Att beställa en karl del 14, en natt i proppskåpet.

Att beställa en karl del 14, en natt i proppskåpet.
   –  Ha! Du kommer att få migrän!
Bockfots röst väckte mig. När jag tagit mig ut ur sömnens vinklar och vrår förstod jag att jag inte var ensam. Det var mina gamla följeslagare Bockfot och Vingar som kommit på besök. Bockfots röst var retsam. Jag låg kvar och tittade i taket i några sekunder och försökte känna efter om han hade fog för hotet. En begynnande och dov smärta innanför pannbenet, stel i ansiktet och ett diffust illamående. Jodå, han hade rätt.
   – Hur korkad är du egentligen? Rödvin, skumpa och choklad, fortsatte han.
Jag försökte ignorera honom, svängde fötterna över sängkanten, famlade mig ut till köket och fick i mig en tablett.
   – Och inte hade du vett nog att ta in tabletterna till sovrummet heller, ropade han efter mig.
   – Du är inte mer än människa, var inte arg på dig själv och strunta i Bockfot. Han är på ovanligt dåligt humör, sa Vingar som hade följt med mig till köket.
   – Men han har ju rätt, gnällde jag, tog mig tillbaka till sängen och försökte lägga ner huvudet på kudden.
   – Lite kul måste du ju unna dig, sa Vingar.
Jag insåg att något huvud på kudden inte var aktuellt förrän tabletten kickat in och satte mig på sängkanten.
   – Lite kul, härmade Bockfot.
Det hade börjat på krogen Sture Hof men eftersom det var coronatider med barstängning redan kl åtta på kvällen hade vi fortsatt hem till min väninna D, under förevändningen att spela poker. Med oss hade vi fått några bekantas bekanta som var ute och firade att de hade antikroppar.
Anledningen till krogbesöket var att både D och jag hade genomgått renovering av chassi, lack och motor (frissan, ansiktsbehandling, en veckas intensivträning) och tyckte att vi skulle ut och visa upp resultatet. Vilket var mycket uppskattat av de bekantas bekanta. Speciellt av en av dem som jag kallar för Q. Han hade blivit inringd av sina kompisar, stigit upp ur soffan och tagit sig till D utrustad med jordgubbar, choklad och rödvin. D höll med chokladsmältare, skumpa och spelkort. Vi var alla utsvultna på festande – vilket kan vara anledningen till att det hela blev så sent.   
   – Hur gammal är du egentligen? Du kom ju inte hem förrän efter halvtre på natten och då var du packad, tjatade Bockfot på.
   – Jag tror att du var mer hög på all positiv uppmärksamhet än full. Speciellt den där Q var väldigt förtjust i dig, sa Vingar.
Vingar hade rätt, jag hade simmat runt i uppmärksamheten som en säl som varit tvungen att vistas på torra land alldeles för länge.
   – Ha! Säl var ett bra ord, sa Bockfot som hade den otrevliga vanan att läsa mina tankar.
   – Jag har faktiskt gått ner i vikt, sa jag.
På en gång förbannade jag min dumhet som ens försökte försvara mig. Bockfot skulle ge fullständigt fan i om jag såg ut som säl eller inte!
   – Du är patetisk! Lite uppmärksamhet och du tappar omdömet, hackade Bockfot på.
Vingar fnös så att det ekade i sovrummet.
   – Du ska inte prata om omdöme! Jag har redan påmint dig en gång om den där personalfesten när du somnade under bordet. Jag kan göra det igen, sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Bockfot besvarade fnysningen.
   – Se det från den positiva sidan. Du hade en trevlig kväll, blev beundrad och tog dig hem ordentligt. Och tänk vilken bra research det här blir till ditt manus, fortsatte Vingar.
Vingar hade en point. Ett litet hopp tändes att jag trots allt inte förspillt min tid på bara oansvariga dumheter.
Jag rynkade pannan så mycket den tillät det försökte rekapitulera kvällen. Förutom intag av olämplig föda och dryck hade vi ägnat oss åt kortspel och Q hade suttit bredvid mig. Att han var snygg, vältränad och hade ena handen på mitt knä gjorde det inte enklare att hålla ordning på omdömet eller korten.
   – Och var du hade din hand vet vi ju båda, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt bara på låret, fräste jag.
Minnet av Q:s hårda lårmuskler under min hand gjorde huvudvärken mer uthärdlig – eller om det var tabletten som började göra verkan.
   – Det var bara för att du inte vågade något annat, fortsatte Bockfot med olidligt nöjd röst.
   – Det gör jag faktiskt visst det! sa jag och hoppades att ingen av dem hade sett när jag och Q befann oss i köket under en paus i spelandet.
   – Det är mysigt att kramas och pussas, sa Vingar med något drömskt i rösten.
   – Men det är bara slampor som gör det upptryckt mot diskbänken med en man hon inte ens känner, sa Bockfot.
   – Det var faktiskt en köksö, sa jag.
   – Och det är inte varje dag du får klämma på en sådan fast och fin bakdel, sa Vingar.
Det hade hon rätt i – både det om bakdelen och tillfällen. Jag insåg också att hemligheter inte gick att ha så länge Bockfot och Vingar gjorde mig sällskap genom tillvaron. Problemet är att det inte går att göra slut med bara en, båda eller ingen.
   – Och tro inte att han kommer att ringa! sa Bockfot.
   – Han lämnade fa… sitt nummer till mig, sa jag.
   – Och jag råkar veta att han väntar på ditt samtal, sa Vingar och log.
Det blev kaos i mitt huvud.
Ingen av oss hade varit nykter, hur skulle han reagera när han såg mig i fullt dagsljus och vad skulle hända när han fick veta hur gammal jag är?
   – Just det! sa Bockfot.
Hans ord frammanade bilden av mig som säl, simmande i tacksamhetens hav.
Vingar gav mig först en bekymrad blick sedan stramade hon upp sig.
   – Nu håller du käften! sa hon och pekade med hela handen på Bockfot.
Sedan fortsatte hon vänd mot mig.
   – En natt i proppskåpet kan hända den bästa! Du är vacker, åtråvärd, klok och trygg i dig själv. Och tänk var roligt du hade där i köket … Men ring honom inte i morgon, karlar behöver svettas lite först.
Jag svalde.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln