Att beställa en karl, del 2, snygga ben och gubbar!

OBS! Bästa läsare! Jag vill klargöra att samtliga namn är uppdiktade, samt att personerna i min blogg är välblandade till oigenkännlighet. Däremot är nästan alla konversationer och replikskiften korrekt återgivna. Mer om saken hittar du här.
Snygga ben och gubbar!
Min väninna L och jag hade träffats på stan för att luncha när jag berättade att jag gått med på en dejtingsajt.
– Får jag se, sa hon och sträckte sig efter min mobil med en ton som talade om att det inte var någon idé att protestera.
Hon godkände min profiltext och foton men tyckte att det fattades en helfigurbild.
– Män tänker med genitalierna och du har snygga ben, sa hon.
– Men det blir ju inte rätt sorts intresse, sa jag och skruvade på mig.
– Du tror väl inte att de först läser din profil och sedan tittar på bilderna?
Något svar ville inte infinna sig så jag höll tyst.
– Statistiskt sett kommer du att få många fler svar med ben än utan, fortsatte L.
– Jag vill inte att de ska tänka på sex när de tittar på mina foton … Jag letar ju efter min själsfrände, kärlek och ljuv passion, sa jag.
L:s ögonbryn åkte upp i pannan som de gjorde ibland när hon inte hängde med.
– Ursäkta, men i vilket skede av dejtandet tror du att de inte tänker på hur det skulle vara att sätt…
En sopbil mullrade förbi och dränkte hennes sista ord. Jag sände en tacksam tanke till sopbilen.
När jag lovat att lägga till en bild där benen syntes, fortsatte vi att titta på förslagen jag fått på matchningar från sajten.
– Vad mycket gubbar, sa L som själv passerat de sjuttio.
Jag förklarade att jag lagt åldersspannet mellan femtiofem och sjuttioett år.
– Är du inte klok? Vad ska du med en sjuttioåring till? sa L.
Lite lamt började jag förklara att det fanns gubbar som var trettiofem och grabbar som var sjuttiofem, men det imponerade inte på L.
– För varje år som går bryr de sig allt mindre om hårkvastarna som sticker ut ur öronen och näsan på dem, sa L.
Jag inventerade bekantskapskretsen och insåg att det låg något i vad hon sa.
– Klicka bort dem du inte vill ha, sa L och ett av hennes fingrar letade sig över skärmen.
– Men jag har bestämt att jag ska svara på alla meddelanden, även om jag inte är intresserad, sa jag och lyckades hindra att L klickade bort en farbror med snälla ögon.
L suckade och drog tillbaka fingret.
– Varför är en del bilder suddade och otydliga? frågade hon.
– Vet inte, men de är kanske kändisar eller bara jättefula, sa jag.
– Har dom ansiktsmask på sig när dom går på krogen och raggar också? undrade L.
Eftersom det rådde Coronatider var det lätt att föreställa sig hur det kunde se ut. Men bilden skavde ändå, det måste vara fasligt besvärligt att dricka och äta, för att inte tala om hur svårt det skulle var att höra vad de sa.
– Man kan be om att de öppnar bilderna, sa jag.
L lutade sig tillbaka på stolen och såg ut att tänka efter.
– Om din Max Svinpäls var med på sajten, skulle det nog vara med suddad bild.
Jag begrundade. Visserligen hade Max snutfagra dagar blivit tuggade i kanten men inte skulle han missa ett tillfälle att visa upp sin lekamen. Han skulle säkert ha med en bild där man kunde se honom halvnaken i helfigur och det var inte helt omöjligt att han skulle krydda med ett par hoprullade sockor i skrevet. I och för sig … han var välutrustad som han var.
Men det var ingen idé att spekulera.
– Men han har ju svinpälsbröder överallt, sa L som om hon kunnat läsa mina tankar.
– Varför tror du att de vill ha suddade bilder? undrade jag
– De har ju inte precis flutit genom tillvaron utan konflikter och kanske vill operera utan att bli igenkända. Dessutom vet vi ju inte hur många offer Max försöker hålla igång samtidigt och med vilka metoder han arbetar numera, sa L.
Jag påminde L om att Max är frukten av min fantasi och att han inte finns på riktigt. Att jag uppfann honom i min första bok Så tuktas en svinpäls.
L viftade bort mina ord.
– Alltså kan de suddade bilderna bero på att dom är fula, otrogna, sol och vårare eller kändisar, sa L som är väldigt analytisk.
– Eller att han har en tokig människa efter sig, sa jag och tänkte på Birgitta från min andra bok, I likets vänkrets.
– Jo, det är klart, höll L med.
Fortsättning nästa fredag

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln