axlarna, de hårda lårmusklerna och det där andra jag känt mot låret när vi hånglade avsked utanför Barbros port … allt vilande på midnattsblå satinlakan.
Vad kostade sådana?
Sedan skrev jag nya lakan på lappen.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln