Att beställa en karl, del 11, hanky panky och hemlösa kaniner.

Att beställa en karl del 11
Hanky panky och hemlösa kaniner.
Fortsättning från förra veckan.
B och jag lyssnade när D berättade om en snarlik dejt som hon haft med Z ett par månader tidigare. Enda skillnaden var att han hade lämnat ut sitt telefonnummer till D.
   – Vad hände sedan? undrade B.
   – När han ringde kvällen efter dejten kände jag på mig att något inte stämde, så jag frågade om han hade någon annan. Då berättade han att han hade en sambo. Jag ljög och sa att jag var gift men att min man var bortrest, sa D och bet på en nagel.
   – Men varför gjorde du det?
   – Vet inte … men kanske för att jag ville vara mer attraktiv och spännande för honom, sa D.
Jag tänkte på fotot av Z och förstod att det hans blick lovade också stämde. Han hade verkligen lyckats vrida huvudet av två av mina väninnor som båda var dejtingproffs.
   – Vad pratade ni mer om? frågade B.
   – Lite av varje men mest om vad som hade hänt där i baren.
   – Ångrade han sig? frågade jag.
Både B och D tittade på mig på ett sätt som fick mig att förstå att jag behövde återupprätta deras tro på min intelligens.
   – Han ville utveckla vad vi kunde ägna oss åt nästa gång vi träffades. Och det handlade inte om promenader eller hålla handen, sa D.
   – Inga ursäkter för att han hade glömt att informera dig om sambon? undrade jag.
   – Eftersom jag hade sagt att jag var gift, kändes det inte aktuellt att dra upp den saken, sa D.
En stund satt vi alla och stirrade ner i våra glas.
   – Så då sade du upp bekantskapen? frågade jag.
D skruvade på sig.
   – Njae, vi träffades några gånger till. Det blev hanky panky på hans jobb, i en hiss och på en vind vilket kändes ganska onödigt med tanke på att jag har en skön säng där hemma som vi kunde använt. Men jag kunde ju inte säga att jag ljugit om min man och så var det faktiskt ganska spännande.
   – Så det var med honom du gjorde det i en hiss? sa B.
D nickade.
 Jag slogs med mig själv om hångel i en bar verkligen skulle vara med på min Bucketlist. Om det kunde leda till att göra det i en hiss skulle det bli alldeles för spännande för mig.
   – Hur länge höll ni på? undrade B och spände blicken i D.
   – Det gick ganska fort, vinden var kall och hissen kunde ju börja röra på sig när som helst, sa D.
B såg lite förvirrad ut och jag kände mig manad att förtydliga.
   – Hon menar hur länge ni lekte hemlösa kaniner, sa jag.
   – Aha … Ett par veckor tror jag att det var, sedan skrev jag ett långt sms och berättade att jag var lite kär i honom och att jag lämnat min man.
   – Va? sa B och jag i munnen på varandra.
   – Jag kunde inte uppbåda tillräckligt med kraft för att själv avsluta det hela. Men han hade i alla fall den goda smaken att tacka för det som varit, sa D.
B såg genast mycket piggare ut.
   – Men är du fortfarande kär i honom? frågade jag.
   – Lite, men jag kände inte för att vara den andra kvinnan, sa D och bet på ännu en nagel.
– Där kan vi ha förklaringen till att han inte längre lämnar ut sitt telefonnummer eller har någon sambo, hon såg ditt sms och drog, sa jag.
   – Åter sjönk tystnaden vid bordet.
   – Skulle du säga att han är en rumpman? frågade B efter en stund.
   – Definitivt, sa D.
Jag lyckades hejda frågan innan den kom ut. Insåg att närheten till nästa sällskap skulle äventyra vår tjusiga fasad om de fick veta att vi diskuterade upphetsade män med försmak för rumpor och hur det kunde visa sig i en garderob, i en hiss och på en kall vind.
   – Tänker du träffa honom igen? frågade D.
B verkade tänka efter.
Jag tyckte att jag skulle bidra med det jag är bra på och rotade fram papper och penna ur handväskan. Som det råkade sig var det papperet med beställningen av en karl.
   – Låt oss vara logiska och ta reda på vad du vill ha ut av en relation med honom. Jag är inget vidare på rollspelet mellan män och kvinnor men en mästare på att samla fakta och sortera elände, sa jag och vände på papperet så att baksidan låg uppåt.
B och D tittade omväxlande på mig och pennan som svävade ovanför papperet.
   – Först och främst, vad vet vi om Z?
   – Han har ett modus operandi som gör kvinnor mjuka i knäna och som han förmodligen alltid kör med, sa D.
   – Eftersom han bjöd hem dig vet vi att han förmodligen inte har någon sambo för närvarande. Antingen ljög han om det tidigare eller så gissade vi rätt om att hon lämnat honom, sa jag.
   – Och att han är bra i sän… eller på sex, sa D.
Jag lade papperet på bordet och läste högt.
   –  Okej, vad vill du att Z bidrar med i ditt liv? frågade jag.
Istället för en uppradning av krav och behov som behövde tillfredsställas förblev B tyst. Jag tittade omväxlande på B och D och försökte få ihop tillvaron.
   – Det här är inte klokt! Två av mina mest erfarna och kaxiga väninnor har blivit kära i samma karl, en karl som är bra på att leka hemlös kanin och ägna sig åt hanky panky.
   – Förnämligt hanky panky, sa D.
Fortsättning nästa vecka.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln