Att beställa en karl, del 3, snus, svinpälsar och lärdomar!

Jag kände ett behov av att byta ämne och vinklade mobilen mot L.
– Hjälp mig att titta igenom dagens partnerförslag på dejtingsajten. Vad tror du om honom? frågade jag.
Jag pekade på en lång, smal och välvårdad änkling. Visserligen hade L sagt att jag inte skulle visa intresse till någon som hade solglasögon på fotot eftersom blicken sa mycket om personen men han såg ofarlig ut. Och texten han skrivit på sin profil var eftertänksam och klok.
– Sätt dit en ”glad gubbe”, sa L och lyckades få in sitt finger på skärmen och tryckte till.
Och där satt den glada gubben på hans profil. Tänk om han inte var intresserad? Men det var ju det här som var meningen med dejtingsajten, att skapa kontakt.
– Vad ska jag svara till dem jag inte är intresserad av? frågade jag.
– Att du inte är intresserad, sa L och såg förvånad ut.
– Kan man inte linda in det lite? undrade jag.
– Då får du väl ljuga och säga att du träffar någon. Börja med den här, sa hon.
Mannens foto inbjöd inte till att gå in på profilen och läsa vidare. Hans meddelande var långt, hälften på svenska och häften på engelska och skrivet vid flera tillfällen varav en del på natten. Det gick ut på att han tyckte jag var vacker och att han gärna ville lära känna mig bättre, samt att han var en mycket intressant person som jag skulle vara glad över att få krama och pussa.
– Vad tror du om: hej, tack för ditt intresse men jag kan inte föreställa mig en relation med dig och din prilla? sa jag.
L förstorade bilden och ryggade.
– Han kanske vill visa att han är generös som kan tänka sig att dela med sig av snuset, sa hon.
Jag svalde ner snussmaken i munnen och svarade på hans meddelande att jag inte var romantiskt intresserad.
– Den här då? sa L och lät fingret sväva över en snygg vd som åkte skidor och spelade innebandy på vintern, golfade och seglade på sommaren.
– Jovars, sa jag. Men det vore ju trevligt att hinna ses ibland också.
– Det har du rätt i, sa L och skrollade vidare bland meddelandena.
En sextiofemårig man med trevligt utseende hade skrivit: Vi verkar ha mycket gemensamt. Så intressant att du är författare, vad skriver du om?
– Säg att du skriver om hur man gör sig av med svinpälsar, sa L.
– Jag tror det kan missförstås, sa jag.
Istället skrev jag: hårdkokt feelgood. På hans svar förstod jag att han inte var bekant med genren. Inte så konstigt eftersom den egentligen inte finns.
– Om han inte bodde i Västernorrland kunde ni ha bokat en fikadejt, sa L.
Jag hade inte ens tittat varifrån han kom, ännu en sak jag skulle behöva lära mig. Om vi bor långt från varandra blir det svårt att ta den där viktiga och avgörande första fikadejten och då är det lika bra att lägga ner innan det har börjat.
Jag tackade för hans intresse men förklarade att det var för långt mellan oss geografiskt för att vi skulle kunna träffas och ta en kaffe. På hans svar förstod jag att han inte förstod vad kaffe hade att göra med om vi skulle bli ett par eller inte. Efter lite förklarande lyckades jag reda ut begreppen. Då fick jag som storstadsbo lära mig ännu en sak: när man bor i Västernorrland och vill träffa någon får man finna sig i att nätdejta ett bra tag innan man sätter sig i bilen och kör sextio mil för att ta en kopp kaffe.
Sextiofemåringen och jag kom överens om att fortsätta chatta tills vi var helt säkra på att vi var tillräckligt intresserade av varandra för att sätta oss i bilarna och köra till en fikadejt.
Aningen utmattad av alla lärdomar beställde L och jag in varsitt glas vin och lutade oss tillbaka en stund. I alla fall jag, L fortsatte att snegla på min mobil.
– Men titta här! Ett riktigt praktexemplar! utbrast hon.
Hon pekade på en pensionerad psykolog med yvigt vitt hår. Han hade sett att jag var nyskild, lämnade sitt telefonnummer och erbjöd sina tjänster, givetvis utan arvode. Under rubriken om vad han sökte i en relation stod det ”sex”.
När jag betraktade fotot kom jag fram till att han skulle tjänat på att bära solglasögon.
Jag tittade på L för att utröna om hon drev med mig och insåg att hon gjorde det.
Det plingade till på skärmen av att han med prillan lämnat ett nytt meddelande. Det gick ut på att nu handlade det om fast pucks om jag inte skulle missa chansen att träffa honom. När jag kom till fast pucks fick jag styra om så att inte vinklunken jag just tagit, hamnade på bordet.
Efter en snabb överläggning bestämde jag mig för att jag inte behövde svara.
– Det här är alldeles för lite att välja bland. Du ska vara med på HappyPancake också, sa L.
Och så blev det.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln