Att beställa en karl del 12, Freud och fönsterputs. 

Att beställa en karl del 12
Fortsättning från förra veckan då jag upptäckt att två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Honom vill jag träffa, sa jag.
När orden stillat sig insåg jag vad jag just sagt. Om jag inte hade fått insikten själv skulle B och D:s blickar ändå fått mig att förstå det.
   – Ha! Undrar vad Freud skulle säga om det där, sa B.
Jag började virra in mig i förklaringar om att det handlade om mer vetenskapliga orsaker men gav upp. Sanningen var att jag var nyfiken på hur det skulle kännas att vara föremålet för en tjusig mans eldiga intentioner. Jag vände på papperet med beställningen av en karl och skrev dit en rad om passion och fjärilar i magen.
B lutade sig fram för att se.
   – Du måste precisera, sa hon och pekade på den nyskrivna raden.
Hur i häcklefjället skulle jag kunna precisera hur en man agerade när han inte enbart var intresserad av att spela schack med mig? I alla fall då det mest uppenbara svaret inte räckte.
   – Beskriv hur du vill att han ska ta i dig, hur han kysser och hur du vill bli uppvaktad för att du ska bli upplagd, fortsatte hon.
Ordet upplagd krumbuktade sig och ville inte lägga sig tillrätta.
Jag tog en rejäl klunk vin och baddade mig med servetten i ansiktet.
   – Men kom igen nu, du är ju författare! utbrast D.
Och fjärilar i magen … hur skulle jag gestalta den känslan? Dunkande hjärta, distraherad och svettig?
   – Det gör jag sedan, sa jag och tryckte tillbaka papperet i handväskan.
   – Nu pratade vi ju om dig och Z. Frågan är: hur mycket bryr du dig om att han har andra? fortsatte jag.
   – Bryr och bryr …, sa B.
Tystnaden sjönk åter vid bordet.
   – Jag vill sluta tänka på honom och då finns det väl ingen bättre sätt än att ha sex med honom? sa B efter en stund och tittade på oss som för att få medhåll.
   – Och vari ligger logiken i det? undrade jag.
   – Så när du haft sex med en man så slutar du vara intresserad av honom? När inträdde det tillståndet? frågade D.
   – Jag tror att det är så med Z, jag känner honom ju inte men har byggt upp en idealbild av honom baserat på hur intresserad jag är. Och när jag har haft sex med honom kommer bubblan att spricka och då vet jag att han inte alls är sådan jag fantiserat om, sa B.
   – Hur då? Om jag känner dig rätt så kommer du att dra in honom i sovrummet med sådan hast att han inte ens hinner öppna munnen. För att bubblan ska spricka så krävs det ju att han bevisar för dig att han inte är den du fantiserat om och då behöver ni prata med varandra, sa jag.
   – Äsch, sa B. Nu tycker jag att vi har ältat mina eventuella äventyr alldeles för länge, hur har du det Pia? Har det blivit något mer än fika för dig?
Ett tag funderade jag på att fabulera ihop något men insåg att jag skulle avslöjas och bestämde mig för att hålla mig till sanningen, i alla fall nästan.
   – Det närmaste jag kommit är en puss med kram på Östermalmstorgs tunnelbanestation medans tåget dundrade in, sa jag.
Båda stirrade på mig.
   – Under sådana omständigheter skulle jag faktiskt rekommendera att du hittar en Zäta du också. Eller varför inte fråga om vår ställer upp? sa D.
   – Vänta nu, jag har faktiskt första tjing, sa B.
Det tog en sekund tills jag insåg att båda drev med mig.
En annan sak jag förstod var att vi alla tre ville hitta kärleken men att B och D passade på att roa sig på vägen.
Ett pling från min mobil störde tankeverksamheten. Jag såg att jag fått ett meddelande från dejtingsajten. Meddelandet löd: Vad vill du ha till frukost? Med viss förvirring tittade jag på fotot som föreställde en ung och tvålfager man jag inte kände.
   – Vad konstigt, sa jag.
Både B och D lutade sig över min mobil för att se vad som var så underligt. Jag tryckte på hans profil och såg att den var alldeles ny. Som rubrik bredvid fotot stod det: K_å_å_t.
– Hugg till! Nu har du ju chansen, sa D.
Sedan ägnade vi en stund åt att diskutera vad jag ville ha till frukost: iransk kaviar och gåslever eller japans biff. Eftersom jag inte äter frukost slutade det med att jag skrev att han var välkommen att putsa mina åtta treglasfönster och att vi först efter det kunde diskutera åtgärder för att underlätta hans tillstånd.
Hade han hört av sig igen hade jag blivit väldans nervös.
Och inte bara för att jag inte har åtta fönster.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln